617290 lättsålda jävla korvar.

Alltså gud, minns de där jävla korvarna så tydligt från min barndom (även om jag själv slapp sälja dem). När det vankades typ klassresa så skulle folk springa omkring och sälja de där jävla korvarna till snälla släktingar och grannar. Jag kommer ihåg att vi i min klass sålde en massa godis istället. Jag minns att det var fullkomligt vidrigt för man var tvungen att knacka dörr och ha sig, även om det bara var grannarna. Det slutade antagligen med att min föräldrar köpte godiset.

Jag förstår verkligen inte hur man kan tycka att det är rimligt att lägga detta på barn i mellanstadieålder. Effekten blir nog allt som oftast att föräldrarna känner sig tvungna antingen att köpa produkterna själva eller att tvinga dem på någon familjevän eller släkting. Jag tycker det säger sig ganska bra själv att detta främst drabbar familjer med lägre inkomster.

Jag hatar detta att vissa företag tjänar på något slags organiserat grupptryck i skolan, vilket gäller såväl detta korvföretag som de företag som står för uthyrning av flak, fixande av studentskivor och så vidare. Jag tycker att det är skamligt att vissa lärare säkrar intäkterna för dessa företag genom att försöka övertyga sin (lättövertalade) elever om att sälja en jävla massa korvar eller godis eller vad fan det nu kan vara fråga om.

16 reaktioner till “617290 lättsålda jävla korvar.”

  1. Jag sålde också godis med min klass. Det var ingen lärare som fick oss att göra det, utan det kom vi överens om i klassen. Det är klart det inte var så roligt att knacka dörrar, men å andra sidan fick vi möjligheten att åka på en mycket bra klassresa. Frågan är, om det nu är så att klassresan var bättre än dörrknackningen var jobbig, borde vi inte snarare tacka företaget för att vi får möjligheten än klaga på dem för att de går med vinst?

      1. Jag tycker inte det, men jag ställde frågan för att jag inte alls ser det som självklart att de är onda som går med vinst. Visst företaget gjorde en vinst. Men det gjorde ju också min klass! Typiskt exempel på ömsesidig vinst. Finns inte mer rimliga invändningar än innehållslösa sarkasmer?

        1. Har inte sagt att ftg är ”onda”, bara att jag inte tycker att skolan ska samarbeta med dem då jag ser att det föranleder grupptryck + andra jobbiga situationer.

  2. Fy fan, hatade det där polkagrissäljandet i mellanstadiet. Jag bodde på landet utan grannar och var tvungen att bli runtkörd av mina föräldrar för att knacka på och stamma fram något om en klassresa. Alla i klassen såg det dessutom som en tävling om vem som kunde sälja mest. Bra sätt att ge en elvaåring ångest!

  3. Jag vet inte hur mycket man tjänar på det, men minns att vi i vår klass hade lotterier och sålde hembakt. I den åldern är det visserligen föräldrarna som bakar, men jag vill minnas att vi förtjänade ganska bra på det iallafall även om det möjligen var en press för våra föräldrar. Vi gjorde ”indianflätor” på barn på den lokala marknaden också, på eget initiativ. Så det finns alternativ till att använda sig av vinstdrivande företag.

    1. Ja, absolut. Tycker det där är mycket trevligare, dessutom för att sakerna då ofta säljs tillsammans.

      1. Ja, det där är fullkomligt vidrigt..
        Jag har ett barn på mellanstadiet som har kommit hemsläpandes med massa skit de måste sälja. Majblommor var det sist och det är ju visserligen jättebra men grejen var att de var i princip tvugna att sälja allt i den lilla väskan som de fått. Ungen min är väldigt, väldigt blyg och vi har inte sådär jättemycket släkt och sådär så det slutade med att min mamma köpte ungefär hälften i den där väskan. (själva hade vi inte råd…)

        Annars har de fått sälja fröer… Vi är typ den enda familjen i hennes klass som bor i lägenhet, de andra bor i hus i stora bostadsområden/radhusområden. Kul. Blygt barn + ”inga-grannar-med-trädgård” ledde förstås till att mormor fick köpa väldigt mycket även den gången, hon har trädgård tackolov.

        Och i skolan jämför barnen vem som sålt mest osv… Det är hemskt. Jag fattar inte hur de tänker riktigt.

        (plus att det är jävligt jobbigt med ungar som kommer och plingar på och försöker kränga grejer till överpris)

        1. Jaha, men hej svaret på fel ställe, men kan tillägga en grej till det Mary skrev att anledningen till att vi fick göra så (vi gick på samma skola) var nog att skolan var så jäkla fattig, haha. Vilket på ett sätt var bra, för då slapp vi gå runt i byn och sälja massa skit.

          (minns dessutom att vi tillverkade en massa saker i slöjden som sedan såldes/var pris i lotterier och att vi sen skickade pengarna till typ..Riga (nåt sånt)… Det var ju faktiskt skitbra)

          1. Lycka till att försöka gå runt och knacka på hos grannar när man bor på landet (nu menar jag landet-landet, man ser inte sina grannars hus) dessutom, även om man skulle vågat. Jag tror dessutom inte att det är så att det är ett undantag att vara blyg, utan att de flesta är det i någon grad, sen är det väl vissa barn som är framåt och duktiga på att prata med folk, men knappast majoriteten.

  4. Vi fick sälja gräddbullar… Själv var jag asblyg och mådde dåligt av bara tanken på att gå och knacka på hos okända människor. Men när jag lite försynt försökte påtala att jag inte ville sälja fick jag syrliga kommentarer från både klasskamrater och lärare om att det är taskigt att inte vilja ställa upp för klassen. Grupptryck är ordet.

  5. Åh, gymnastikgruppen som jag var ledare för skulle sälja såna där korvar, på initiativ av huvudledaren. när korvarna kom och skulle delas ut till gymnasterna var jag ensam, hann inte med och blev således stående med 40 kg salami ensam i en gympahall.. min pojkvän som hade bil kom och räddade mig och korven fick lagras i min lägenhet, som luktade salami i VECKOR efteråt. Fick en grym utskällning av huvudledaren för att jag sorterat något fel också.

    Så jag kan ju säga att mina känslor för den där korven inte är de varmaste.. nej, hembakt 100 gånger hellre.

  6. Fyfan ja, var tvungen att gå runt med wwfs motsvarighet till jultidning, presentpapper, polkagrisar och en massa jävla skit under hela mellanstadiet. GÖTT för dom ungar som var blyga och kom från mindre bemedlade familjer (jag). Dom som sålde mest fick premier i form av typ freestyle och dom som knappt sålde nått (jag) fick skit på rasten.

Lämna ett svar till Patsy Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *