Dag: 18 september 2011

Att beskriva med respekt.

Håller på med ett inlägg som heter Att göra slut. Ni fattar nog vad det handlar om.

Det är så svårt det där med att skriva om sina relationer. Jag vill ju såklart skriva om det, få ut mina tankar och kanske få någon annan att känna igen sig eller tänka till. Och jag vill såklart berätta ärligt, berätta om hur jag har uppfattat det som varit. Men samtidigt vill jag ju visa respekt för Emanuel, för det är fortfarande en människa jag tycker väldigt mycket om.

Han tyckte om det förra inlägget jag skrev om saken, det om hur könsroller kan få både män och kvinnor att bete sig som svin. Han tyckte att det var rättvist. Det känns bra, dels för att jag vill att han ska vara bekväm med det jag skriver, men också för att min bild av förhållandet överensstämmer med hans.

Oavsett om man vet vad man ger sig in på är inte elakheter en värdig underhållning.

Idol alltså. Jag blir så jävla trött på denna uppfattning att den som ”ger sig in i leken får leken tåla”. Problemet som jag ser det är inte att vissa människor får sina idoldrömmar krossade, utan att det betraktas som underhållning att vara elak mot människor.

Oavsett om man är en vuxen människa eller ett barn så tycker jag inte att det är smakfullt, faktiskt. Att ett av våra största underhållningsprogram har ett innehåll som åtminstone till hälften består i att förnedra människor och krossa deras drömmar, det tycker jag inte vittnar om ett sunt mediaklimat.

Sen känner jag ingen större sympati för människorna som blir utsatta för elakheterna, men det är liksom inte det detta handlar om. Det handlar om att för mycket av vår underhållning kretsar kring att vara jävligt plump, elak och ”gå över gränsen” på olika sätt. Jag skiter väl i om Alexander Bard sitter där och dissar någon, men att det anses vara så meningsfullt att det sända på bästa sändningstid, det övergår fan mitt förstånd.

Staten och kapitalet.

Vad ska man kalla detta om inte för bidragslinje kan jag undra. Människor som inte tjänar tillräckligt mycket pengar för att betala sin hyra får ett extra stor bostadsbidrag detta gäller alltså ”unga” och småbarnsfamiljer. Företag kan hålla sig med låga löner eftersom man ändå kan få bidrag till resten.

Jag har inget emot bidrag sådär, men en person som pluggar heltid eller jobbar ska kunna ha råd att leva på sin inkomst (alltså lön eller studiemedel). Man ska inte behöva gå och tigga pengar av staten varje månad om man har en inkomst, det är faktiskt inhumant.

Så därför har jag lite andra förslag till regeringen. Ni skulle till exempel kunna satsa på att bygga lite nya bostäder så att det inte var så förbannat dyrt att hyra en, om man ens får tag på en. Detta skulle ni kunna göra genom att dels satsa själva på att bygga billiga lägenheter och förtäta förorterna istället för dyra finlägenheter borta vid slussen. Ni skulle också kunna riva upp lite av alla de krångliga regler som omgärdar byggandet av lägenheter för närvarande. Sedan skulle ni kunna höja studiemedlet, som visserligen också är ett bidrag, men herregud vad bra att bara behöva hålla reda på ett. Dessutom är studiemedlet inte riktigt ett bidrag, inte som bostadsbidraget är det.

Sedan skulle ni gärna kunna återinföra anställningstryggheten som ni så effektiv nedmonterat, men det är bara en liten detalj sådär när ni ändå är igång.

Varför skulle det inte vara okej?

Den här artikeln alltså. En kille som har köpt ett gevär av Anders Breivik blir intervjuad, och får frågan om han tycker att ”det känns okej att använda vapnet”. Det är alltså en laglig affär som genomförts med ett oanvänt vapen, och då innan det att Breivik har gjort det han gjorde. Varför skulle det inte vara okej att använda vapnet?

Jag tycker faktiskt att det är en väldigt fånig artikel. Det känns som guilt by association hela vägen igenom. Han köpte ett vapen av Breivik, då är han relaterad till mördaren. Nu är det ju inte så att aftonbladet försöker få det till att han skulle vara skyldig, men frågorna har uppenbarligen har fått hintar ju sitt.

En bra grej dock, är att man börjat med att kalla Breivik för terrorist. Det gör mig väldigt glad faktiskt, för jag var rädd för att det skulle viftas bort som en ensam mans vansinnesdåd även i fortsättningen.