Dag: 17 september 2011

Fel blogg vann.

Allvarligt talat så tycker jag att det är fel att Katrin Zytomierska vann priset som årets bloggprovokatör. En provokatör, det ska väl vara någon som provocerar? Jag tycker att Lady Dahmer förtjänade priset. Katrin är ju snarare någon slag provokatörveteran, hon har provocerat som fan men nu känns hon ganska nedtonad, och det blir liksom lite fel om man vinner det priset när man har lugnat ner sig, tycker jag.

Jag tycker att man ska sluta med att bara ha röstning och ha både röstning och jury. För när det bara är röstningen som avgör så blir det alltid så att de som folk känner igen vinner, och trots att Katrin knappt provocerar alls så känner folk igen henne som provokatör. Eller ha färre kategorier. Eller satsa mer på bloggar som inte redan har vunnit eller varit nominerade. Eller åtminstone inte nominera bloggar som inte längre passar in i genren och bara är med för att de gjort det tidigare, som jag känner är fallet med Katrin.

Sluta använda förbud som alltings lösning.

Det är himla problematiskt att vissa personer ägnar sig åt självskadebeteende. Än mer problematiskt är såklart att det är väldigt vanligt. Men jag har svårt att tycka att någon annan ska kunna anses skyldig för att hen har haft bdsm-sex med en person som ägnar sig åt självskadebeteende. Visst kan man ha ett större omdöme och undvika att ha sexuella kontakter med personer som kanske inte är 100 % ”sunda” i sin sexualitet, men juridiskt har jag svårt att se det som ett brott att ha, visserligen ganska grovt, sex med någon som är självdestruktiv.

Det finns ju många som ägnar sig åt sex på ett självdestruktivt sätt, det är jag medveten om. Dock blir man inte fucked for life bara för att man är lite självdestruktiv som ung. Jag har också ägnat mig åt självdestruktivitet gällande båda sex, ätande och rent självskadebeteende, men det är okej med mig ändå. Det var en, visserligen smärtsam, period jag gick igenom men jag kom ut på andra sidan.

Den här äldre mannen har inte lindat in sina intentioner i några ridåer. Det har från första början varit fullkomligt ärligt att de ska ses och att de ska knulla under dessa omständigheter. Visst kan man tycka att han borde ha backat om han misstänkte självskadebeteende, men samtidigt så måste det respekteras att tjejen är stor nog att bestämma själv över sitt liv. Människor gör saker av dumma anledningar och det måste få vara okej, faktiskt.

Om en person ägnar sig åt sex som självskadebeteende så ligger problemet hos den personens psykiska hälsa, och då är lösningen inte att straffa människor som har sex med den personen, utan i att ge personen hjälp att må bättre. Sluta använda förbud som lösningen på allt i hela världen, börja ta hand om människor som mår dåligt istället. För att han konsensuellt sex med någon som är över 15 borde inte kunna vara straffbart, hur dåligt personen än mår. Det är ju faktiskt en form av omyndighetsförklarande, och det är inget jag är särskilt förtjust i.

Svar på feministfrågor.

Här är då de sista svaren på feministfrågorna. Det har även debatterats bland kommentarerna så det är bara gå in där och kolla.

Vad tycker du om Mary Wollstonecraft och William Godwin? Hehe, personer jag själv idoliserar.

Jag brukar inte idolisera personer sådär. Jag tycker att de verkar ha varit coola människor med vettiga åsikter. Har dock inte läst något någon av dem har skrivit. Är ganska obildad kring sånt för att vara ärlig.

När ”kom du underfund med” att du var just feminist? Uppmärksammade du könsförtrycken före eller efter att du blivit presenterad för feminismens innebörd? Har du själv, innan du visste att du var feminist, burit på fördomar gentemot feminismen och/eller varelser som kallar sig feminister? I så fall, vilka?

Jag har väl alltid varit medveten om könsroller och kvinnoförtryck, men jag började resonera mer djupt kring feminism när jag skrev mitt reportage om prostitution som jag skrev som projektarbetet i gymnasiet. I samband med det läste jag både Porr, horor och feminister av Petra Östergren samt Varat och varan av Kajsa Ekis Ekman. Då började jag tänka mer på olika typer av feminism och vilken jag tillkännagav mig till.

