Dag: 27 februari 2012

Agenda.

Kollade på agenda där de intervjuade Fredrik Reinfeldt nyss. Det känns nästan lite sensationellt att statsministern liksom framträder offentligt och svarar på kritiska frågor, det känns som något folk liksom bänkar sig för. Den som inte pallar kolla på skiten kan läsa referat här.

En grej som var lite lustig var att Reinfeldt hänvisade till att 40-talisterna snart kommer gå i pension som en lösning på arbetslösheten. Detta sägs alltså av samma man som tyckte att det var en bra grej att folk ska jobba till 75. Oavsett hans tidigare visioner så är det en beklämmande lösning på arbetslöshetsproblemet, ty samhällsekonomin blir ju knappast bättre av att folk som går i pension ersätts av människor som lyfter mindre i lön samtidigt som de ”tar” mer pengar i pension än vad ungdomarna skulle tagit i form av socialbidrag, aktivitetsersättning eller vad det nu är som är ”inne” att ge till prekariatet nuförtiden. Dessutom så är det väl ändå ganska välkänt att en person som går i pension inte alltid så enkelt ersätts på en yrkespost.

Det är inte regeringens förtjänst att 40-talisterna går i pension, det skulle ha skett ändå och troligtvis med samma resultat på arbetsmarknaden. Det intressanta är att se vilka resultat arbetslinjen har lett fram till inte vilka förändringar som sker automatiskt. Tycker att det är tråkigt att Reinfeldt vägrar svara på frågor om sin politik.

Låt även de dömda döma.

Jag är visserligen helt emot nämndemannasystemet helt enkelt för att jag anser att professionella ska döma i rätten, inte avdankade politiker. Däremot har jag sjukt svårt för denna åsikt att man måste vara odömd när man tjänstgör som nämndeman. Visst finns det fall där det blir extra olämpligt; någon som blivit dömd för hustrumisshandel ska inte själv döma i ett sådant mål och så vidare, men det gäller även de inblandade juristerna. Det vore också ytterst olämpligt om någon som var uppe i en egen rättegång själv eller höll på att avtjäna ett straff jobbade som nämndeman, samma sak om det fanns anledning att misstänka att personen fortfarande höll på med kriminell aktivitet.

Men rättssystemet bygger på att man får ett straff, avtjänar det och sedan blir ”fri”. Dessa nämndemän hade som jag förstod det alla avtjänat sina straff och är således fria människor. Den forna kriminaliteten är lagd till handlingarna.

Jag mår illa av tanken på en första och andra klassens medborgare där vissa, de ostraffade, liksom är lite finare och har lite mer att säga till om i offentliga sammanhang. Där man är för evigt brännmärkt och förbjuden från vissa uppdrag för att man har snattat eller kört rattfull en gång i sitt liv eller gjort något värre för den delen. Ska nämndemännen utgöra någon slags moralisk överklass? Jag tycker inte det, för syftet är väl ändå att nämndemännen ska representera folket. Och sådant är folket: vissa har begått brott, andra inte.

Att skapa en åsikt.

Fick denna fråga på min frågestund som jag tyckte var så spännande att jag tar upp den i ett eget inlägg. Frågestunden är fortfarande öppen så den som vill kan ställa mer frågor. Så roligt att svara på när det håller så hög standard.

Hej!
Kanske en lite skum fråga men hur går du till väga för att bilda dig en egen åsikt om ”något”?
Läser du mycket och sedan reflekterar över det du läst?
Jag försöker bilda mina egna åsikter men märker att jag alldeles för lätt nickar instämmande och tänker ”jaaaa! Hon har ju så himla rätt!” när jag läser dina inlägg. Det är sällan jag tar mig tid att verkligen reflektera och vrida och vända på det som personer jag ser upp till säger (exempelvis du).
Hur gör du för att inte drunkna i all information och i alla andras åsikter?????

