Dag: 16 juni 2012

Svenska filminstitutet diskriminerar ståkissarmän som gör extremt fördomsfull skitfilm.

Ja, jag har skrivit om detta två gånger redan innan man jag tycker det är så fruktansvärt roligt, denna kränkta ståkissarman som inte fått ekonomiskt stöd från filminstitutet.

Nu har alltså Eva af Geijerstam på Dn recenserat mörkt vatten. Den fick en etta. I slutet av recensionen står det att det enda, förutom fotot, som är tilltalande med denna film är att den är kort. Recensionen bjuder också på ett svar på vad Rafael menade med att det inte var en ”politiskt korrekt” film:

George är ett slags storsvensk mardrömsutveckling av myten om den skumma svartarbetaren från ett obestämt öst- europeiskt land. Han skrotar omkring runt huset med oklara arbetsuppgifter. Det åligger honom också självklart att gestalta den ociviliserade och grymma naturen, som varken bangar för att snara en hare eller strypa en människa […] George är kort sagt intränglingen från underklassen, orakad och grov.

Det är alltså filmens ”skurk” som beskrivs i citatet ovan. Fräscht. ”Inte politiskt korrekt” betyder alltså i sammanhanget att det är en extremt jävla fördomsfull film. På ett sätt kan jag ju faktiskt förstå varför filminstitutet väljer att inte sponsra en film som bygger på extremt fördomsfulla skildringar av såväl invandrare som arbetarklass, speciellt då filmen utöver det verkar vara kass.

Inte är det väl så att all kulturproduktion, för att motivera statligt stöd, ska följa bokens alla regler i fråga om att vara fördomsfri, men när ett manus på detta vis aktivt bygger på och spär på fördomar mot vissa grupper människor så förstår jag absolut varför det kan vara ett skäl till att säga nej. Varför skulle skattepengar gå till sådan skit? Okej om det utöver detta var bra, nyskapande eller vad som helst, men inte heller detta verkar Rafael Edbloms film leva upp till.

Antifeministernas hat.

Anita Sarkeesian, kvinnan bakom Feminist Frequency, har i en video bett människor att donera pengar till henne nya projekt Tropes vs Women in Video Games som är tänkt att hålla samma format som hennes tidigare serie Tropes vs Women som tar upp hur kvinnor skildras och används inom populärkultur. Väldigt sevärt.

Beloppet som efterfrågades var 6000 dollar. Det belopp hon har fått in i skrivandets stund är 158 917 dollar, alltså mer än 20 gånger så mycket och mer än en miljon kronor. Det är fantastiskt och välförtjänt, även om jag såklart tycker att det är tråkigt att en så kompetent och kunnig människa som gör material som är så efterfrågat inte får finansiering från staten, men det är en annan sak. Hon kanske inte har sökt ens.

Vad som är mindre trevligt är de hot hon blivit utsatt för i kommentarsfältet under hennes video. Vissa människor är så sanslöst upprörda över det faktum att hon ska göra ett gäng videos som analyserar kvinnors roll i videospel. Jag kan tyvärr inte så att jag är förvånad, men det finns en djup tragik i detta. Hur kan det vara så provocerande att en enskild kvinna vill göra en analys av videospel?

Jaja, jag förstår att alla inte är feminister och det behöver ni väl inte vara heller (även om jag tycker ni har fel). Men detta är en så sanslös överreaktion. Jag förstår inte hur någon kan anse det var motiverat att skriva att någon är en ”hora av judisk härkomst” bara för att hen försöker samla in pengar till ett videoprojekt.

Detta om något borde ju te sig som ett bevis på att det faktiskt finns ett kvinnosynsproblem i samhället. Hur skulle detta annars kunna vara så provocerande? Jag menar, det är en sak att inte hålla med en person, en annan att hota någon till livet för åsikters skull.

Vem vill inte agera moraliskt korrekt?

Vissa undrar vad som kommer hända om man inte tar ansvar. ”Kommer du skriva ett blogginlägg eller?” fråga de hånfullt. Tja, det kommer väl egentligen inte hända någonting alls men jag har en ide om att de flesta har ett intresse av att leva på ett moraliskt försvarbart sätt.

Jag förstår ju att dessa personer bara är löjliga troll, men jag tycker ändå att det är fascinerande hur folk ibland kan vara helt öppna med att de skiter i om saker de gör är omoraliska eller inte så länge de kommer undan. Jag tycker mig ändå snappa upp sånt ganska ofta, när någon slänger skräp på marken eller gör något liknande uppenbart moraliskt felaktigt men ganska litet så rycker de liksom på axlarna och ba: ”vad ska hända”?

Detta rör sig inte om att jag tror på någon slags gud eller karma som gör att omoraliska handlingar straffar sig, men jag kan för mitt liv inte förstå varför man inte skulle vilja leva på ett sätt som man kan stå för. För mig är detta jätteviktigt, alltså att jag lever på ett sätt som jag känner är rätt och går i samklang med mina värderingar i den mån jag har möjlighet. Varför är det inte så för alla?

Jag förstår att personer i utsatta positioner inte har så mycket betänkligheter eftersom det då kan handla mer om personlig överlevnad, det är ju som sagt en fråga om möjligheter. Personer som har alla möjligheter till att agera moraliskt och som ändå inte gör det fattar jag inte. Och nu menar jag alltså inte sådana som jag bara inte håller med rent värderingsmässigt, utan sådana som liksom vet om att vissa beteenden skadar men ändå inte är intresserade av att göra sig av med dem eller som reflexmässigt skjuter ifrån sig insikten om att deras beteende kan vara negativt.

Människor som inte tar ställning eller ansvar för samhället fast de kan föraktar jag. Människor som inte är intresserade av att över huvud taget utforska hur de påverkar andra människor, det förefaller mig bara så förbannat tomt och menlöst. Man behöver inte tycka som jag eller ens i närheten, man kan vara helt på andra sidan, så länge man står för något.

Bra om vården.

För den som vill veta mer om det jag skrev om vården för ett tag sedan så kan jag rekommendera Kalibers granskning av vården i tre delar. Framförallt i avsnittet om vårdgarantin så bekräftas mycket av det jag skrev i mitt inlägg, nämligen att sjukare patienter trängs bort till förmån för människor som egentligen inte behöver hjälp. Den tillgänglighetsökning som skett för patienter vid första besöket gör att människor söker vård allt oftare för småsaker, och eftersom de är garanterade plats inom en begränsad tid så sker det en utträngning av de som behöver återbesök. Det finns inte oändligt mycket resurser inom vården, och det är viktigt att dessa fördelas rätt. I vissa system så blir det lättare för mindre sjuka men kanske mer drivna personer att tränga sig före de med ett större vårdbehov.

Lyssna även på avsnittet om vårdvalet och avsnittet om ersättningssystemen inom vården. Väldigt bra journalistik. Kaliber överlag håller hög klass.

För övrigt: det jag skrev om att vissa söker vård för en förkylning, är en uttjatad och intetsägande sak att säga i frågan. Jag menar inte att peka ut folk som söker vård för förkylningar som snyltare, det är klart att det kan finnas ett behov av att söka för den typen av sjukdomar också. Poängen är att målsättningen att öka tillgängligheten har lett till ett visst nedprioriterande av vissa patientgrupper som kanske är i större behov av vården. Det är framförallt ett systemfel.