Sommarledigt.

Åh, insikten om att jag med skatteåterbäringspengar på fickan och stundande högskolestudier att vänta samt total avsaknad av ambitioner till att resa kommer slippa skaffa något slags vettigt jobb och kan ägna hela sommaren åt att slappa (så länge nu inte mor och far läser detta och i någon slags arbetslinjeanda tycker att jag ska betala hyra de där futtiga sommarmånaderna). Att under två månader kunna göra precis vad jag vill med livet utan en massa oro inför vad som komma skall, det är verkligen något jag ser fram emot.

Fattar inte att folk jobbar på sommaren frivilligt fast de har pengar nog att klara sig, det är fan orimligt. Så länge det inte är något svinroligt jobb vill säga, men det är det ju sällan.

Man kan inte äta kakan och ha den kvar.

Ett argument emot öppna förhållanden som är provocerande dåligt är detta: ”de flesta som är otrogna skulle inte vara bekväm med att deras partner hade sex med andra”. Det må vara sant, men det är lite som att säga att ”de flesta” vill ha välfärd men inte betala skatt. Det är väl klart att de flesta skulle vilja ha det på ett sådant sätt att man får alla fördelar av alla olika alternativ man har när det kommer till livsstil.

Ingen relationsform är okomplicerad, varken öppet förhållande eller ett slutet sådant. Att man kan få det precis som man vill hör tyvärr till ovanligheterna och då får man helt enkelt bestämma sig för vad man tror funkar bäst, för man kan fan inte både insistera på att ha slutet förhållande och knulla runt. Eller som man även kan säga: man kan inte äta kakan och ha den kvar.

Bekräftandet av svinigheten.

En typ av kvinnor jag stör mig något otroligt på är såna där käcka brudar som ständigt ursäktar killars sviniga beteende och till och med bekräftar män som beter sig illa. Jag har stött på det många gånger framförallt med killar som anses åtråvärda och som därför går från tjej till tjej, ta vad han vill ha och sedan försvinner. Att kvinnor som är intresserade av att bli en i raden av dessa mäns erövringar vill hålla sig på god fot med dem är givetvis förståeligt, vad som fascinerar mig är alla kvinnor som inte är (eller i alla fall säger sig inte vara) intresserade men ändå ursäktar den ena svinigheten efter den andra.

Jag menar inte att man ska gå omkring som någon slags feminismens och 0svinighetens väktare men jag anser att det är beklämmande att många kvinnor ser mellan fingrarna på ett beteende de själva skulle tycka var fruktansvärt att bli utsatt för. När man hör andra behandla vänskaper på ett sätt man inte skulle acceptera själv så brukar man ju påpeka det eller i alla fall inte bekräfta beteendet men när män berättar historier om kvinnor vars situation man absolut inte vill vara i så är det mycket vanligare att kvinnorna i sällskapet skrattar med.

Extra vanligt tycker jag att det är när män på olika sätt har ingett förhoppningar hos kvinnor som haft ett romantiskt intresse i dem för att sedan avvisa henne och låtsas som om hon inte var värd att tas i ens med tång. Detta avvisande kan väcka nästan hurrakörer bland kvinnorna i dessa mäns närhet. Jag tror ibland att det handlar om att man vill stå näst på tur, men desto oftare tror jag bara att det handlar om vanliga gamla könsojämlikheter. Som kvinna ska man skämmas om man tagit initiativ och försökt ragga på ett hångla upp en man, då är det mannens fulla rätt att besvara intresset för att sedan förlöjliga och håna kvinnan ifråga. Man ska inte heller göra misstaget att tro att man kan få hem denna åtråvärda man, det är givetvis otroligt pinsamt.

Aldrig mer ska jag stämma in i detta hån mot hoppfulla kvinnor som blivit avvisade av åtråvärda män ty jag tycker att det är ett förkastligt beteende dels att på det viset utnyttja sin dragningskraft för att inge hopp hos människor man inte har en seriös agenda med men framförallt detta efterspel i form av spott och spe. Jag tycker att det är osmakligt och jag har svårt att begripa varför andra kvinnor är intresserade av att delta i smutskastningen. Jag ser aldrig män delta i liknande aktiviteter från kvinnor sida, nämligen.