Dag: 17 juni 2012

Detta går inte att ta seriöst.

Detta är ju bara för skojigt. Pelle Billing har uppenbarligen tagit Rafael Edholm på allvar och skrivit ett blogginlägg om att män liksom uppenbarligen är diskriminerade i filmsverige med det faktum att Edholm och två andra manliga filmskapare påstår det påstår det som enda grund. Han hänvisar inte till någon statistisk. Han bara antar att Edholm har rätt när han säger sig vara diskriminerad, trots att det är lätt att ta reda på för den som försöker att filmbranschen är mansdominerad. Billing har inte heller brytt sig ett skit om att ta reda på något om filmen, om det kanske kan ha funnits andra bevekelsegrunden för filminstitutet. Typ att det är en fördomsfull skitfilm som Edholm skrivit ihop.

Jag tänker på den där undersökningen jag hörde om, men tyvärr inte kan hänvisa till just nu, som visade på att män kände sig jämställda när fördelningen av taltiden var 2:1, alltså när männen fick tala dubbelt så mycket som kvinnorna. Om det var lika fördelning kände sig männen diskriminerade.

Det kan vara svårt att inse att man är privilegierad när det är standard, men när det blir förändringar så märker man dem. Man noterar det som en försämring för en själv, samtidigt som det sker förbättringar för andra. ”Diskriminering”, tänker man, utan att fundera på om det kan vara så att man själv faktiskt var och fortfarande är privilegierad.

Det är intressant att en företrädare för en grupp som brukar hinna ropa ”bevis tack” innan man avslutat sin mening inte hänvisar till någon slags forskning eller statistik till påståendet att män skulle vara förtryckta utan liksom bara utgår från att det är sant för att tre män har sagt det. Detta går fan inte att ta seriöst! Faktiskt inte. Det är bara fånigt och löjligt.

Jag har inget emot en mansrörelse som tar upp faktiska problem, till exempel mäns rätt (och skyldighet) till sina barn eller att män också måste uppmuntras att visa känslor och prata. Men en mansrörelse som, med endast tre mäns utsaga som grund, bölar över mansdiskrimineringen i filmsverige trots att det inte finns något statistsikt underlag som stödjer tesen blir bara fånig. Typ som om jag skulle böla över diskrimineringen av kvinnliga förskolepedagoger för att tre kvinnor förlorade jobbmöjlighet till förmån för män.

Tipstack till Lady Dahmer.

Dinant.

Idag har jag varit i Dinant, en otroligt vacker stad som ligger någon timme bort från Bryssel, i Ardennerna. När jag åker till nya platser blir jag som ett barn, speciellt om det finns vacker natur. Jag blir helt till mig och vill kolla på allt, går omkring och ler konstant. Det gör mig glad, mitt i allt världshat, att det finns så många vackra platser och att jag fortfarande kan förundras över det.

Hårfobi.

Åh herregud. Denna kommentar fanns i Bloggkommentatorernas kommentarsfält.

Det är upp till var och en tycker jag. Men jag själv AVSKYR hår och har fobi mot det och tycker att det är äckligt. Kort och gott. Jag rakar benen men inte armarna. Någon gräns får man ha 🙂

Okej. Personen påstår sig alltså ha hårfobi. Men hon rakar inte armarna eller huvudet. Väldigt selektiv fobi, och väldigt praktisk får man tycka eftersom den stämmer precis överens med samhällets normer i frågan. Man undrar om hon har fobi enbart för kroppshår på fel ställen på kvinnor eller om det även gäller för män? Ställer hon sig på en stol och skriker om hennes sexpartner (förutsätter här heterosexualitet, jag vet förlåt) inte rakat benen.

Sen tycker jag att det verkar otroligt jobbigt att ha en hårfobi! Jag menar, jättemånga människor har ju hår. Även om fobin bara är begränsad, som det verkar, till hår på benen så verkar det otroligt jobbigt att få en fobireaktion (oresonlig rädsla, ofta handlingsförlamning etc) så fort man ser håriga ben. Om jag hade varit den här personen så hade jag sett till att söka terapi för detta! Det finns hjälp att få så att du kan leva ett normalt liv.

Nejmen allvarligt. Sluta använda ordet fobi för att få era personliga preferenser att låta mer viktiga eller svårare att förändra. Du har troligen ingen fobi, du är bara inskränkt och tycker att det känns skönt att förklara detta som om det var något du inte kunde rå för. Och om du har en fobi, sök då hjälp för helvete. Både för din egen och andras skull.

Elva frågor.

Fick en till såndär utmaning med elva frågor från Alex.

  • Om du fick lägga till en sak på/till dig själv, vad skulle det vara? (sångröst, en extra arm osv)

Antar att detta inte inkluderar superkrafter? Nån cool grej så att jag slapp sova eller i alla fall hade ett mycket mindre sömnbehov. Jag har hört att det finns människor som har extra litet sömnbehov, typ bara behöver fem timmar om natten. Det hade jag inte bangat på. Annars så hade jag nog velat ha fotografiskt minne eller någon annan förmåga som underlättande informationsinsamlande och inlärning.

  • Hur många personer kan du helt ärligt säga att du har älskat utanför familjen i ditt liv? (kompi eller partner eller annat)

Tre stycken (utan inbördes ordning).

Emil. En av mina äldsta och fortfarande närmaste vänner.

Emanuel. Mitt ex.

Samt Hilda. Också en av mina äldsta och närmaste vänner.

  • Om du har börjat gilla en person, vad skulle den personen kunna göra för att få dig att säga upp kontakten  så fort du bara kan? Om du bara får välja en sak?

Svår fråga. Jag tror det finns få saker som skulle kunna få mig att säga upp kontakten med en person jag börjat gilla. Vissa politiska böjningar, som nazism, skulle jag ha svårt att acceptera men har å andra sidan svårt att tänka mig att jag skulle hinna börja gilla någon innan jag upptäckte något sånt.

  • Den mest irriterande frågan du någon sin fått, och av vem?

Den värsta alla kategorier är väl: ”men vadå, är du feminist eller?” med ett sånt där överlägset tonfall. Annars så tycker jag att frågor som berör hur jag kan vara socialist/feminist på grund av vad någon annan socialist/feminist gjort eller sagt är ganska uttjatade.

  • Det mest irriterande påståendet du fått höra om dig själv? (typ; du är inte alls gay, det är bara en fas.)

Alltid när folk tillskriver mig åsikter på grund av min politiska position.

  • Vad är det dummaste du någonsin har gjort?

Jag bytte skola från Norra real till Kunskapsgymnasiet efter bara några veckor. Det var korkat såhär i efterhand, eftersom Norra real är en grymt mycket bättre skola. Men egentligen tror jag att jag hade vantrivts där ganska mycket, så jag ångrar det egentligen inte. Men ”på pappret” så var det ett korkat beslut.

  • Länka till ett filmklipp eller låt som du tycker att alla borde se/höra.

Här hade jag velat länka till Killing us softly 4 men det verkar som om den inte finns på Youtube längre. Detta är istället en himla bra genomgång om problemet med välgörenhet som konsumtionsvara.

  • Hur vill du bli när du blir gammal? Och hur tror du att du blir? Sur, gaggig, gullig, bullbakande osv.

Jag hoppas och tror att jag kan komma att syssla med forskning, skrivande och/eller politik på heltid. Då kommer jag att bli en sjukt skarp och kunnig tant.

  • Vad tycker du om att så många saker är uppdelat i kön, tex matte och husse, servitris och servitör osv. Tycker du att det borde finnas ett könsneutralt ord för dessa, typ som hen?

Väldigt ofta så använder man ju bara ett av orden fast det finns två. Som i fallet lärare, man säger ju inte lärarinna (eller jag gör i alla fall inte det) eller brandman. Tråkigt nog är det nästan alltid det manliga som blir norm och allmängiltig, men så är det i de absolut flesta språk. Det hade väl varit praktiskt om alla titlar var könsneutrala men jag kommer inte att göra någon ansträngning för att förändra det. Dessutom tror jag att just frågan om språkets könskodning är ganska oviktig ur en jämställdhetssynpunkt.

  • Hund eller katt?

Katt. Hundar luktar illa och så vill de ha uppmärksamhet hela tiden. Men egentligen så vill jag inte ha något djur alls.

  • Hur definierar du en familj?

En grupp (minst två) personer som delar vardag, detta oavsett släktband eller relationsform i övrigt. Jag anser även att ens släkt är ens familj även om man inte delar vardag, även om jag sällan använder ordet familj när jag typ ska hälsa på mina kusiner. Men alla får väl bestämma vem de vill kalla för sin familj, jag skulle däremot inte kalla mina närmaste vänner för familj även om de betyder mycket för mig och att jag i vissa fall står närmre dem än min ”riktiga” familj.

Man får skämmas för att man inte tagit med mäns blickar i beräkningen.

Detta inlägg om att sära på benen fick mig att tänka på en grej som skedde mig när jag var kanske 15-16. Jag var på ett scoutläger och hade en klänning på mig, sommar som det var. Vi satt och täljde och jag hade benen särade, som sig bör när man täljer. Troligen hade jag även benen särade vid andra tillfällen, fan vet jag. Jag var vid tillfället över huvud taget inte medveten om att åsynen av mina trosor kunde uppfattas som provocerande, men jag blev varse. Flera veckor senare så fick jag nämligen höra att jag hade blivit omtalad som tjejen som visade trosorna, och att detta tydligen var något jag gjorde för att hetsa upp män i min omgivning.

Ni får ta mig på mitt ord när jag säger att denna tanke över huvud tag inte passerade mitt huvud. Jag hade klänning för att det var varmt som fan och jag hade särade ben av praktiska skäl, och för att det i ärlighetens namn är sjukt mycket bekvämare att sitta så. Speciellt när det är varmt då det bara blir äckligt och svettigt att ha benen i kors. Att detta var något som någon skulle notera föreföll bara orimligt för mig, och än värre att någon mindes detta flera veckor senare.

Som tur är hade jag redan då såpass mycket stake att jag insåg att jag inte hade något som helst ansvar för hur någon annan uppfattade mina trosor och att personen i fråga var en jävla idiot. Såhär i efterhand äcklas jag än mer av det faktum att jag blev omtalad och ställdes till svars för det faktum att någon lyckades få en skymt av mina trosor, att jag skulle ansvara för hur andra personer uppfattade ett beteende som för mig var helt naturligt.

Du kan väl typ tänka att någon borde ha byxor på sig i tysthet, men vad fan är grejen med att säga det till den personen? Jag tycker att det är taskigt att göra folk självmedvetna på det viset. Varför är det jag som ska skämmas när det bevisligen är den andra personen som över huvud taget noterat mina trosor och tolkat in något sexuellt i det? Man får skämmas för sin aningslöshet, för att man inte tagit in mäns blickar i beräkningen innan man bestämmer hur man ska agera.