Metarekord.

Alltså. En debattartikel skriver av företrädare för alliansen om att väljarna vill att alliansen ska utveckla sitt samarbete. Det är fan någon slags metarekord. Lite som att skriva en debattartikel om att ens parti ligger på till i opinionsmätningarna.

Denna debattartikel har ju givetvis föranletts av att det har rapporterats om sprickor i alliansen. Jag antar att syftet är att typ ”lugna” valboskapet. Men kan det ens kallas en debattartikel att skriva något som kan sammanfattas till: ”det vi gör är bra för att väljarna tycker det är bra”.

Prylaffärernas förbannelse.

Jag hatar prylaffärer. Inte för att jag tycker dem är ointressanta utan snarare precis tvärtom. När jag går in i en såndär puttegullig affär med smakfulla och söta askar, fina iphoneskal och gulliga pillerburkar så dras min konsumtionslust igång. Jag får lust att spendera alldeles för mycket pengar på totalt onödiga ting som med största sannolikhet bara kommer ligga och skräpa hemma hos mig sedan.

Vetskapen om hur jag reagera när mitt köpsug stimuleras gör att jag avhåller mig från denna typ av affärer. Det är inte så att jag inte tycker allt som erbjuds är sött och fint, att jag skulle vilja äga varenda sak, det är bara det att jag är medveten om att den glädje som finns i att konsumera onödiga ting är flyktig samtidigt som den skapar ett behov efter mer. Jag vet att min livskvalitet inte kommer att höjas långsiktigt av att jag köper dessa ting, snarare kommer det att skapa en gnagande oro.

En gång i tiden handlade jag väldigt mycket, så fort jag fick chansen. Det ha jag slutat med nu, inte för att jag saknar resurser utan för att jag inte har lust att äga fler ting. När jag packade ihop mitt rum innan jag skulle flytta hit så blev det tio flyttkartonger fulla med saker, och då var inte ens möblerna inräknande. Jag rensar dessutom bland mina prylar på regelbunden basis. Jag äcklades av den mängd ting jag samlat på mig under mitt liv.

Jag vill frigöra mig från det där behovet att äga allt jag finner vackert eller njutbart. Bara för att jag tycker om en författare behöver jag inte äga alla hens böcker, det går bra att låna på biblioteket, bara för att jag gillar ett klädesplagg eller en sko behöver jag inte äga den utan kan uppskatta estetiken utan habegär.

Att ta avstånd från onödig konsumtion är en livsstil jag strävar efter inte bara av politiska skäl och omtanke för planeten utan också för mitt personliga välbefinnandes skull. Jag vill spendera mina pengar på resor eller möjliggöra mindre arbete genom att jobba lite. Men framförallt vill jag inte äga alla dessa ting som endast tar plats, kräver städning, gör mig nervös och ökar mitt begär efter mer.

Nakenhet i det offentliga rummet.

Diskuterade nakenhet i det offentliga rummet i en facebookgrupp jag är med i och så var det någon som jämförde blottning med utmanande klädsel eftersom man har utmanande klädsel för att man vill att folk ska uppmärksamma en vilket fick mig att fundera lite på det här med folks gränsdragningsproblem mellan individ och resten av befolkningen. Att blotta sig är att aktivt påtvinga andra människor vissa synintryck som kan vara oönskade.

Blottning i regel fungerar så att man ”smyger” sig på sitt ”offer” som är ovetande om ens intention och sedan visar upp sig på ett sätt som är svårt för offret att undvika, hela syftet med handlingen är ju liksom att offret inte ska kunna undvika att betrakta ens könsdelar. Detta i jämförelse med att bära utmanande klädsel som i den mån det är i syfte t få uppmärksamhet rör sig om att vilja få frivillig uppmärksamhet, man vill att folk ska titta för att de vill titta eftersom man är snygg. Om man hade haft en tröja med urringning som man kamouflerat till en polotröja och sedan, när man var tillräckligt när, hade blottat sin urringning och liksom tryckt upp den i sitt offers synfält hade det varit motsvarande handlingar, om än att den ena vore mer extrem.

På samma sätt tycker jag att det vore ofredande att utan förvarning trycka upp döda djur eller bilder på lik eller något i den stilen i en icke ont anande persons synfält, till skillnad från att sälja en tidning eller bok eller hålla en utställning med motsvarande bilder i. Visserligen kan det ske att någon tar del av detta om egentligen inte hade velat, men det är inte syftet med handlingen. Trots att jag tycker att rökning på allmän plats bör vara tillåtet så tycker jag inte att man ska söka upp personer och blåsa ut rök i deras ansikte utan förvarning, nu är det förvisso ingen som gör detta men i den mån det förekommer tycker jag även att det ska vara förbjudet. Om en person höll fast eller på annat sätt hindrade en sd-anhängare från att fly undan samtidigt som hen svidade om till burka i syfte att sd-anhängaren skulle se så skulle jag likaså tycka att det borde vara ett olagligt beteende. Man ska inte aktivt och med mening tvinga på människor synintryck och substanser som de inte uppskattar.

Skillnaden är att man i det ena fallet nyttjar sin rätt att se ut som man vill i det offentliga rummet oberoende av andra. Kanske har man också en förhoppning om att andra ska uppmärksamma och visa uppskattning för ens utseende, men detta sker fortfarande på en frivillig basis. Människor med utmanande klädsel tenderar inte att närma sig andra under falska förevändningar för att sedan blotta sitt syfte; att personen ska ha blicken på ens urringning. På samma sätt brukar människor som röker på allmän plats inte ha som syfte att andra ska andas in deras rök. En blottare däremot har som syfte att tvinga på andra sin nakna lekamen, om hen bara hade velat visa sig naken för vem som helst hade hen kunnat uppsöka ett offentligt omklädningsrum eller en nudiststrand eller ordnat någon slags nakenträff för de som ville.

Jag tycker att det ska vara lagligt att vara naken i det offentliga rummet men jag tycker inte att d ska vara lagligt att utan förvarning tvinga på andra synintryck på ett såhär beräknat sätt. Det är stor skillnad på att bara vara i offentligheten i en klädsel eller ickeklädsel som man tycker om och på att på detta mycket beräknande sätt använda andra människor, i detta fall deras syn, för att uppnå njutning för egen del. Speciellt då personerna i detta fall inte på något vis kan fly undan detta synintryck. Jag anser det väldigt problematiskt att människor inte kan göra skillnad på dessa två saker, att aktivt påtvinga någon ett synintryck och på att bara vara med risk för att någon som inte uppskattar den hen ser råkar se.