Dag: 24 juni 2012

Jag tycker det är fel att köpa städhjälp.

Som jag misstänkte så fick jag mycket invändningar emot mitt inlägg om städhjälp. Några saker vill jag klargöra till att börja med:

  1. Mitt grundläggande politiska perspektiv bygger på att människor borde jobba mindre och konsumera mindre, och alltså även rå om sig själva mer. I dagens samhälle så är det otroligt vanligt att människor betalar andra människor för att göra saker de lika gärna skulle kunna göra själva, ofta för att de inte har tid eller upplever sig ha tid, för det mesta för att de jobbar så förbannat mycket. Om du inte ställer upp på detta kommer du såklart att tycka att hela mitt resonemang är märkligt.
  2. Jag redogör för en skillnad jag ser mellan hantverkare och hushållsnära tjänster och förklarar varför det ena kritiseras mycket mer än det andra. Jag tycker att det är en ganska självklar distinktion att göra, om det rör sig enbart om tid eller någon slags kompetens.
  3. Och innan någon ens sagt det: nej, jag försöker inte ”skuldbelägga” städare men jag vill problematisera den ökade professionaliseringen av våra liv som sker i samhället. Jag tror att det är en i grunden negativ utveckling. Jag förstår mycket väl att det inte är städarnas fel att det är så, utan att det är efterfrågan som man måste gå på. Nej, jag tycker inte att folk som städar som jobb är mindre värda, jag tycker tvärtom att alla människor är såpass värdefulla så att de inte ska behöva ägna sina liv åt att ta undan andra människors skit.

Efterfrågan ja. Det betyder att jag tycker att människor ska sluta köpa hushållsnära tjänster, såsom städhjälp. Jag tycker faktiskt att det är fel att köpa hushållsnära tjänster. Helt fel.

Ja, jag vet att det finns en miljon olika förmildrande omständigheter. Ja, du vill ha tid med barnen, med din partner det krävs så mycket på jobbet och så vidare, det är tråkigt att städa och du har råd, så varför inte? Tja, tycker du verkligen själv att det är rätt med ett samhälle som bygger på att rika köper fattigas tid för att kunna tänka på sig karriär eller annat självförverkligande obehindrat? För det är det det rör sig om.

Många kvinnor verkar resonera i termer av att de hushållsnära tjänsterna ger dem möjlighet till karriärklättrande och ser det därför som någon slags feminism. Jag tycker att det är ett sorgligt perspektiv på jämställdhetsfrågan, att den skulle lösas av att man köper andra människors tid för att kunna frigöra sin egen. Det leder på sin höjd till lika möjligheter för överklasskvinnor och -män att armbåga sig upp till toppen. Den typen av jämställdhet ger jag inte mycket för.

Sen kommer den där eviga: ”men var drar du gränsen”-frågan och jag kan ärligt svara att jag helt enkelt inte vet exakt var jag drar gränsen för vilket arbete som är okej och inte. Spelar det egentligen någon roll? Kan vi inte ändå erkänna problematiken i detta, eller måste ni ha exakt definierade gränser innan?

Varför städhjälp är mindre okej än hantverkare.

Folk undrar ibland varför det är ett sånt jävla tjat om rutavdraget men inte om rotavdraget och härleder detta till att det i Sverige skulle råda någon slags feministdiskurs som gör att man bara blir arg när det är kvinnor som drabbas. Jag tycker att både Rut- och Rotavdraget är dåliga eftersom jag inte tycker att man ska ha rabatt på olika typer av arbete, däremot tycker jag att städhjälp som fenomen är mer problematiskt än hantverkare, och nu ska jag förklara varför.

Städhjälp är typ definitionen av okvalificerat arbete. Visst kan man vara mer eller mindre duktig, men alla kan städa. Att dra elledningar, kakla ett badrum eller måla är däremot mycket mer av ett hantverk. Det kräver ofta utbildning och får därför ofta lön och respekt därefter. Man låter i regel någon annan göra det för att man själv inte kan, men hyr in en annan person för dess kunskaper och yrkesskicklighet, inte för att man anser ens egen tid vara för värdefull för att spendera på dessa sysslor. Städning däremot är inte samma sak. Alla kan städa, vissa har bara inte lust att göra det. Sedan finns det ju såklart dem som faktiskt inte har tid också, men min uppskattning är att det rör sig om ett fåtal.

Klass handlar väldigt mycket om tid. Människor med pengar kan köpa andra människors tid för att utföra sysslor de själva inte vill utföra, även om de strängt taget hade kunnat. Detta är inte ett ömsesidigt utbyte av tjänster och pengar, där personen som utför tjänsten har en efterfrågad kompetens som den andra saknar och därför han utföra arbetet bättre eller effektivare. Det är en ren transaktion av pengar mot tid.

Jag menar att denna typ av arbete är en värre exploatering än arbete som bygger på att en person faktiskt innehar specialkunskaper. En person med specialkunskaper kan ställa krav eftersom hen är mindre utbytbar, men en person vars enda tillgång är hens kropp och tid har betydligt mycket mindre att säga till om. När kroppen blir utsliten har en sån här person inga större erfarenheter att stoltsera med, i alla fall inga som kompenserar för minskad fysisk prestationsförmåga.

Att man i högre grad specialiserar sig tycker jag är rimligt. Att människor som kan sina grejer hyrs in för att göra det åt någon som saknar kunskap tycker jag är rakt igenom rimligt. Men att människor köper andra människors arbete utan att det tillkommer någon effektivisering eller kvalitetsförbättring utan bara är en ren transaktion av tid från fattiga till rika tycker jag är en annan sak.

Jag tycker att an ska se denna typ av hushållsnära tjänster för vad det är: en transaktion av tid. Rika människor köper fattiga människors tid, varken mer eller mindre. Och ja, jag förstår ju såklart varför eftersom det är tråkigt att städa, men det är icke desto mindre sant att den som köper städhjälp gör det för att hen värderar sin egen tid högre, inte för att hen inte kan städa eller för att de tå något sätt skulle vara en effektiva lösning att ett ”proffs” gör det.

Killkompisar.

Detta med tjejer som ”bara umgås med killar” är ju som känt ett skitstörigt fenomen. En grej jag har tänkt på är detta att man knappast säger ”nu ska jag gå och träffa en kill-/tjejkompis” om man ska träffa en person som man är nära vän med. Jag säger ju inte att jag ska träffa en ”killkompis” när jag ska träffa Emil, lika lite som jag säger att jag ska träffa en ”tjejkompis” när jag ska träffa Hilda (mina två bästa vänner obs). Eller gör dessa tjejer det? Säger de på allvar att de ska träffa en killkompis när de ska träffa en nära vän av manligt kön? Fan vad märkligt i så fall.

Min analys av det hela är att de allra flesta som snackar om att de nästan bara umgås med killar visserligen säkert har många ytliga manliga bekanta, men kanske inte så många nära manliga vänner. Jag har nämligen svårt att begripa varför man skulle titulera en nära vän utefter vilket kön hen har. Om man känner varandra bra finns det väl en miljon andra egenskaper som framstår som betydligt mycket viktigare? Förvisso verkar det även konstigt att titulera en ytlig bekant efter kön, men det är mer förståeligt.

Alla, och jag menar verkligen alla, kvinnor jag någonsin träffat som sagt att de umgås framförallt med män, har övervikt av kvinnor eller jämn könsfördelning bland sina närmaste vänner. De kanske pratar mycket om sina manliga vänner, men i realiteten så är det kvinnor de hänger mest med, tyr sig till med problem och så vidare. Jag tror att många av dessa kvinnor räknar lite mer liberalt i fråga om vad som räknas som en vän när det kommer till just män.

Jag skulle vilja att ingen gjorde abort.

Vissa menar att man över huvud taget inte ska försöka minska antalet aborter, det håller jag verkligen inte med om. Abort är liksom inget litet skitingrepp utan en stor sak som kan leda till en massa komplikationer. Jag har hört att det är väldigt många som mår dåligt flera månader efter en abort av rent biologiska skäl, alltså utöver de tankar och känslor man kan ha i samband med ingreppet. Det är ju inte så konstigt, det påverkar såklart kroppen att ha ett liv växande inom sig och om detta avbryts så är det bara naturligt att det leder till komplikationer. På alla sätt och vis är det såklart bättre om folk skyddar sig på andra sätt.

Men att gå från denna tanke till tanken att abort ska förbjudas, bli mindre tillgängligt eller kosta mycket mer är att dra i lite väl höga växlar. Det finns en massa saker som man vill minimera i ett samhälle utan att förbjuda det. Arbetslöshet, fattigdom och tiggeri är tre skitbra exempel på problem vi måste jobba för att minska men inte medelst förbud, helt enkelt för att det inte är det som är kärnan i problemet.

Jag tänker mig att det finns två saker vi kan göra för att minska antalet aborter. Det första är såklart att minska antalet oönskade graviditeter vilket görs genom att uppmuntra människor till att skydda sig vid samlag. Det andra är att ha såpass bra villkor för föräldrar att personer slipper känna sig tvingade att göra en abort av ekonomiska eller sociala skäl. Däremot att strypa åtgången till själva ingreppet löser egentligen inga problem, det riskerar tvärtom att skapa nya. Om man till exempel tycker att en abort ska kosta för att man ”ska ta ansvar för sina handlingar” så undrar jag hur man tänker kring hur de människor som saknar resurser för att betala en abort ska kunna fostra ett jävla barn.

Överlag skulle jag önska att folk förstod skillnaden på att vilja att ett fenomen ska försvinna och att vilja förbjuda det. Det skulle göra hela samhällsdebatten så jävla mycket enklare. Men jag vill bara förtydliga att jag absolut inte är någon abortivrare. Jag tycker inte att abort är en bra sak, på samma sätt som jag inte tycker att tiggeri är det. Det betyder inte att jag vill förbjuda det eftersom jag, till skillnad från vissa andra, kan förstå att det är ett lite mer komplext fenomen än så.