(Och slutligen, en halvseriös men rolig fråga:
Skrattar du lika hårt som jag gör åt Robinson, då tjejerna i lag (ingen aning) klagar på ”fjolligheten” hos sin nya manlige lagmedlem, ständigt pikar honom för att han ”till och med är mesigare än alla tjejerna tillsammans”, att han är feg som använder egensnickrad hjälm vid kokosnötsjakten och som spindelrädd inte är en ”riktig” man – ”dom finns i norrland dom”
– SAMTIDIGT SOM –
dessa tjejer också får psykbryt då en av dom manliga deltagarna förklarar skillnaderna mellan män och kvinnor och att mannen generellt är bäst på det mesta.)

Jag skulle nog inte skratta, snarare facepalma. Det där tycker jag är en ganska störig grej hos vissa kvinnor, som alltid tar tillfället i akt att göra sig lustig över män som inte lever upp till diverse könsroller men som lutar sig tillbaks på feminismen när de själva blir ”förtryckta”. För dem är feminismen något man drar fram ur bakfickan när man blir trängd, när man vill att killen ska diska eller något, men inget man själv tycker sig behöva leva efter. Jag anser att om man ska komma och snacka om feminism så ska man dra sitt strå till stacken också och inte bara plocka russinen ur kakan.

Hur tänker du kring sociala könsroller och transsexualism? Det är mitt största huvudbry för tillfället, så det hade varit intressant att få dina åsikter i frågan.

Jag vet att det finns många som har svårt att greppa den här grejen med att vissa personer som byter kön liksom inte behöver göra hela operationen, utan kan stanna vid att se ut som det kön de känner sig som, men kan ha kvar sitt ursprungliga könsorgan. Men bestäm er då, tycker vissa. Jag kan ha svårt att greppa detta också, men jag har förstått att det är så det ligger till för många och därför tänker jag att man måste luckra upp det där med könstillhörighet än mer. För det första tycker jag att man helt ska avskaffa det juridiska könet, istället för att lägga till ett tredje som vissa talar om. I mina ögon finns det egentligen ingen relevans för att juridiskt dela upp människor i kön. Jag tänker också att om man tog bort det juridiska könet så skulle det vara mycket lättare för transsexuella att hitta sin egen könstillhörighet utan att ständigt behöva definiera sig i antingen den ena eller andra mallen.

Är det inte otroligt irriterande när personer (framförallt antifeminister) frågar vad kvinnor gör för männen? ”Men varför gör ni inget för männen?! vi är också förtryckta!” Missuppfatta mig inte, jag tycker också att det hade varit jätte gött om männen hade fått mer frihet att leva ut sina personligheter och inte vara så förtryckta av (sig själva) macho kulturen.
Men feminismen handlar ju om att ge kvinnor samma rättigheter och möjligheter som just männ, och om att uppmärksamma just (en dels) männens förtryck av kvinnor.
Dom kan väll ha sin egen kamp? Fattar inte riktigt varför dom tycker det är så konstigt att vi nt kämpar för dom också…:S Stör mig så oerhört på det här men vet inte om jag är lite orättvis? Vill höra någon annans åsikt.

Jag anser ju faktiskt att jag även kämpar för män, eftersom även dem blir begränsade av könsroller, bara det att det typiskt manliga har högre status i samhället. Det betyder dock inte att män på något vis är lyckligare.

Men i sak håller jag med dig. Jag har inget emot människor som för någon slags manskamp för att befria mansrollen. Så länge kampen inte handlar om att trycka ner kvinnor så är det okej med mig. Det finns stora problem med mansrollen som den ser ut idag, bland annat det att män måste vara starka och inte har det utrymme som kvinnor har att prata känslor. Däremot är det lite lustigt att alla dessa människor som vill kämpa för männens rättigheter ser sig främsta arena för detta i att trycka ner feminister och berätta för oss att vi har fel. Jag framför inte min feministiska agenda genom att sitta och klaga på Per Ströms blogg, jag för den genom att skriva om feministiska problem och lösningar. Jag skulle ha full respekt för om en man gjorde motsvarande fast ur ett manligt perspektiv, och jag skulle inte komma in dit och säga: ”men vaddå, tänk lite på oss tjejer”.