Dag: 11 september 2011

Bögar är inga vandrande smittbärare.

För en gångs skull håller jag verkligen med DennisM. Här har han skrivit om att bögar (män som har haft sexuellt umgänge med män, skriver bögar för enkelhetens skull) tydligen inte får ge blod i Sverige. Det är ju väldigt konstigt, kan jag tycka, för det här med att bögar skulle löpa större risk att drabbas av HIV är väl ganska motbevisat? Och även om det nu är så att bögar oftare har HIV så kan man faktiskt testa blodet, så det känns inte motiverat alls.

Jag skulle även vilja veta vad som klassas som sexuellt umgänge. Vad jag vet så är risken för HIV lite större vid analsex, men även heterosexuella har analsex och jag antar att många bögar mest ägnar sig åt oralsex och petting.

Det är väldigt trist att detta lever kvar än idag, det är ju såklart en produkt från när HIV sågs som ”bögcancer”. Var som är ännu tråkigare är att han får kommentarer som denna:

Homosexuella får inte ge blod eftersom det är en risk för HIV. HIV smittar via blod det är därför. Ganska enkelt. Det är en risk, inte för att dom är homosexuella utan det är bara riskfyllt.

När jag läser detta så blir jag lika förvånad som när folk pratar om mödomshinnan. Tror folk på detta längre? Tror folk att bögar är några slags vandrande smittbärare. Tråkigt är vad det är, och jag tycker att det är bra av Dennis att ta upp det hela. Jag måste säga att jag är riktigt förvånad över att dessa föreställningar fortfarande lever kvar.

Sannolikheten för att en pedagog på dina barns förskola skulle ha burka är så jävla liten att det bara är fånigt att bygga ett argument på det.

Kommentarerna under detta inlägg av Lady dahmer är ju bara för mycket. Ta denna som exempel.

Skulle du välja ett dagis till din son där alla pedagoger bär ansiktstäckande slöjor?

Det här läser man så jävla ofta när det diskuteras burka och nikab och jag blir bara så jävla trött på att höra det. Under mitt liv har jag sett typ tre personer som burit burka, och jag har aldrig i hela mitt liv stött på en person med burka eller nikab i sitt yrke. Aldrig!

Jag kan bli så trött på att man måste ta upp sådana här ickeproblem när frågan diskuteras. För det första har jag aldrig ens hört talas om en pedagog som haft burka eller nikab på jobbet. Snälla, ta ett jävla exempel på en enda gång det skett i Sverige innan ni börjar gasta om att ”så kan vi ju inte ha det”.

Jag anser inte att man ska ha större rättigheter än någon annan bara för att man har en viss tro, och därför tycker jag såklart att man på en arbetsplats ska kunna ställa krav på klädsel. Men vi behöver faktiskt inte lagstifta kring det för den sakens skull. Om det är ett hinder i arbetet så kommer folk med dessa plagg inte att anställas. Och redan som det är idag så möter man väl så otroligt mycket fördomar att man aldrig skulle få jobb.

Människor som inte bär burka är inte en marginaliserad grupp i samhället, även om vissa försöker få det att låta så. Det kommer helt enkelt aldrig att ske att alla pedagoger på en förskola eller skola har burka. Det skulle ju fan vara ett under om ens en person hade det, allvarligt talat.

Sen skulle jag också vilja ifrågasätta den här uppfattningen som finns om att det är så jävla viktigt att se folks ansikten. Alltså, det är ju klart att man får bättre kontakt men för mig är det knappast som att jag blir nervös om jag inte ser den jag pratar meds ansiktsrörelser. Man kan faktiskt relatera till människor på andra sätt. Det känns ganska trångsynt att hela avvisa att personer som täcker ansiktet skulle kunna vara pedagoger.

Och visst om du har något emot att dina barn går på förskolor där personalen har burka. Sätt dem på en annan förskola då! Men grejen är att sannolikheten för att du över huvud taget ska behöva göra det valet är så otroligt liten att det bara är fånigt att basera ett argument på det.

En jävligt pissig dag.

Igår var en riktigt jobbig dag. Gick och la mig klockan sex dagen innan och sov typ tre timmar, och var dessutom lite bakis. Försökte ta mig ut och göra saker men var så jävla dum i huvudet och orkade verkligen inte.

När jag kom hem så grät jag en massa på grund av stor smärta och ensamhet. Ville bara ha närhet och omtanke. Tyvärr blev jag avbruten i detta av att barnens pappa dumpade barnen för tidigt, så jag fick passa dem. När mamman sedan kom hem så orkade jag bara inte och bröt ihop lite. Blev bjuden på ett glas vin och gick sedan ut på krogen där jag stannade på tok för länge samt blev antastad.

Herregud alltså, vissa människor fattar verkligen inte vinken när man liksom aktivt knuffar bort dem. Vad är felet egentligen? Vill träffa lite feministiska snubbar som fattar att ett nej är ett nej. Eller bara snubbar med lite vanlig jävla hyfs. Var finns sådana i Bryssel? Får börja gå på bögklubbar.

Elfte september.

Idag har jag blivit avrådd från att åka tunnelbanan eftersom någon terrorist kanske skulle få för sig att fira tioårsjubileet av 11 september. Nu har jag förvisso inte planerat att åka tunnelbana men jag kan väl känna att det kan vara värt att dö för att man vägrat vara rädd och anpassa sitt liv efter detta.

Jag minns att jag vägrade delta i den tysta minuten vi hade i skolan. Varför minns jag inte men såhär i efterhand kan jag väl tycka att det fanns en himla massa att sörja, även om man inte fattade det då.

Drabbas av lite nostalgi nu med tanke på hur jävla naiv man var. Jag fattade ju ingenting då, fattade inte vad som skedde eller varför och inte heller de konsekvenser det fick, hur det diskuterades i media och så vidare.

Och nu när det ska skrivas om det så är jag betydligt mycket mer intresserad av att höra om konceptet ”kriget mot terrorismen” än hur mycket folk sörjer sina familjemedlemmar. Alltså, det är ju skittrist att dessa människor dog, men jag orkar fan inte lyssna på mer vältrande i martyrskap.