Dag: 24 december 2011

Tala ur skägget.

Göran Hägglund har skrivit en debattartikel om att man ska ha avslutning i kyrkan. Jag lyckas inte riktigt greppa om han tycker att det ska vara obligatoriskt med skolavslutning i kyrkan eller om han bara tycker att det ska vara upp till skolan själv. Han talar om att lagen ska förändras, men som det ser ut idag så är ju skolavslutning i kyrkan uppenbarligen lagligt.

Ett argument för att vi ska ha skolavslutning i kyrkan är tydligen detta:

Men det är också av vikt att vi ödmjukt vågar erkänna att vi ­alla, på ett eller annat sätt, är färgade och formade av vår bakgrund. Faktorer som religion, ­kultur, uppväxt och ideologisk övertygelse påverkar oss och de val vi gör.

Jag håller absolut med Hägglund om att detta är en viktig uppgift som skolan har. Däremot ser jag inte varför det skulle leda till skolavslutning i kyrkan. Om kristendomens inflytande i Sverige och världen lär man sig ju i religionskunskapen. Jag ser inte hur en skolavslutning i kyrkan skulle förstärka förståelsen för det som format oss.

Om vi nu ska vara sådana så skulle jag vilja att den blev obligatoriskt för skolbarn att delta i första maj-demonstrationer. Inte för att man nödvändigtvis måste sympatisera med arbetarrörelsen men det är faktiskt något som har byggt Sverige som nation. Socialdemokratin har ju trots allt varit en av våra största och mäktigaste folkrörelser under i alla fall hundra år.

Även om kristendomen format Sverige som nation så måste vi ifrågasätta traditionerna. Det finns mycket som har format vårat land, bland annat krig, tvångssterilisering och kvinnoförtryck. Det betyder inte att det är positiva saker som ska hedras. Vi ska tala om sakerna och vi ska skapa förståelse för vår bakgrund och vår kultur. Däremot behöver vi inte reproducera dessa värderingar och traditioner, vilket faktiskt är precis vad man gör när man har skolavslutning i kyrkan. Det är inte att lära sig eller skapa förståelse, det är att kasta barnen rakt in i traditionen.

Skolavslutning i kyrkan är inte en tradition som vi måste bevara av något annat skäl än att vissa personer råkar vara kristna och därför värderar detta. Om målet är att vi ska lära oss mer om den svenska statsreligionen så kan väl kyrkan gärna bevistas, fast under formerna av ett studiebesök. Jag kan väl respektera att Hägglund tycker att det är fint och bra med skolavslutning i kyrkan, men då vill jag för guds skull att han berättar varför istället för att dra en massa dravel om att erkänna det som formar oss. Säg som det är; du är en person med en kristen tro som du hemskt gärna vill att Sveriges ungdomar och barn ska dela med dig.

Ett sisyfosarbete (en underbar liknelse).

Jag måste bara verkligen verkligen pusha för detta inlägg om cosmolistan på en av mina absoluta favoritbloggar another cyborgmanifesto.

Strävan efter acceptans och gemenskap inom det heterosexuella förhållandet blir därför ett schizofrent sisyfosarbete som kvinnan förväntas utföra men som aldrig kan lyckas eftersom vi i grund och botten inte kan förstå varandra som de typskilda varelser Cosmopolitan vill få oss att tro att vi är.

Jag älskar liknelsen med det ideala heterosexuella förhållandet som det predikas i cosmo som ett sisyfosarbete (ni vet, figuren ur den grekiska mytologin som är dömd till att rulla upp en sten för ett berg i all oändlighet).

Hela inlägget är en genial analys av det motsägelsefulla i att vi uppmanas till att göra allt vi kan för att närma oss vår partner samtidigt som vi uppmanas till att upprätthålla vissa könsbundna olikheter och ”mystik” för att inte bli för bekväma. I hur det perfekta förhållandet ständigt motarbetar sig själv.

Läs det fan. Det är min julklapp till er.

Vit jul.

Lady Dahmer ifrågasätter ”vit jul” med att säga att den som är alkoholist är det hela året om. Att det därför inte spelar någon roll hur andra gör på just julafton.

Jag kommer ju själv troligen inte fira en vit jul och jag vill absolut inte skuldbelägga människor som inte gör det. Däremot ser jag att vit jul handlar om mer än att bara uppmärksamma alkoholism och stödja människor med alkoholproblem. Det handlar om att uppmärksamma att vi har en så otroligt stark dryckeskultur kring vissa specifika tillfällen. Ett av dessa tillfällen är julafton: att man dricker på julen tas för givet och det är även på julafton som många minderåriga blir introducerade inför alkohol. Jag har hört otaliga historier om föräldrar som resten av året varit väldigt restriktiva men som ”släppt till” just på julen eftersom det är ”tradition”.

Det vi måste ifrågasätta är inte att människor som har ett sunt förhållande till alkohol dricker när de känner för det. Däremot måste vi börja tala om den alkoholkultur som finns i samhället. Den tradition som säger att vid festliga tillfällen så tar man sig några snaps och släpper loss lite. Unnar sig.

Att fira en vit jul är för många otänkbart och det är just därför vi måste prata om det. Varför är det så självklart att man dricker och hur påverkar det människor som ligger i gränszonen. Att placera alternativt ”vit jul” på kartan är en början. Sen ska vi såklart inte sluta efter julafton. Alkoholkulturen måste diskuteras hela tiden.