Dag: 23 september 2011

Man måste kunna ta upp ett problem utan att behöva ta upp alla andra samtidigt.

Fumikofem skrev för ett tag sedan ett inlägg om hur sexturism skämtas bort apropå en låt som generaldirektören för försäkringskassan författat. Den första kommentar hon får är denna:

Aldrig hört talas om ”dansresor” till Västafrika eller Västindien som svenska kvinnor gör?

Eller är dessa resor mer Politiskt Korrekta och omskrivs så som att kvinnor måste ”ta för sig”, ”ha rätt att bejaka sin sexualitet” etc.?

Fumiko frågar vad det har med saken att göra, så hon inte skrivit om denna sexturism i positiva ordalag. Som svar får hon:

Tycker att du borde nämna detta! Om så bara i en bisats för det är väl händelsevis inte så att du innerst inne tycker det ”är helt okej” att kvinnor åker till fattiga länder och köper sexuella kontakter medan detsamma inte gäller för män?

Man måste kunna ta upp ett problem som drabbar kvinnor utan att på samma gång behöva ta upp motsvarande problem som drabbar män.

Sexturism är vidrigt vilken form det än förekommer i för det handlar nästan uteslutande om att utnyttja människor i stark beroendeställning. Varför kan man inte får säga detta om ett fall av sexturism utan att genast behöva ta upp en massa andra exempel?

Hur kan man ens komma på tanken att införa institutionaliserade mord för ekonomisk vinnings skull.

Ett argument som ofta dyker upp när man pratar om dödsstraff är det ekonomiska argumentet. Det sägs vara billigare att döda folk är att spärra in dem på livstid (vilket antas vara alternativet).

För det första är det inte sant att det är billigare. Det är bara något folk antar. Ingen har någonsin kunnat hänvisa till några belägg för att det skulle vara så och jag har dessutom hört motsatsen flera gånger, med hänvisning till rapporter som gjorts om det i USA (vilket ju känns som det enda rimliga landet att jämföra med, då de i alla fall försöker ha en rättsstat). Dessutom är det så otroligt få som döms till dödsstraff att det ändå skulle vara en hemskt marginell besparing.

Men allvarligt talat så fattar jag inte hur man över huvud taget kan komma på tanken att resonera på det sättet kring människors liv. Vi ska alltså genomföra institutionaliserade mord på människor för att det är ekonomiskt gångbart? Om man tänker så kring dödsstraff, vad kan man då inte motivera med ekonomi. Jag tycker att det är extremt osmakligt att argumentera för dödsstraff med att det är billigare.

Vet ni vad som skulle vara billigt? Att bara skjuta av alla arbetslösa och socialbidragstagare, hux flux. Då skulle man ju slippa ge dem bidrag! De är ju ändå bara lata människor som inte vill göra rätt för sig, varför ska vi slösa pengar på dem?

Att det inte redan finns är en skam.

Ibland hör man att saker ska införas och blir helt paff för att de inte redan finns. Jag ser till exempel det som en självklarhet att det ska finnas en fristående instans som granskar polisen och tar emot och utreder klagomål. Det har tydligen avslagits för att det är för dyrt, men jag har jävligt svårt att se hur det skulle kunna vara ett legitimt argument i kontexten. Att det finns en oberoende granskare av våldsmonopolet som vi faktiskt har ser jag som en demokratisk nödvändighet.

Egentligen tycker jag att man borde slå ihop alla tillsynsmyndigheter till en stor myndighet som alltid har som uppgift att företräda medborgare mot större system. Typ om man blivit misskött inom vården, blivit utsatt för övergrepp från polisen och så vidare. Det är så himla viktigt att människor har möjlighet att få upprättelse gentemot statliga institutioner, och det är lika bra att ha en och samma myndighet för det så att det inte blir så rörigt och dyrt.

Man kan inte förvänta sig att myndigheter kan granska sig själva och jag förstår inte vilken naivitet som lett fram till att polisen inte granskas. Av alla myndigheter är ju polisen en av dem som kan ställa till mest skada.

Det finns mer i livet än att vara glad hela jävla tiden.

Jag är inte en så jävla positiv person. Det är inte så att jag går omkring och hatar allt, men jag brukar inte hålla på och ”peppa upp” mig inför saker och ting. Jag tar det mesta med jämnmod, spelar inte optimistisk inför saker jag faktiskt inte känner så mycket inför.

Jag kan bli så himla trött på folk som ålägger en med det här kravet att man ska vara så jävla sprudlande glad hela tiden, eller att man ska vara positiv inför saker men inte vill göra. Jag kan göra det mesta, men jag tänker inte låtsas att jag gillar det.

Vissa människor kan verkligen inte hantera att det kommer in kritiska personer och ifrågasätter deras perfekta världsbild. Personer som helt enkelt inte är sådär överdrivet optimistiska eller ”pepp”. Jag får höra det ganska ofta, att jag borde ”gaska upp mig” och ”sluta vara så negativ”.

Men allvarligt talat. Jag behöver inte intala mig själv att jag lever ett bra liv dag ut och dag in. För det första vet jag att mitt liv är helt okej, utan att behöva ägna mig åt självbedrägeri. För det andra är jag helt okej med att livet inte är en perfekt sprudlande rosa värld hela tiden. Jag är okej med att jag inte alltid är jättelycklig. Jag vet att det finns mer i livet än att vara glad hela jävla tiden.