Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Radikalfeminist och kommunist vid namn Fanny Åström (mellannamn: Arsinoe) som studerar pol.kand. vid Uppsala Universitet. Bloggar om relationer, kommunism, feminism och ideologi.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Dagsarkiv: 9 april, 2012

En otyst minut.

Själv kan jag inte delta eftersom jag kommer umgås med min familj då, men jag tycker att detta initiativ är värt att uppmärksammas så jag gör det nu istället för på torsdag. Läs om hur företag, patent och så vidare hindrar människors tillgång till medicin här.

Jag tycker även att det är ett smart koncept att försöka sammanföra allt snack om en sak till en specifik tid.

Företagsansvar.

Sofia skrev såhär angående mitt inlägg om Solo G.

De har således kanske inget intresse att stärka unga kvinnor eller göra dem lyckliga, de vill bara tjäna pengar, vilket egentligen är fair enough, för det är deras jobb. Man väljer själv om man vill sälja sin själ.

Jag tycker inte att det är upp till individen att avgöra om man ska stå till svars för sina handlingar eller ej. Visserligen kan man aldrig tvinga någon att försvara sitt agerande men jag tycker verkligen att det är moraliskt förkastligt att inte stå till svars för vad man ägnar 40 timmar i veckan åt och jag har väldigt svårt att se hur någon kan anses komma undan med det.

Det är ju en sak om man måste ta just det jobbet för att klara livhanken och om man inte har någon inverkan på vad man producerar, men så är nog inte fallet när det gäller redaktören för Solo G. Jag misstänker att de som arbetar med tidningen har makt att utforma i alla fall sitt eget material så att det inte är fullt så sexistiskt.

En av marknadsekonomins mer vidriga bieffekter är att många tycker sig kunna försvara sitt beteende med att de ger ”folk vad de vill ha”, följer marknadens regler, att företag bara vill tjäna pengar och så vidare. Framförallt denna bild som sprids av företag som pengatjänarmaskiner som varken kan handla rätt eller fel tycker jag fruktansvärt illa om. Företag består av människor som tar beslut och alla människor som har någon slags makt att utforma företagets agenda bör anses ansvariga för att göra det.

Jag vägrar acceptera en syn på såväl människor som företag som bygger på denna nihilistiska syn att de ”bara vill tjäna pengar”. Att beskriva företag som organismer som styrs av naturlagen marknaden är i min mening att försöka hugga i sten det som människan faktiskt kan förändra och ansvara för.

Jag tycker att det är viktigt att vi erkänner ansvaret människor har och slutar täcka över det med några slags pseudovetenskapliga förklaringar om hur företag och arbetarna i dem fungerar och inte. Jag tycker inte att det ska få duga som argument att någon har gjort ett val att handla omoraliskt för att hen prioriterar pengar. Jag tycker att ansvar ska utkrävas av de personer som har makt.

Med detta inte sagt att Solo G är så fruktansvärt förkastligt, jag tycker mest att det är intressant detta med företagsansvar och hur det väldigt ofta viftas bort.

Estetik av det förkastliga.

Jack&Jones har ju blivit uppmärksammade i och med denna t-shirt som anses vara glorifierande av våldtäkt.

Alltså, jag förstår ju referenserna men jag känner väl lite med detta som jag skulle känna inför en tröja med två personer som slogs på, en person som sköt någon eller knarkade på. Jag tycker inte att det med nödvändighet behöver vara fel att avbilda något dåligt på ett estetiskt snyggt sätt och jag hör väldigt sällan folk kritisera sådant på samma sätt.

Jag får också lite rysningar när jag ser sådant, samtidigt känner jag inte att det är intellektuellt hållbart att acceptera det ena men inte det andra.

Finns det något intellektuellt försvar för varför man ska ta hårdare på sånt här än andra romantiserande bilder av förkastligt beteende?

April 2011.

Promenerade med Clinton på Skogskyrkogården.

Jobbade på en skola i Gamla stan.

Och en skola som jag åkte jättelångt med pendeltåg till.

Fotade videungen på en promenad med Hilda.

Det såldes påskris vid skogskyrkogården tunnelbanestation.

Gick på promenad runt Söderbysjön med Emanuel.

 

Jobbade på en skola i Hökarängen.

Hängde med Malin en gång.

Såg ut såhär.

Gick en massa i stan.

Och hängde i Vitabergsparken.

Var vid Flatenbadet med Linnéa.

Och åkte till mitt landställe med Emanuel.

Jag har många fina bilder från April, men månaden var ett helvete. Jag slavade som timvikarie på skolor, jag mådde fruktansvärt dåligt över ett förhållande som knakade i fogarna och stod knappt ut med mig själv. Kände mig sämst på allt. Skulle inte vilja uppleva denna månad igen för allt i världen. SÅ skön, denna insikt om att livet blivit och fortfarande blir bättre.

Ge mig pengar!
Arkiv