Dag: 21 april 2012

Ekots lördagsintervju.

Jag tycker att ni ska lyssna på Ekots lördagsintervju med Annie Lööf för att båda glädjas och förfäras. Förfäras för att ett stolpskott som Anie Lööf anses vara passande att leda ett regeringsparti och sitta på ministerpost, glad för att han som intervjuar, Tomas Ramberg, är så fruktansvärt jävla kompromisslös och proffsig. Han är otroligt påläst och ger sig inte utan att antingen ha fått ett rakt svar på frågan eller gjort det smärtsamt uppenbart för att som lyssnar att det enda som Lööf kan leverera är plattityder och undanflykter.

Extra genant blir det när det talas om vapenhandel med diktaturer. Lööf säger å ena sidan att man ska ha ett ”tydligt” regelverk men kan inte berätta hur hon tycker att dessa regler ska vara utformade. Hon börjar dessutom svamla om att ”verkligheten” ser ut som så att vapenexporten ger pengar till svensk ekonomi. Jag har hört att dessa summor inte är särskilt stora, och dessutom tycker jag att det är genant att att sådant argument ens kan yttras i debatten. Att på detta sätt helt lägga sina ideal åt sidan så fort det kan ge inkomster tycker jag är ett äckligt beteende som jag inte tror att svenska folket står bakom.

Lööf säger att hon inte tycker att man ska ha ett direkt demokratikrav, däremot vara tydlig med vilka villkor som gäller för att man ska få handla vapen med Sverige. Det behöver inte nödvändigtvis vara en demokrati, det viktiga är att de mänskliga rättigheterna följs, säger hon. Jag undrar om hon tänker sig att ett land som Saudiarabien som verkligen är en fruktansvärd demokrati upprätthåller de mänskliga rättigheterna bara för att de skrivit under ett papper på att de ska göra det när de handlar vapen med oss (vilket jag för övrigt inte tror att de gjort). Är inte demokrati någon slags grundpelare i de mänskliga rättigheterna?

När det kommer till kritan så handlar detta om att vi säljer vapen till en regim som med största sannolikhet kommer använda dessa vapen mot folket om det sker något slags upprör. Vad ska Sverige göra då, be snällt om att få tillbaks dem? Gå in och hjälpa folket som kompensation? Ge en massa bistånd? Hade det inte varit enklare att bara inte sälja vapen till diktaturer från början, speciellt inte de som är kända för att vara ovanligt grymma.

Kungliga växthuset.

Idag var jag i det kungliga växthuset i Bryssel. Det är öppet för allmänheten typ två veckor per år och otroligt stort och väldigt vackert. Jag njöt verkligen av att gå där, men samtidigt lämnar det en otroligt äcklig eftersmak. Jag tänker bara på hur detta har byggts upp av folket pengar och hur det enda tillträde folket har till det är två veckor om året, när de dessutom får betala inträde och trängas.

På ett sätt så kan det verkligen förstöra vissa upplevelser att vara medveten om sånt här. Men jaja, vackert var det och jag lägger upp bilder snart.

Alla hatar en våldtäktsman.

Igår så diskuterades rättskipning i sällskapet, ett ämne som folk alltid har intressanta åsikter kring. En person vid bordet tyckte att våldtäktsmän skulle kastreras. Jag ställer mig verkligen emot den typen av rättskipning, jag tycker att straff ska ha som syfte att rehabilitera brottslingar och minska brottsligheten i samhället, något som hårda straff har visat sig fungera väldigt dåligt för att uppnå.Om jag blev våldtagen och visste att kastrering var straffet för förövaren skulle jag aldrig anmäla, hur stort mitt hat än var. Jag tycker aldrig någonsin att det kan bli rätt att staten begår den typen av övergrepp på medborgare. Jag tror ändå att alla människor kan förändras och jag skulle inte vilja ta ifrån någon den framtida möjligheten att ha sex eller skaffa barn.

Just rörande våldtäktsmän så har jag hört det ena kreativa förslaget efter det andra, det mest absurda är nog en person som tyckte att man skulle tända eld på våldtäktsmännens kukar och ge dem valet att antingen själva klippa av den eller brinna upp (hur det skulle skötas rent praktiskt vet jag inte, men det var så hen sa i alla fall). Inte ens när det kommer till mord hör man sådana här saker föreslås, även om nog de flesta vid eftertanke inser att mod är värre att utsättas för än våldtäkt (i regel).