Tycker denna fråga relaterar lite till inlägget jag skrev om Smarta killar™. Om man har lite kunskap på ett område är det lätt att man bara lyssnar på första bästa som har en åsikt om saken och låter övertygande, jag har gjort samma misstag själv flera gånger och gör det säkert fortfarande i en massa fall. Däremot så skulle jag säga att jag blivit betydligt bättre på att identifiera de som snackar skit och försöker ”dränka” mig i sina åsikter. Ett vanligt drag brukar vara en oförmåga att förklara när man redogör för sig åsikt om något och när man redogör för fakta, personer som blandar ihop dessa två brukar för det mesta inte vara alltför tillförlitliga. Jag har också lärt mig att känna igen vissa stereotyp argument och påståenden på ren erfarenhet och när någon droppar ett av dessa brukar jag så att säga osäkra min revolver. Detta gäller både argument för och emot den ståndpunkt som jag intar. Jag har t.ex. svårt att ta vänstermänniskor som börjar snacka om att ”människoliv inte kan mätas i pengar” när man snackar budget på allvar även om jag generellt håller med dem i rena sakfrågor.

Min erfarenhet är att människor som faktiskt har kunskap och insikt i en fråga inte brukar vara rädda för att påpeka komplexiteten i den. Den som har kunskap och argument är inte rädd för att bli ifrågasatt varför skulle hen vara det? Ifrågasättande leder i en sådan situation bara till att man får klargöra sin poäng tydligare och kan övertyga personen som frågar genom diskussion.

Den som vill att folk ska lyssna på vad man har att säga ska också ta sig tiden att förklara för den som inte är insatt, tar man sig inte den tiden så är man inte värd att lyssna på. Så mitt tips är: kräv alltid förklaring för det du inte begriper. Om du blir behandlad som om du vore dum i huvudet för det så tycker jag inte att du ska lyssna, för jag tycker inte man ska lyssna på folk som inte har en ödmjuk syn på kunskap och åsiktsskapande. Det är så otroligt mycket troligare att en sådan person kommer att undanhålla andra perspektiv från dig och man ska aldrig aldrig lyssna på en person som inte tycker att det är intressant att nyansera sitt perspektiv.

Annars så kan jag väl säga att mina åsikter har förändrats otroligt mycket över tiden, från nyliberal till någon slags frihetlig socialist som jag är nu. Det är en enorm skillnad. Jag är dock glad över att ha haft åsikter som jag idag anser är ”fel” tidigare eftersom det har hjälpt mig att skapa perspektiv på min världsuppfattning nu. Det började med att jag köpte ett färdigt åsiktspaket som jag sedan reviderat hundratals gånger för att vaska fram det jag tycker är hållbart. Jag kommer troligen byta uppfattning om en massa saker i framtiden och det ser jag bara som något positivt, det gör att min förståelse för andras åsikter blir djupare än de hade varit om jag bara tyckt samma sak från första början.

Ju mer jag reviderar mina åsikter desto mer märker jag att mitt känsloliv och min människosyn passar ihop med mina åsikter. Innan så hade jag åsikter som gick rakt emot hur jag kände inför människor och deras situationer man jag undertryckte dessa känslor för vad jag ansåg ”rätt”. Nu så passar mina åsikter mycket bättre ihop med hur jag ser på saker och ting rent intuitivt. Jag tänker att det är ett tecken på att jag kommit närmre vad jag tycke är rätt. Detta innebär inte att jag inte har argument för mina ståndpunkter, bara att dessa ståndpunkter och argument är mer förankrade i mig som person än de var innan.

Så det jag kan säga är väl: var alltid kritisk, var alltid extra kritisk mot folk som snackar som om de sitter inne ”sanningen” och var inte rädd för att ifrågasätta ty den som inte är intresserad av att förklara är faktiskt inte värd att lyssna på. Våga lita på din intuition och utforska sambandet som finns mellan dina åsikter, troligen kommer du att finna att det finns något slags samband som du kan formulera en ideologi utifrån. Men jag tror det viktigaste är att du ska våga ha fel, våga ifrågasätta dig själv och ändra dina åsikter; se det inte som att du hade fel innan och rätt nu utan som att du har tagit ytterligare ett steg på vägen till att forma din ideologi. Det är bara korkat med människor som bestämmer sig för att anta ett visst åsiktspaket och sedan ägnar resten av sitt liv åt att hitta fler argument för detsamma, att ständigt nyansera sin världsbild är enligt mig jävligt mycket värdefullare.

Detta handlade mest om hur jag förhåller mig till argument och kunskap. Sedan är det såklart alltid så att man måste läsa på för att det ska funka. Lära sig mer om de olika synsätt som finns.

Jag hoppas att detta var ett bra svar på frågan. Det kan vara svårt att förklara detta eftersom det är en process jag för det mesta inte reflekterar över. Om det finns några frågetecken reder jag mer än gärna ut dem.