Dekadensens högborg.

Gick på stan under Pride, dock utan att se själva paraden, och försökte förstå hur alla dessa personer som tycker att Pride är dekadensens högborg känner sig. Jag såg några personer med ovanligt färgglad utstyrsel, en person med en prideflagga i panna, ett barn med en pridknapp och så vidare. Jag undrar om personer som Sara Skyttedal blir illa till mods av detta på riktigt eller om de mest har målat upp en skräckbild av farliga hbtq-personer i sina huvuden.

En dag om året sker det att gatubilden domineras av andra uttryck än de heteronormativa. Det är på intet sätt förknippat med obehag att vara där som heteronormativ, jag kände mig knappast uttittad eller utsatt i min oerhört svenniga outfit. Merparten av de jag såg i närheten av paraden såg högst ordinära ut. Jag kände mig inte mer malplacerad än vad jag gör vanligtvis och då är jag en vit heterosexuell ciskvinna som inte ens experimenterar med olika könsuttryck.

Jag tänker att den som tycker att hbtq-personer är obehagliga främst bör jobba med sina egna fördomar, inte be hbtq-personer att jobba med det intryck de ger dem. Jag har så svårt att förstå hur man, om man kommer med ett öppet sinne, kan uppfatta Pride som hotfullt eller exkluderande. Det är en av de mest inkluderande tillställningar jag känner till.

Jag undrar om dess personer över huvud taget funderat på att människor faktiskt kan känna sig exkluderade i samhället när det är som det brukar vara. Om de funderat på att till exempel samkönade par har mycket mindre utrymme att göra sånt som tvåkönade par gör på daglig basis. Till exempel: hålla handen, kyssas offentligt och så vidare. Personer som avviker från heteronormen har mycket mindre utrymme i samhället. Jag undrar om de någonsin funderat på hur det kan kännas att ”komma ut” eller att behöva mygla med sin sexualitet för att undvika trakasserier eller bara för att man inte ständigt orkar med frågor.

Ibland förbluffas jag av den enorma egocentriciteten inom vissa politiska rörelser. Hur man över huvud taget inte verkar vara kapabel att lyfta blicken och se att det finns andra än man själv och den grupp man tillhör i denna värld. Istället för att själv försöka vara lite fördomsfri och öppensinnad så kräver man att de som ens fördomar är riktade emot ska ändra på detta, krypa fram till ens jävla fötter och göra avbön från all dekadens. Jag blir så trött.