Många har opponerat sig mot det jag skrev om så kallade energitjuvar och menar att det mest handlar om att sluta umgås med personer som bara trycker ner en. Det kan vara så att jag är begåvad med förmågan att göra slut på sådana kontakter alldeles av mig själv för jag har fan aldrig haft det problemet i hela mitt liv.
Att man inte umgås med människor man inte får ut något av är ju såklart inga konstigheter alls, det jag har svårt för är den där utrensningsretoriken.Vad som även spelar en ganska stor roll är att alla människor jag någonsin träffat som sagt så har varit otroligt dåliga på att sköta sina relationer. Det har inte handlat om att avsluta relationer som på lång sikt bara tär på en, snarare om att bara umgås med människor när man har någon slags användning av dem, som att bygga sitt personliga varumärke eller nätverka, och sedan överge dem när man faktiskt skulle behöva ställa upp.
Människor som pratar om sina relationer som man pratar om saker har jag låg respekt för. Med detta inte sagt att man ska klamra sig fast vid vänskaper bara för sakens skull, det tycker jag är dumt och det är absolut inget jag gör själv, jag tycker bara att det språk många använder för att beskriva sina relationer har en obehaglig biton. Det handlar om energitjuvar, nätverkande och investeringar.
Jag upplever att folk ofta använder sig av dessa begrepp för att på sätt och vis ursäkta att man avslutar relationer man mår dåligt av. Jag tycker att det är olyckligt att en så fundamental sak som att man inte umgås med personer man mår dåligt av blir tvunget att täckas upp i detta snack där människor förminskas från mål till medel. Och jag tänker mig att denna retorik i förlängningen leder till att vi har en mindre ansvarsfull syn på andra människor, där det blir mer okej att överge personer när de inte är på topp. Det är i alla fall så jag uppfattar att den ofta används.
