Jag tycker att alla borde läsa detta inlägg på kvinnopartaj om schyssta snubbar och feministiska män. Texten är ganska delvis riktad mot Zolfagary, upphovspersonen bakom Vita Kränkta Män (Vkm) som jag hamnade i en diskussion med angående det hela. Jag känner själv inför Vkm att det var väldigt roligt till en början, men när Zolfagary kom ut med att hen låg bakom och sidan började creddas så otroligt mycket, skulle göras bok av och så vidare så blev det liksom så jävla självgott hela grejen. Detta är inte en kritik riktad mot specifikt Zolfagary, utan mot hela stämningen som omgärdade och fortfarande omgärdar projektet i helhet.
Jag tycker att det är jättebra att män är feminister och tycker såklart att de också ska kunna uttrycka sig i debatten, på samma sätt som jag gör det i både frågan om klass och rasism även fast jag är medelklass och vit. Vad en aldrig får glömma när en gör det är dock att en automatiskt kommer att ha fördelar på grund av sin privilegierade samhällsställning.
Det finns två viktiga aspekter i det här. Dels det unisona hyllande som tenderar att komma så fort en man är det minsta lilla insatt i feministiska frågor. Jag har dessvärre själv gjort mig skyldig till detta åtskilliga gånger då jag sett det som ”gott nog” att en man över huvud taget visat intresse för feminism. Den andra aspekten, som följer av detta, är hur många män som är engagerade inom feminismen lätt går in i ett slags självgott ”jag har gjort nog”, vilket säkerligen beror på att omgivningen ser en som någon jävla jesus för att en delar lika på föräldraledigheten eller har någon slags feministisk grundanalys.
När jag twittrade om detta så blev jag anklagad för att inte tro att män kan vara feminister utan att ha en baktanke. Det är absolut inte fallet, jag är säker på att de flesta feministiska män har en genuin förståelse och kritik mot könsmaktsordningen. Däremot ser jag hur många feministiska män lätt går upp i bilden av sig själva som upplysta, jämställda och så vidare och därför stannar upp i någon slags bekväm position där de dels är tillräckligt feministiska för att tas emot med öppna armar i feministkretsar men samtidigt fortsätter åtnjuta sina manliga privilegium utan självkritik. Jag tror inte att det handlar om att de vill ha det så, men jag tror att det väldigt lätt är så det ändå blir eftersom vi lever i ett patriarkat och detta går igenom i samhällets alla sfärer, så även den feministiska.
När det kommer till Vkm så kände jag i början att det var en relevant och rolig sida som lyfte upp ett samhällsfenomen och tillika problem, gav många inom den feministiska scenen något att enas kring och erbjöd ett nytt och relevant begrepp. Sedan tyckte jag att det började bli tråkigt när det började publiceras saker som bara är ren idioti rakt av, konspiratoriskt flashbacktjafs som ingen tar på allvar ändå, men som en ändå kan sitta och håna gemensamt för att de är så dumma i huvudet och oupplysta och så vidare. Det kan en väl såklart få göra, men det finns en problem i detta som är väldigt viktigt att förstå, nämligen att hånandet av folk som helt enkelt bara är dumma i huvudet erbjuder en bekväm och självgod position där en kan känna sig bättre och därmed slippa kritisera sitt eget bidragande till att upprätthålla könsmaktsordningen. Det var detta jag såg i Vkm och därför tappade jag också intresset för sidan. Innehållet som faktiskt fick folk att ifrågasätta vanligt förekommande attityder och resonemang i samhället eller hos sig själv byttes ut mot ren lyteskomik och drift med saker som var en en med minsta lilla vett i skallen inser är idioti. Det kan väl vara intressant som humor för den som gillar att skratta åt mindre begåvade, men som samhällskritik duger det ganska illa.
Det jag menar har skett här är att en går från en relevant ifrågasättande och samhällskritisk position till att inta den mer bekväma positionen där en helt enkelt bara gör sig lustig över folk som inte vet lika bra som en själv. Denna position tillåter också att en litar sig tillbaks med sina egna värderingar och slutar ifrågasätta sig själv, eftersom de finns folk som är värre.
Nu vet jag inte hur Zolfagary hanterar hela den här grejen, så detta ska inte läsas som en kritik av hen personligen. Däremot tycker jag att vi bör betrakta fenomenet och fundera över det och framförallt tänka på att aldrig någonsin sluta ifrågasätta sin egen position, aldrig bli bekväm i sin roll som lite lagom samhällskritisk, upplyst och så vidare. Jag tycker även att det är viktigt att vi behandlar förekomsten av feministiska män med jämnmod. Det är skitbra att de finns och så vidare, samtidigt får vi inte hylla dem för mycket.
Just varför jag inte hyllar dessa män vilket 99,99% av alla andra feminister gör. Ledsen att jag inte slickar pung och stjärt men dessa män blir hyllade nog resten av tiden av samhället. Som en kukbärande tjej så vet jag hur skiten bakom ser ut, hur så kallade jämställda dessa män egentligen är, så jag bara suckar och skiter i dom som hyllar och gullar med dessa sköna snubbar.
Hade en kvinna varit bakom VKM så hade det knappast gått lika fort att få göra bok och allt. Såklart det blir lättare för en man. Men sådant ska vi inte tänka för mycket på, utan istället ska vi låtsas som att alla andra är så omedvetna om sexism och icke-jämställda så vi (feminister, och alla andra som anser sig vara så jävla jämställda) kan sitta där och jäsa.
Det är sådant här som får mig att vilja lämna feminism bakom mig. För lite jävla fucking medvetenhet om vad en själv gör.
Tycker du det är skillnad på när feministiska kvinnor och män gör det? För det är sånt som fått mig att tappa peppen över svensk feminismdebatt, men oftast är det ju sönderkramade kvinnor det handlar om (i och med att det mest är kvinnor som snackar feminism).
Vilka då tänker du? Tycker överlag att feministiska män kramas sönder mer.
Liv Strömqvist och Maria Sveland är två personer som jag spontant kommer på. Tycker att kvinnliga skribenter nog får fler hot och otrevliga kommentarer utifrån, men om man ser på feministiska skribenter och bloggare så är det enormt mycket gullande hit och ”bästa” dit. Och folk kommer undan med extrema otrevligheter så länge det är otrevligheter i feminismens namn. Lady Dahmer uttrycker sig våldsamt och generaliserande mot män, till exempel, på ett sätt som samma feministkretsar som gillar henne inte skulle acceptera att någon sa om kvinnor. Jag har noll tvivel på att VKM hade fått lika mycket hajp om den visade sig vara startad av typ Johanna Koljonen eller annan etablerad medieprofil.
Det kanske det hade. Min poäng är fortfarande den att det uppstår problem när det blir bekvämt och tillbakalutat. Jag anser att detta är större då det är män som gör det, pga de är överordnade. Sedan håller jag i sak med dig om det du beskriver hos vissa kvinnliga feminister, och jag brukar själv försöka att delta i detta så lite som möjligt (ibland misslyckas jag säkert, dock).
Jag håller verkligen inte med här. Jag tycker det generaliseras om kvinnor ganska mycket offentligt och det ses bara som ”humor” och roligt. Men när jag skriver om problematiken kring manlighetsnormer så blir jag genast en rabiat manshatare.
Men du ÄR ju rabiat manshatare, det är ju stor skillnad.
Nej, skoja bara!
THATS BESIDE THE POINT! 😛
Finns ingen som gullas med inom feminism som män. En kvinna kan skriva en bra artikel, om vad det nu är som rör genus, en man skriver liknande text halvår senare och massa feminister hyllar honom och drömmer om den fina feministiska mannen som ska rädda dom från ojämställdheten. Jävla fjanterier.
Länken till kvinnopartaj är lite fel
Tack så mycket. Fixat nu.
Jag håller med. Det är löjligt att vi hyllar feministiska män mer än varrandra. Varför hyllar vi inte våra medsystrar lika mycket?
När jag såg den här bilden tänkte jag på dig Fanny
http://news.bbc.co.uk/2/hi/health/7447942.stm
ägglossning..så vacker mensen är 🙂
Jag känner misstänksamhet mot människor av alla kön som jag upplever vara självförhärligande. Jag får också ibland känslan av att vissa anser sig förtjänta av orimligt mycket beröm för sina goda åsikter/sitt engagemang, eller att de till och med kanske har det som motiv när de gör ställningstaganden. Detta gäller speciellt människor som har priviligerade positioner i samhället. Det blir liksom lite… äckligare då.
Typ såhär: Överklasspersoner som kräver beröm för att de ägnar sig åt välgörenhet, män som ska prisas för att de visar medmänsklighet mot kvinnor/tar hand om sin egen avkomma/städar sitt eget hem/stödjer kvinnokampen, vita antirasister som ska ha credd pga ”minsann har massa svarta vänner, kolla bara!”, straighta cis-personer i HBTQ-rörelsen som vill synast mest och ryggdunkas osv.
Självklart behövs männen i jämställdhetsdebatten, men det ÄR ju just det – en självklarhet. Kan vi bara (snälla) sluta höja dem till skyarna så fort de erkänner oss kvinnor som människor?
Oj, vill tillägga att jag inte riktar detta mot Kawa, utan mot fenomenet i stort. Jag har inget emot honom.
JAlltså, jag håller med om att vissa feminister förhärligar feministiska män ovanligt mycket. Det är liksom som att en feministisk man är så ovanligt så att när han väl dyker upp ropar alla ett fyrfaldigt hurra. Men det är väl ändå inte de feministiska männens fel förutsatt att de inte förväntas sig detta. Jag hyllar gärna kvinnor och män med vettiga åsikter lika mycket, jag kan dock inte hjälpa om andra gör skillnad på kön.måste man börja ogilla tex kawa eller g almestad för att kompensera för alla feminister som vill gifta sig med dem så fort de hör ordet feminism komma från deras mun?
Jag tycker att jag är ganska tydlig med att detta är ett strukturellt problem men att det är viktigt att inte svar på detta genom att bli uppblåst och självgod som feministisk man=
Jag tror jag förstår problemet, men som djävulens advokat – är det inte två problem här, där ett av dem inte är ett problem?
1. Män som kallar sig feminister blir självgoda as.
2. Män som har en grundläggande feministisk analys får oproportionerligt med beröm. T.ex. får de beröm för att de ”erkänner oss kvinnor som människor”.
Angående (1): Ok, ja. Jag köper analysen och alltihop. Vad blir en person som hela tiden hejas på och som, likt Solkungen, aldrig får veta att den inte är perfekt?
Men (2)… som djävulens advokat, är det inte rimligt att höja någon till skyarna när de ”erkänner oss kvinnor som människor”, om en utmärkande egenskap i samhället är att ett antal sociala kontrollstrukturer existerar just för att män *inte* ska ”erkänn[a] oss kvinnor som människor”?
Liksom, jag höjer ingen till skyarna för att personen lyckats klättra upp för Kilimanjaro, för rätt många har gjort det. Men om någon gör det *utan ben* ( http://www.youtube.com/watch?v=VpYluASVvE8 ) så erkänner jag att jag är imponerad.
Samma sak om en kvinna är i ett mansdominerat yrke – visserligen kanske hon inte är lika bra som den bästa mannen, men nog fan har hon fått kämpa hårdare, och det känns som att man bör erkänna detta och hjälpa eller uppmuntra på något vis.
Ur mansperspektiv – om jag får raljera lite över föräldraledigheten. Detta är en sammanställning av mina egna observationer och mina vänners erfarenheter, mer skriven för att vara rolig än korrekt, men ändå sann:
Ok, som man ska du först ibland bråka med din flickvän som vill vara ledig. Sen bråka på jobbet med chefen som vill att du inte ska vara borta utan låta ”käringen ta hand om det”. Sen med dina kompisar som tycker att du är en fjolla och rabiat feminist (förtydligande: det är dåligt). Sen med dina föräldrar, av samma skäl. Sen på BVC och allt eftersom de som jobbar där är från grottåldern när män var ute och fällde mammutar eller vad de nu gjorde – de gick inte till BVC i alla fall. Sen lite skämt om att utländska kvinnor tror att alla föräldralediga män är gay (förtydligande: detta anses dåligt enligt rådande heteronorm, och den som berättar skämtet är ofta heteronormativ vilket gör skämtet till en förtäckt förolämpning). Sen ska du läsa en blogg som förklarar att all uppmuntran du fått är helt onödig och oförtjänt och att du bara gjort din grundläggande plikt som människa.
Så här ser jag på det hela: Visst, nu får män med en ”låg” feministisk analys oproportionerligt med beröm, men ganska snart kommer det vara många med denna låga nivå. Då får de med lite högre nivå berömmet. O.s.v. Grattis, nu har ni fått män att tävla om mest utvecklade feministiska analysen.
På samma sätt tycker jag det är OK att hälla lite mer beröm över kvinnor inom mansdominerade områden. En dos beröm för resultatet i sig, sedan en dos till för att jag vet att de har fått kämpa lite hårdare.
Oförtjänt? Jag tycker inte det.
Jag är en sån där som kramar manliga feminister (asså inte de som säger att de är feminister för att få pluspoäng, utan de som verkligen fattat grejen). Blir så glad att jag kan gråta varje gång jag träffar på en av de där unga, snygga killarna som utan att tveka roddar feministisk analys & genusperspektiv. Samtidigt är jag inte dummare än att jag inser problemet i att hylla en man som säger exakt samma sak som 1000 kvinnor också säger (och som de inte hyllas för). Det blir ju lite så att det är först när män börjar erkänna något som en intressant fråga som det blir en fråga. Givetvis. Men kanske är det lite också som Anonymus säger här att berömmet kan fungera sporrande o inspirerande & inte bara gör folk självgoda. Eller?
”Vad en aldrig får glömma när en gör det är dock att en automatiskt kommer att ha fördelar på grund av sin privilegierade samhällsställning.”
Som jag tolkar dig så påstår du att män har privilegier pga sitt kön. Lista gärna dessa. Och kriterierna är att alla män har tillgång till dessa privilegier enbart på grund av sitt kön.
Om du istället menar att män som är feminister har privilegier över kvinnor som är feminister så köper jag ditt resonemang.
Jag har aldrig påstått att alla män har tillgång till samtliga privilegier, så det verkar märkligt av mig att göra en sådan lista. Några exempel på manliga privilegier är dock: makt över kvinnor, lättare att nå maktfulla och välbetalda arbeten, lättare att få respekt och att människor lyssnar på en. Vidare tillkommer en mängd saker män slipper elle ri alla fall får utstå i mindre grad för att de är män, t.ex. kvinnohat, rädsla för att bli våldtagen, slutshaming, utseendehets etc etc.
Hej
Jag läser här då och då och ibland så håller jag med och ibland inte, precis som det ska vara.
Om man hänvisar till någon ”könsmaktsordning” eller ”patriarkat” så avses ju MÄN i allmänhet i vissa kretsar, eller hur? Då måste man ju också kunna lista upp fördelar som gäller generellt för just män och som just män har men inte kvinnor? Är inte det själva ”definitionen” på just den berömda könsmaktsordningen?
Du nämner makt över kvinnor, vad menar du då? På vilket sätt? Det betyder ju att kvinnor inte har makt över män, stämmer det?
”Lättare att nå maktfulla och välbetalda arbeten”
Hur då menar du? Nyamko Sabuni som kom från Burundi som 12-åring borde ju vara cementerad i botten, invandrare OCH kvinna. Hon har redan varit minister i en regering, hade det berömda glastaket hål just där hon befann sig eller åkte hon glashiss? Eller hur går sånt till?
”Lättare att få respekt och att människor lyssnar på en”
Hur då menar du? Och när/vilka sammanhang? Menar du att folk inte lyssnar på en kvinna som har något viktigt att säga och som backar upp det hon säger med kunskap och fakta? Nu är jag ju inte jättegammal men modiga 42 år har jag levt i alla fall och jag har nog aldrig i vare sig utbildning eller arbete någonsin sett ens en tillstymmelse till något sådant.
”Vidare tillkommer en mängd saker män slipper elle ri alla fall får utstå i mindre grad för att de är män, t.ex. kvinnohat, rädsla för att bli våldtagen, slutshaming, utseendehets etc etc.”
Ja att män inte behöver utstå kvinnohat är kanske inte så konstigt, det vore underligt om det vore så… 😉 Men däremot så är det rätt mycket manshat och då gärna i rikstäckande media men det drabbas ju inte kvinnor av naturligtvis. Rädsla från att bli våldtagen kan ni tacka organisationer som Roks och liknande för eftersom det är en helt irrationell rädsla som inte har förankring i verkligheten, företrädare för sådana organisationer får sitt bröd (och gott bröd är det också…) på bordet av att se till att folk är rädda. Motsvarande för slutshaming är att man inte är en man, att man inte duger, att man har en liten penis, att man inte duger i sängen mm mm mm, här kan man fylla på precis lika mycket. Inte SAMMA saker, det vore ju konstigt om det vore samma saker eftersom det faktiskt finns rätt mycket skillnader mellan män och kvinnor. Kommer utseendehetsen från män alls? På vilket sätt är det mäns ”fel” att i princip all media som vänder sig till kvinnor är fyllda av detta? Är det vanligt tror du att en kille säger till sin tjej ”hörru, du har alldeles för små bröst, fixa till dem annars drar jag” eller liknande?
Nej, det är inte män i allmänhet som avses. Män vinner på patriarkatet men det är allmänt vedertaget att båda män och kvinnor upprätthåller detta.
Du kan inte ta ett exempel, som Sabuni, och med det ”bevisa” att diskriminering inte existerar. Du måste kolla på den övergripande fördelningen, och den visar med önskvärd tydligen att män är överrepresenterade på maktfulla poster.
Att rädslan för att bli våldtagen skulle vara irrationell är bullshit. Hotet är mycket närvarande. Vidare så eldas denna rädsla på av samhället med råd som att ”ta med dig skor det är lätt att springa i när du går ut på krogen” etc. Kvinnor uppmuntras alltid till att vara på sin vakt, och det är absolut inte Roks som står för merparten av detta.
Rörande din teori om manshat har jag inte mycket att säga. Du kan väl tro att det existerar i samma utsträckning då.
Könsmaktsordningen innebär att MÄN har fördelar. MÄN alltså, inte någon specifik man.
Likaväl som man inte kan ta en enda person så kan man heller inte säga att DISKRIMINERING ligger bakom om det inte är bevisat, eller hur? Och varför är bara toppositionerna intressanta att prata om? Det ser ju lika ”illa” ut i andra änden, bland de utslagna…
Jo, rädslan är helt irrationell, hur många kvinnor rör sig ute och hur många råkar ut för något? Är det ens promille vi pratar om? Vem har lurat i dig att du ständigt måste vara rädd för män? Hur stor procentandel av männen tror du är farliga för dig? För att hotet ska vara mycket närvarande så måste du ju vara rädd för, om inte en majoritet, så åtminstone 30-40 procent av alla, låter det logiskt? Och du bekräftade precis det jag sa, att det är en rädsla som är obefogad och sprids av dessa organisationer genom sina ”råd”. Vilka tror du det är som ”utbildar” t ex Polisen (om nu sådana råd kommer därifrån) eller vilka det nu är som delar ut ”råd”? Kvinnor liksom män måste vara på sin vakt och riskminimera, det är jättetråkigt och skulle inte behövas alls i en ideal värld men världen kommer aldrig att bli ideal. Men det gäller för alla att just riskminimera, tyvärr. Det har alla fått göra i alla tider.
Du ser det inte som manshat för att du tycker som de gör helt enkelt. Jag skrev inte i samma utsträckning utan att det finns rätt mycket vilket är skillnad. men det man inte vill se är ju svårt att just se, eller hur?
De andra frågorna verkar du inte vilja svara på alls av någon anledning.
Fattar ej ditt resonemang om diskriminering. Hur menar du att toppositioner inte är relevanta för att säga ngt om kvinnors ställning och möjligheter i samhället?
Rädslan är också ett sätt att kontrollera kvinnor. Likaså är det att det alltid är kvinnan som ska anpassa sig för att inte bli attackerad.
Bryter in lite, hoppas det är ok.
”Fattar ej ditt resonemang om diskriminering. Hur menar du att toppositioner inte är relevanta för att säga ngt om kvinnors ställning och möjligheter i samhället?”
Problemet med att hänvisa till mäns överrepresentation bland toppositioner som ett bevis på mäns generella överordning (det som brukar kallas ”könsmaktsordningen”) är att det är ett väldigt selektivt sätt att se på samhället och relationen könen emellan (apex fallacy). Enkelt uttryckt; en överrepresentation av män i styrelserummen kan enbart ses som ett bevis för kvinnors generella underordning om kvinnor utgör majoriteten av samhällets lägre skikt, vilket de absolut inte gör. Verkligheten är ganska så mycket mer komplex än att ett kön systematiskt förtrycker ett annat.
”Rädslan är också ett sätt att kontrollera kvinnor.”
Vilka är det som använder rädsla som ett medel för att kontrollera kvinnor? Gruppen män som helhet kan knappast beskyllas för det.
”Likaså är det att det alltid är kvinnan som ska anpassa sig för att inte bli attackerad.”
Hur skulle en annan ordning se ut? Idioter kommer alltid att finnas och de kommer inte heller att anpassa sig till vad vettigt folk vill. Jag vill kunna lämna min bil olåst med nycklarna i tändningslåset och en bunt tusenlappar på förarsätet. Dessvärre måste jag anpassa mig till de idioter som inte kan skilja mellan sitt eget och andras, och låser följaktligen bilen samt passar mig för att förvara värdesaker i den. Skuldbelägger jag då de 99,9% av befolkningen som INTE skulle komma på tanken att röra min bil för det?
Jag förstår poängen med att det kan vara ett problem att försöka beskriva samhället i stort så, men det är nog inte riktigt vad jag menar att göra. Mitt påstående var specifikt att män har lättare att komma dit, och det var ett exempel bland många på vilka fördelar män har i samhället. Alla män kan såklart inte koma dit, det finns en massa andra maktstrukturer som samverkar vilket jag är medveten om och dessutom berör ganska ofta i mina inlägg (t.ex. rasism, klasstrukturer etc hindrar ju såklart män och kvinnor). Vidare så har ingen sagt att ett kön systematiskt förtrycker ett annat, det jag talat om är en samhällsstruktur bland flera som systematiskt gynnar män på bekostnad av kvinnor.
Oavsett vem som använder rädslan för att kontrollera kvinnor så vinner män som grupp på det. Även män som inte slåss/våldtar/skräms vinner på att kvinnor befinner sig i underläge.
Som sagt så har jag inte beskyllt alla män för att aktivt förtrycka kvinnor.
När det gäller kvinnor skuld för våldtäkter så är det faktiskt så att det ser annorlunda ut beroende på brott. Den som blir rånad anklagas sällan för att själv bära skulden, men den som blir våldtagen löper helt klart denna risk. I våldtäktsdebatten så finns det ett tydligt fokus på vad kvinnor ska göra för att undvika våldtäkt, inte vad män ska göra för att inte våldta. Detta skjuter över skulden på kvinnorna.