Angående vad män vinner på feminism.

Huruvida män har något att ”vinna” på jämställdhet: jag tror absolut att män skulle kunna tänkas må bättre i ett postpatriarkalt samhälle, precis som ja tror att vita kan må bättre i ett ickerasistiskt samhälle och överklassen kan må bättre i ett klasslöst samhälle.

Jag tänker mig att i ett postpatriarkalt samhälle skulle vi ha het andra sätt att förhålla oss till varandra, till relationer, till intimitet och så vidare och att detta skulle komma både män och kvinnor till gagn. Däremot tror jag att i samhället som det ser ut idag så ligger det i mäns intresse att upprätthålla sin maktposition i sina personliga relationer med kvinnor.

Jag tror inte att män är kapabla till att vara en drivande kraft i samhällsförändring eftersom män inte är det som framförallt förlorar på en patriarkal världsordning. Tvärtom har de mycket att vinna på att upprätthålla den.

Jag tänker att patriarkatets valuta är makt, och att i patriarkatet så måste alla förhålla sig till denna valuta oavsett om de vill eller inte. Män blir alltså i princip tvungna att jobba för att bevara sin makt, eller fatta väldigt medvetna beslut kring att inte göra det.

Män tar mindre ansvar, gör mindre arbete och så vidare för att de kan. Det är bekvämt för dem, och det är inte så konstigt. Om jag hade varit i samma position hade jag troligen gjort samma sak. Det är därför patriarkatet måste störtas av de som blir förtryckta i patriarkatet, som har ett direkt intresse av att det ska upphävas.

Vad som är relevant för mig är att män inte är feminismens revolutionära subjekt. Män kan inte vara drivande eftersom de har ett materiellt intresse av att upprätthålla den patriarkala ordningen. De kan ha andra intressen, men det faktum att de vinner makt i patriarkatet kommer att göra det svårt för dem att stå i framkant.

En kommentar till “Angående vad män vinner på feminism.”

  1. helt korrekt, män – enskilda män – kan vara en stödjande bejakande part, men de utgör inte varken själva grunden, basen, eller framkanten på rörelsen eller idéerna – som bör utgå från kvinnor, kvinnors upplevelser, kvinnors erfarenheter och kvinnors tänkanden, tyckanden, känslor, samt strukurer.

    Detsamma bör gälla, anser jag, om feminismen någon gång i framtiden blir statsbärande element varpå kvinnor bör inta central, samt i det närmaste allenarådande, position inom maktsfärerna för att i högre grad kunna omstrukturera, samt sedan kvarhålla, samhället i feministisk rikting.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *