Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Radikalfeminist och kommunist vid namn Fanny Åström (mellannamn: Arsinoe) som studerar pol.kand. vid Uppsala Universitet. Bloggar om relationer, kommunism, feminism och ideologi.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Dagsarkiv: 30 april, 2012

Vidriga attityder kring våldtäkt.

Denna bild alltså. Det måste vara något av det vidrigaste jag någonsin någonsin sett. Vad är det egentligen för jävla stil att göra såhär. Kvinnan på bilden hänger ju inte ens ut någon person, hon verkar inte heller ha anmält händelsen. Det enda hon säger är att hon blivit våldtagen och för det ska hon hånas på det här sättet. Jag tycker att det är så jävla vidrigt. Som tur är finns det underbara människor som går in och försvarar:

Jag undrar verkligen vem den här snubben är att avgöra vem som har blivit utsatt för en ”riktig” våldtäkt eller ej. Dessutom är jag intresserad av hur han resonerar kring detta med kvinnohat. Det är väl klart att han inte är en kvinnohatare, som om det upptog hela hans identitet, att han alltid betraktade kvinnor med avsky. Däremot ger han här uttryck för extremt misogyna tendenser och sprider misogyna uppfattningar. Personer kan gå omkring med dessa uppfattningar och uppfattas som helt normala, men ibland kryper det fram. Jag har varit med om det både en och två gånger att personer som jag trott varit vettiga rörande dessa frågor visat sig ha väldigt konstiga åsikter i vissa fall och det är klart att sådant måste konfronteras. Men killen verkar tycka att man kan skriva vad som helst om kvinnor så länge man inte är en kvinnohatare. Men vet du var, det spelar ingen roll vad du definierar dig som utan det är vad du ger uttryck för och sprider som är grejen. Ett kvinnohatiskt uttalande blir inte okej för att du inte hatar kvinnor till vardags, för att du annars är en så kallad ”skön kille” eller vad fan som helst. Misogyni är misogyni, och det blir inte mindre misogynistiskt för att det kommer ur din käft. Om det nu är som du säger att du inte alls behandlar kvinnor illa i ditt övriga liv är detta endast ett bevis för hur djupt dessa vidriga attityder kring våldtäkt sitter.

Sen kom det. Det jävla manshatarargumentet. Jag har läst tråden och kan intyga att hon inte skrev något över huvud taget som är det minsta manshatiskt, hon har bara skrivit att man inte ska komma och ogiltigförklara och förnedra en persons historia bara för att det finns vissa kvinnor som har ljugit om att de blivit våldtagna. Att kritisera misogyna tendenser är tydligen manshat, men att sprida misogyni och hetsa mot våldtagna tjejer har absolut inget med kvinnohat att göra tydligen. Hm, bara jag som ser en liten lucka här?

Sedan detta som jag nästan tycker är det mest äckliga. Kvinnan på bilden har inte alls skrivit att hon följde med, hon har inte skrivit någon som helst detalj om hur själva våldtäkten gick till. Nej, hon har inte skrivit att hon sa nej men hon har inte skrivit något annat om det heller. Måste man redovisa händelseförloppet in i minsta detalj för att det inte ska antas att man ljuger? Måste man skriver att man sa nej för att bli tagen på allvar? Varför måste historien vändas ut och in på detta vis, kan ni inte bara ta henne på orden? Jag menar, det är ju inte en jävla rättegång. Gärningsmannen är inte ens namngedd. Hade denna reaktion kommit om det var någon som berättade om ett rån hen blivit utsatt för. troligen inte.

Nu kommer alltså statistiksnacket. De flesta som anmäler har tydligen inte blivit utsatta för brott. Herregud, vilket äckligt cirkelresonemang. Om man anmäler så är man alltså mindre trolig att ha blivit våldtagen, enligt denna kille. Sedan kan man ju för övrigt undra hur denna statistisk blivit framtagen för om det, som jag tror, rör sig om hur många anmälda våldtäktsmän som blivit dömda för sitt brott så är det ju rentav löjeväckande. Alla vet ju att det är svårt att få någon fälld för våldtäkt. Låter verkligen jättekonstigt.

Rörande det sista så är det klart att det är fel att medvetet ljuga i rätten. Dock tror jag att det är ganska ovanligt och framförallt så är det faktiskt ingen som vet hur vanligt förekommande det är. Det påstås ju ofta att det är det, men det är ju en myt som många våldtäktsmän och deras, förhoppningsvis, godtrogna vänner har ett intresse av att sprida. Men faktum är att jag aldrig någonsin sett någon slags statistisk som talar för att det skulle vara så. Och jag fattar inte heller varför man skulle vara intresserad av att utsätta sig för det utan att ha blivit utsatt för det, vad skulle man kunna tjäna på det egentligen?

Hur som helst så slutade bilduppläggaren med detta. Alla hade tydligen missförstått honom, för det han menade var ju att vissa blir oskyldigt anklagade och de han syftar på är folk som inte ens var i samma stad när det inträffade. Jobbigt att bli misstolkad…

Och så avslutar han men det där helt obetalbara, att tjejer som anmäler falskt sabbar för kvinnokampen för ingen tror på tjejer sedan. För det första är det så jävla vidrigt att skuldbelägga kvinnorna som anmäler för en fördom som andra människor går omkring och bär på. Vad fan, det är ni som ska ta itu med eran kvinnosyn, inte kvinnor som ska sluta anmäla våldtäkt om det inte garanterat leder till fällande dom. Jag menar, klart som fan det händer att folk ljuger om vad de blivit utsatta för, rätt upp och ner, men detta är absolut inget argument för att misstro kvinnor som anmäler våldtäkt i regel. Om folk nu brukade anmäla rån falskeligen, skulle det vara ett argument för att misstänkliggöra alla som anmäler sig rånade? Troligen inte.

Det finns ju faktiskt inget sätt för någon att veta om en  ljuger eller inte, ord står mot ord. Att ett mål läggs ner betyder inte att det är säkert att personen var oskyldig, det betyder att man inte kunnat bevisa personens skuld, något som är svårt när det gäller just våldtäkt. Vissa brott är enklare att bevisa, andra mycket svårare. Att vissa är svåra att bevisa borde inte göra att man ska misstänkliggöras när det anmäls. Så ser man inte på annan brottslighet, det är i princip bara våldtäkt.

Folk har en så otroligt vidrig syn på våldtäkt. Jag mår fan illa av denna tråd. Och förresten: lär er stava det jävla ordet! Det stavas för helvete inte med ”ck”.

Ursäkt.

Hanna Fridén tycker att jag har dragit hennes citat ur kontext, vilket jag kan hålla med om vid närmare eftertanke.

Det var ju därför jag skrev att detta inte är ett absolut problem utan snarare ett problem idag. Först man lösa en problematik, man kan inte uttöka den problematiken med argumentet ”det är bättre för de med mindre pengar” när man skapar en större problematik för de med mindre pengar. Innan man genomför en sak måste man se till att den fungerar, och det var min poäng, och det är lite synd att det exkluderats ur citatet att jag sagt att det inte är en konstant sak och något som kan förbättras – För det blir faktiskt väldigt missvissande vad gäller min kommentar att dra det där ur sin kontext.

Jag skriver långt för att förklara vad jag menar, för annars blir saker lätt fel, då tycker jag att det är synd att det exkluderas för här framstår jag som en individ som inte tycker att man ska arbeta med dem problemen eller anser det är omöjligt, därav framstår jag som en osympatisk idiot. Det uppskattar inte jag, ta gärna med hela saken i sin kontext istället.

Den som vill läsa hela denna kommentar kan läsa här och den som vill läsa hela kommentaren det rör sig om kan läsa här.

Anledningen till att jag tog upp det var egentligen att det var ett exempel på en kritik jag ofta hör. Hennes kommentar var utöver det väldigt lång vilket gjorde att jag inte ville citera hela, därför så drog jag ut ett stycke och valde uppenbarligen klumpigt. Jag skulle absolut ha varit noggrannare med att citera så att det inte framstod som det gjorde och ser nu att jag helt klart kunde ha citerat hela stycket, såhär:

Sedan vill jag tillägga en annan sak med nolltaxa och kollektivtrafik. Det finns en annan problematik också som jag anser värd att nämna, nu detta är inte en absolut poäng för varför det ALDRIG skulle vara möjligt för dessa problem hoppas jag att vi kommer kunna arbeta bort i samhället, men detta är en god poäng att tänka på när man talar om nolltaxan och en kostnad som de flesta inte inkluderar när de talar om hur mycket billigare det skulle bli, och detta gäller då biljettföräljarnas och kontrollanternas och andras anställningar. De skulle inte behövas, så de skulle förlora sina jobb. Det skulle bli ungefär 500 förlorade jobb minst i Shlmsområdet och de flesta som arbetar inom de yrkena är ungdomar eller invandrare, som redan är värst drabbade av arbetslöshet och om man argumenterar för att nolltaxa vore bra för de som har det illa ställt och att det skulle bli billigare: Då ska man också tänka på den aspekten för det är en tråkig aspekt som drabbar en problemdrabbad grupp ännu värre och som dessutom är väldigt kostsam. Tyvärr brukar den negligeras av nästan samtliga som argumenterar för nolltaxa och det tycker jag är synd för det är en viktig sak.

Jag håller inte med Hanna om att denna fråga brukar negligeras av de som diskuterar plankning. Man brukar prata om kostnaderna i att upprätthålla biljettsystemet, det stämmer, och jag antar att arbetskraften är inräknad i den. Det kan därför ibland framstå som om dessa kostnader helt plötsligt skulle försvinna om biljettsystemet upphörde, att de skulle gå upp i intet. Detta stämmer inte eftersom det skulle leda till arbetslöshet eller att man skulle vara tvungen att återanställa samma människor inom andra yrken för att undvika det.

Dock så tänker jag att det fortfarande är relevanta siffror eftersom det handlar om kostnaderna för detta specifika system. Om de personer istället hade gjort något annat hade det också kunna leda till samhällsvinster. Offentliganställda är inte bara kostnader, de gör saker för samhället också. Det man talar om är alltså kostnaderna för detta specifika system i förhållande till vad det ger till samhället.

Sedan tror jag också att detta tas upp sällan eftersom nolltaxa ännu är en politisk utopi och över huvud taget inget som diskuteras seriöst bland politiker. Om det hade gjort det så tror jag att diskussionen om just arbetstillfällena hade varit större.

Men ja, det var dumt citerat av mig och jag skulle inte ha använt Hannas citat som exempel på detta resonemang. Jag vill skriva detta här eftersom jag tycker att hon förtjänar en ursäkt och att jag inte vill att någon ska tro att hon skrev såsom jag fick det att verka. Jag vill inte vara en person som inte kan erkänna när jag gjort fel och jag vill inte att folk ska gå omkring och tro något som inte stämmer om henne på grund av mig. Hoppas du godtar ursäkten, Hanna.

Videobloggstankar.

När jag skrev om min entoniga röst så tyckte vissa att jag skulle börja videoblogga. Jag har funderat på det ett tag men vågar inte riktigt. Jag tänker att videobloggar måste vara roliga och jag är ganska torr, ärligt talat. Och vad ska man prata om egentligen?

Men jag ska fundera lite på saken och försöka komma på något spännande att prata om. Jag kanske kan börja med att läsa in ett inlägg och kolla hur det blir.

Jag behöver inte välja.

Angående detta jag skrev om att välja mellan ett jämlikt och fattigt samhälle och ett ojämlikt och rikt så vill jag lägga till en sak. Bland många personer tycks det frodas en uppfattning att jämlikhet förhindrar innovation och att människor tjänar pengar eftersom de så kallade incitamenten för att utveckla idéer och så vidare blir mindre.

För det första är det en konstig ide när man ser på det rent empiriskt. Sverige är till exempel både förhållandevis rikt och förhållandevis jämlikt, nr vi enligt dessa person borde ligga väldigt långt nere när det kommer till rika länder. Jag har också svårt att få det att gå ihop rent logiskt. Alltså, jag förstår den här grejen med drivkraft men jag tror inte att det spelar särskilt stor roll för motivationen när man väl kommit över en viss summa pengar. Då tror jag det är viktigare att göra något man brinner för att bli motiverad. Har man redan pengar så man klarar sig bra och kan göra typ det man vill göra så spelar väl inte mer pengar så stor roll.

Jag tror inte att folk är så jättemåna om att tjäna mycket pengar faktiskt, jag tror de flesta vill ha så det klarar sig och har råd att göra roliga saker men jag tror inte att det är vanligt att man väljer ett yrke men tycker verkar trist bara för pengarnas skull. Däremot måste det tas i beräkning mer om vissa yrken är så lågbetalda att man måste vända på slantarna fast man jobbar heltid, en samhällssituation som jag tror gör att många väljer bort yrken de hade kunnat vara riktigt grymma på för att framtiden är för oviss. Om man riskerar att förlora hela sin framtid för att man satsar på något man brinner för så är såklart chansen att man gör det mindre, däremot tror jag inte att 22 eller 25 tusen i ingångslön gör så stor skillnad om det är något man älskar.

Så jag tror snarare att ojämlikhet gör innovationen sämre eftersom människor har sämre möjligheter att satsa på sina drömmar. Om man har möjlighet till utbildning, att tjäna ihop pengar för att starta företag och så vidare även om man inte har rika föräldrar och dessutom inte behöver riskera hela sin framtid på det så tror jag att man vågar testa mer. Eller det faller sig ju ganska naturligt.

I ett samhälle där bara en grupp människor har möjligheter att pröva sina vingar så kommer en stor del av befolkningen aldrig att kunna utveckla sina förmågor. Ja, även i ojämlika samhällen så finns det vägar för sämre bemedlade att ta sig igenom utbildningar med hjälp av stipendier men det är bara för dem som är väldigt begåvade, det stora flertalet står utanför dessa system.

I förhållande till den extra motivation som kan tänkas komma av ojämlikhet så tror jag att det här sättet att frånhålla vissa samhällsgrupper samma möjligheter som andra väger otroligt mycket tyngre. Det handlar nämligen inte bara om att vilja utan om att kunna också. Och visst, om man verkligen vill så kan man väl fixa det mesta men det krävs jävligt mycket större viljestyrka för vissa än för andra.

Sedan handlar det också om vad de samlade rikedomarna i samhället leder till. Om rikedomarna är mindre i absoluta tal men skänker mer livskvalitet på det stora hela så tycker jag helt klart att det är en värd prioritering, men det säger väl egentligen sig själv. Samhället i helhet tjänar inget på att det finns rikedomar samlade som inte kommer alla till del och som kanske till och med används för att skada samhället till exempel genom korruption. Det är väl inte så jävla radikalt att tycka att det inte bara är antalet kronor det handlar om utan hur de används också.

Det finns inga belägg för att man skulle behöva välja sådär rakt av, i alla fall inget som jag har sett.

Lågprioriterat.

Igår kollade jag på dokumentären Skönhetsbubblan som det varit så mycket snack om på senaste tiden. Du kan se den här om du vill.

I filmen så var det en massa kvinnor som sa att de skulle operera sig om de hade pengarna. Tydligen är det en av tre kvinnor i min åldersgrupp som skulle kunna tänka sig operation.

Under tiden dom snackade så tänkte jag att jag också skulle kunna operera mig om jag hade pengarna. Men sen kom jag på, att jag har ju faktiskt pengarna. Jag har till och med så mycket pengar att jag skulle kunna göra ett ingrepp utan att behöva prioritera bort något i mitt liv just nu eller under de närmaste åren.

Och sen kom jag på att jag verkligen verkligen inte prioriterar ett ingrepp. Om jag kunde bli snyggare på konstgjord väg i ett nafs så hade jag säkert gjort det, men jag tror inte ens att jag skulle prioritera att boka av en timmes tid för det. Inte ens om min drömkropp bara låg några hundringar bort så skulle jag orka ta mig för det.

Och det är väl det som är att vara nöjd. Inte att tycka att ens kropp är perfekt, inte att tycka att man absolut inte vill förändra något, utan helt enkelt att inte vara intresserad av att ta sig för det. Att ha det allra längst ner på sin lista över saker man skulle vilja göra i livet.

Ge mig pengar!
Arkiv