Dag: 19 april 2012

Egoistisk omtanke.

Det finns en viss typ av människor som utnyttjar andra människors lidande för sin egen skull. Typ om någon har haft en hemsk uppväxt så går dessa personer omkring och gör en grej av det alternativt liksom förstorar upp det extremt mycket och visar en enorm omsorg för personen för att framstå som en snäll människa i sina egna eller andras ögon. Jag vet inte om ni fattar vad jag menar, jag pratar liksom inte om allmänt missriktad och överdriven omtanke utan om när de levereras med en agenda och när det finns ett stråk av självnöjdhet i det. När personen liksom njuter lite av att berätta för andra att någon annan har haft det svårt och jobbigt, helt utan att personen som haft det jobbigt gör ett stort nummer av det själv.

Detta är nog ett av de mest osympatiska personlighetsdrag jag vet. Jag tycker att det är riktigt vidrigt att stärka sitt eget ego på andra människors bekostnad och har speciellt svårt för det när det handlar om att gå omkring och vara ”godhjärtad” utan att det är efterfrågat. En person som bryr sig om andra behöver inte göra en stor grej av det och behöver framförallt inte prata om det med andra personer, då kan man bry sig utan att utropa sig själv till något jävla helgon.

Typiskt denna typ av människa är även att hen tycker att andra ska visa tacksamhet för att hen har brytt sig om dem. Det har jag verkligen sanslöst svårt för. Sen när är man snäll mot människor för att de ska tacka?

Omtanke om och känslomässigt engagemang i andra ska vara genuint, inte komma ifrån att man vill stärka sitt ego genom att känna sig god. När man även låter sin omtanke för andra smutsas ner av någon egoistisk agenda har jag svårt att respektera en som människa.

Även om vartenda ord Breivik sagt var sant så hade det inte gjort hans handlingar rätt.

Puckat av aftonbladet att sammanställa denna lista över ”Breiviks lögner i rätten”. För det första är det väl knappast någon som tror att han har sanningen på sin sidan, och de som tror det är nog bortom all räddning. För det andra så är det lite som att säga att om Breivik hade haft rätt så skulle hans handlingar vara försvarbara. Att fokusera på att Breivik gör sig skyldig till ”faktafel” är bra ett otroligt märkligt fokus, det passar sig när det rör sig om politiker, opinionsbildare och så vidare som av andra tas för vettiga och sansade, då kan det vara relevant. Men att försöka slå ner Breivik med det blir liksom bara missriktat.

Detta till exempel:

”Etniska norrmänn kommer att vara en minoritet i Oslo inom tio år.”

En färsk undersökning från norska statistiska centralbyrån, SSB visar att detta sker år 2040, om 28 år, skriver Aftenposten.

Men va? Vad tänker de att Breivikanhängarna ska tänka när de ställs inför denna information? Typ såhär: ”åh nej, han räknade fel på 18 år, allt vi trott på är fel!”.

Eller detta:

”Marte Michelet har ett så stort hat gentemot vårt kulturarv att hon konverterat till islam och skaffat barn med en berber.”

(Marte Michelet är en norsk journalist på tidningen Dagbladet som är tillsammans med svenske Ali Esbati, en av överlevarna på Utøya, Aftonbladets anmärkning)

– Jag har inte konverterat till Islam och Ali är varken berber eller muslim, säger hon till Dagbladet.

Och alla nationalister ba: ”men jaha,  hon har inte konverterat som vi trodde, då kan vi ju lägga ner detta”.

Att på detta sätt försöka ”motbevisa” Breivik är att gå över till och spela på hans planhalva. Det är att erkänna att det ens finns en möjlighet att han skulle kunna ha goda skäl till att göra det han gjorde. Även om precis vartenda ord Breivik sagt var sant så hade det inte motiverat det han gjorde.

Bristen på meningsfull fritid.

Denna artikel om hur bråkiga ungdomarna är på McDonalds vid Slussen är så jävla tragisk. Tydligen så hänger de på ”restaurangen” som om det vore en fritidsgård, kastar mat omkring sig och så vidare. Jag ser det som ett tecken på samhällsförfall att ungdomar har så lite meningsfulla saker att syssla med på fritiden att de nödgas använda McDonalds som fritidsgård.

Det är väldigt viktigt att ungdomar har meningsfulla saker att ägna sig åt på fritiden. Om man inte har ett passande hem att hänga i så måste det finnas andra platser man kan vara på, saker man kan göra, som inte kostar. Idag är utbudet av sådant näst intill minimalt; fritidsgårdar stänger ner en efter en. Finns det ens några i innerstaden?

Jag hade alltid ett hem att komma till dit jag kunde ta med mina vänner, ändå minns jag mina tonårsår som präglade av tristess, sysslolöshet och känslan av att inte ha någonstans att gå. Många av personerna jag hängde med hade inte heller ett hem att vara i vilket ofta ledde till att de knöt kontakter med äldre personer som visserligen hade egen lägenhet och så vidare men som kanske inte var det bästa inflytandet. Människor som langade både alkohol och droger till människor som kanske inte var äldre än 14-15 och som mådde otroligt dåligt.

Att risken för att tidigt börja med droger och alkohol är större när man inte har någonstans att vara ser jag som ganska given. Jag tror inte att de flesta 14-åringar vill dricka hellre än att göra annat, i alla fall inte så ofta, jag tror att man gör det för att man inte har några andra alternativ på meningsfull sysselsättning och då är det bättre att åtminstone vara full.