Det tycks inte finnas någon hejd på människors uppfinningsrikedom när det kommer till straff mot våldtäktsmän. En våldtäktsman är samhällets avskum. Man hör ju ofta om hur våldtäktsmän har bland den lägsta statusen i fängelserna, att de blir misshandlade och ibland till och med dödade av andra brottslingar så att de måste sitta på specialanstalt. Vissa tycker att detta är rätt, att man ska strunta i att skydda våldtäktsmännen från de andra brottslingarna i fängelserna eftersom de ändå förtjänar att lida och till och med dö.

Men hatet mot våldtäktsmän har nog inget att göra med ett brinnande engagemang för kvinnorättsfrågor och kvinnors rätt att själva avgöra när, hur och med vem de ska ha sex utan är snarare en fråga om machokultur. Detta baserar jag på att det för det mesta är personer (oftast män) med en i övrigt dålig kvinnosyn som brukar ha den mest extrema inställningen till våldtäktsmän, även om det är ganska utbrett även i resten av samhället. Jag tänker mig att det handlar om att våldtäkt ses som något otroligt omanligt; en riktig man behöver inte våldta. Jag tror också att det handlar om ett behov av att skydda ”sin” kvinna från andra män.

Det är också intressant hur den extremt hårda synen på dömda våldtäktsmän i samhället går hand i hand med ett rättssystem där våldtäktsmän väldigt sällan blir dömda eller där skulden läggs över på kvinnan även i de fall där mannen ansetts skyldig. Inte sällan är det samma personer som anser att män har en otygelbar sexdrift som berättigar ”tjatsex” och så vidare som också tycker att våldtäktsmän är jordens avskum. Jag tror att dessa personer väldigt ofta när en schablonartad bild av hur en ”riktigt” våldtäktsman är, en kufisk och pervers person som inte får komma till om han inte lurar i buskarna sent på kvällarna. Detta till skillnad från vanliga män som snarare blir lurade till våldtäkt av knepiga fruntimmer.

Det är riskfritt att säga att våldtäktsmän ska utsättas för en det ena, än det andra, för alla hatar en våldtäktsman. Om sedan någon i ens omgivning skulle bli anklagad eller dömd för våldtäkt så slätas detta över med att han ”inte är sån”. Kvar hägrar bilden av den asociala och perversa våldtäktsmannen, personen som inte är som ”vi andra” utan snarare sjuk, knappt mänsklig.

Fotoförbud i tunnelbanan.

En annan sak jag tänkte på apropå filmen med kontrollanterna som överfaller en kvinna är det här med att filma i tunnelbanan. Enligt MTR är det tydligen förbjudet att filma, fotografera och spela in ljud inom tunnelbanans område:

TV-inspelningar, filminspelningar, fotografering eller liknande inom tunnelbanans område får endast ske efter tillstånd av MTR Stockholm.

Detta tycker jag är väldigt märkligt med tanke på att tunnelbanan, även om den för närvarande är i MTR:s regi, faktiskt är statlig egendom som är menad att vara till nytta för folket. Att det förekommer lagöverträdelser av personer som verkar inom tunnelbana är ett faktum och detta måste övervakas. Jag tycker tunnelbanan ska ses som allmän plats i det här avseendet, det är helt enkelt en för viktig plats för att man inte ska kunna bevaka poliser, väktare och kontrollanter där. Idag kan väldigt många dokumentera händelseförlopp med sina mobiler och just i fallet tunnelbanan kan det verkligen leda till något bra, alltså att befogenhetsöverskridande kan ledas i bevis och uppmärksammas. Det är otroligt viktigt att vi får använda de instrument vi faktiskt har för att säkra att allmänintresset värnas och väktarkåren bevakas.

Hur ett fotoförbud i tunnelbanan kan anses motiverat förstår jag inte. Få platser är väl så otroligt opräglade av att människor är i intima situationer. Detta handlar uppenbarligen inte om omsorg för resenärerna utan snarare om att kunna avbryta fotograferande och filmande när det inte passar.

Jag undrar även hur mycket detta egentligen betyder rent juridiskt. Jag har aldrig hört om ett enda fall där denna bestämmelse har tillämpats. Minns ni personen som hade filmat några väktare på tunnelbanan med sin kamera och fick sin film förstörd av dem? Det fallet gick ju till domstol och ingenstans sades det något om att han saknade rätt att filma på tunnelbanans område.

Om det är så att förbudet saknar någon slags juridisk tyngd men det ändå skrivs ut på sidan tycker jag att det är skamligt. Företag som sköter så viktiga samhällsnäringar ska inte låtsas att det har befogenheter för att sätta upp förbud som de egentligen saknar, det är bara oseriöst.

Om man gjort en stor grej av att alltid stå enade så leder minsta spricka till att fasaden rämnar.

Arkelsten avgick ”frivilligt” igår efter endast 18 månader på posten och jag tänker på Göran Persson. Jag gillade aldrig den mannen, han framstod som så otroligt illojal och osympatisk. Han tog så fruktansvärt mycket plats och kring honom så rullade ministrarnas huvuden utan att man fick förklarat för sig varför. Så fort regeringen var i knipa så gjordes det ett offer, istället för att förklara vad som gått snett så offrades en person för att sedan falla i glömska. Reinfeldt har börjat agera lite liknande. Jag tycker att det är obehagligt, hur man ena dagen visar upp den här fläckfria fasaden för att sedan offentliggöra att någon avgår.

Arkelsten ha ju gjort sina misstag och jag har aldrig tyckt att hon verkar sympatisk (vilken moderat är det), men jag kan verkligen inte fatta vad som föranleder att hon avgår just nu.

Människor vill ofta ha en stark ledare i regeringen. En person som Reinfeldt eller Persson som är förtroendeingivande och verkar ha kontroll, och i att ha kontroll ingår att man även har kontroll på sina medarbetare. Jag håller med att att en partiledare måste ha partiet bakom sig, men den känsla jag får av moderaterna nu är nästan att underhuggarna är skrämda till tystnad, inte att de faktiskt är enade på riktigt.

Ett parti som har stark sammanhållning behöver inte tysta ner de verkliga skälen till avgång, behöver inte ljuga eller göra sig av med kritiker. Om personerna i partiet faktiskt delar någon slags gemensamt mål så kan man stå ut med meningsskiljaktigheter. Men när man, som Alliansen, har gjort en väldigt stor grej av att stå enad och tycka lika om precis allt, så leder minsta lilla spricka till att fasaden rämnar.

Vissa partier lyfter fram det som en bra grej att det finn många olika åsikter representerade, att folk har olika idéer. Till exempel miljöpartiet. Andra partier tillåter inte minsta lilla avvikande. Jag förstår att människor faller för den enade fasaden, själv tycker jag bara det känns obehagligt. Jag vill känna att den interna kulturen i riksdag och regering är öppen, för jag tror att om den är det så kommer idéerna att bli bättre. Och just nu känns moderaterna bara som en elitistisk klubb människor är med i för att göra politisk karriär och där människor som avviker straffas direkt. Inte som ett levande parti med idéutveckling.

Våldsam biljettkontroll.

På Ajour så ligger denna video med en kvinna som blir överfallen av västtrafiks biljettkontrollanter ute.

Det är ett ganska långt klipp, men i korthet så omringar de henne och trycker in henne mot stolen, detta trots att hon har giltigt färdbevis. Motiveringen är att hon stämplade sin biljett när hon såg kontrollanterna, och inte som när man ska när hon gick på. Till slut kommer polisen och säger väl i princip att det är ett felaktigt agerande från kontrollanternas sida.

Jag tycker att man måste börja ifrågasätta biljettsystemet inte bara ekonomiskt, utan också ur ett humanistisk perspektiv. Är det värt det att människor behandlas på det här sättet i kollektivtrafiken, oavsett om de betalat eller inte. Personligen tycker jag inte att det känns rimligt eftersom det leder till otrygghet i trafiken. Jag upplever i alla fall inte att biljettkontrollerna känns trygga, även om jag har betalat för min resa så tycker jag att det är otrevligt med deras närvaro i trafiken. Och att amn hör och ser mer och mer om våld och övergrepp vid kontrollerna gör inte direkt saken bättre.

Vissa statusmarkörer är bättre än andra.

Jag tycker att ni ska läsa detta hos Oklarheten angående disponeringen av tid som klassfråga. Det är såklart en klassfråga på ett djupare plan än att vissa kan gå ner till halvtid och andra inte. Ur ett Marxistiskt perspektiv så är ju den tid som har lagts ner på att ta fram en produkt det som skänker varan mervärde och alltså en av de viktigaste tillgångar vi har.

Jag vill också påpeka att det är ett otroligt mycket bättre ideal ur ett samhällsperspektiv att folk vill jobba mindre och konsumera mer. Visst är det trist att vissa har möjligheten till det och andra inte, men i samhället idag så ser det alltid ut så att vissa har möjligheter som andra inte har. Då tycker jag att det är bättre att de som har möjligheter prioriterar att jobba mindre framföra att konsumera mer.

Dels för att en massa konsumtion är dålig för miljön men också för att den faktiskt leder till att kapitalismen växer sig starkare och mer pengar flyttas över till företag. Visst kan man konsumera utan att detta sker, men konsumtionssamhället som helhet har denna effekt på samhället. Jag tycker att det är mycket bättre att UnderbaraClara väljer att downshifta för att visa sin status (även om jag tror hon gör det av andra skäl också) än att hon skulle ha ett jättefint kök i rostfritt stål.