Att gå vidare.

Fick frågan om hur jag tog mig ut ur mina heterorelationer. Sanningen är väl tyvärr att jag inte ”tog mig ut” så mycket som blev dumpad.

Däremot kan jag säga en del om hur en kan göra för att gå vidare och hitta något nytt och bättre.

Mitt främsta tips är att älta som bara fan. Gå igenom vad som har hänt. Skriv om det. Prata om det. Tillåt dig själv att vara förbannad och bitter på det där riktigt ocharmiga sättet som en som kvinna absolut inte får vara. Bär din ilska med stolthet. Konsumera film, musik, böcker, bloggar och så vidare som stärker dig i din upplevelse. Nån dag efter mitt senaste uppbrott läste jag Egenmäktigt förfarande, och det var verkligen perfekt läsning för mig just då. Jag kände igen mig så mycket, jag blev så stärkt. Idag hade jag kanske stört mig på boken, men då var den verkligen helt perfekt.

Ilska är viktigt om en blivit orätt behandlad, eftersom det är ett sätt att upprätta sin värdighet. För mig var det viktigt att känna ilska inför allt det mina ex hade gjort fel mot mig. Inte för att de var onda eller liknande, utan för att flytta skulden från mina egna axlar. När en är i detta läge är det inte rätt tillfälle att vara ”nyanserad”, bara bre på! Du behöver inte uttrycka allting direkt till personen som gjort dig illa, men att få vara riktigt förbannad är frigörande även om det bara är inför sig själv.

Många tillåter inte sig själva vara förbannade, och det tror jag gör det svårt att gå vidare på riktigt. En internaliserar ju ofta väldigt mycket skuld om en blir dåligt behandlad, speciellt om en som kvinna blir dåligt behandlad av en man. Ett sätt som många försvarar sig mot detta på är att försvara mannen och/eller relationen. Det låter typ ”nämen det är inte så illa” och liknande. Men ofta är det frigörande att erkänna att en blivit dåligt behandlad, för då kan en även ta tag i idéerna om att det skulle vara ens eget fel.

skulden

Samtidigt är det viktigt att inte fastna i ältandet och ilskan, och det tar mig in på nästa steg: sorg. Att tillåta sig själva att sörja är viktigt för att kunna gå vidare. Vad innebär då att sörja? Jag tänker att sorg är det en känner när en erkänner en förlust. Ilska, besvikelse och så vidare är fortfarande känslor en riktar mot en person, det är känslor som är avkrävande, men sorgen kommer när en inser att det inte går att få någon gottgörelse. Det är viktigt att släppa alla illusioner om att personen skulle kunna göra det bra igen, som en ju gärna går omkring med efter ett uppbrott. Det handlar om att sörja det obestridliga faktum att det inte finns något mer att göra.

Jag tänker att det är först när en ser att någonting förlorats som en kan börja bygga nytt och bättre. När en inser att något är kört så kan en börja fundera på hur en ska göra nästa gång. En kan på ett nyktert sätt se vad som gick fel och vad en kan göra annorlunda, eftersom dessa insikter inte omvandlas till något som ska förvaltas inom relationen. För mig har det blivit mycket enklare att använda mina erfarenheter från tidigare relationer efter att jag har sörjt dem.

Ofta upplever jag att människor inte låter sig själva sörja relationer som gått förlorade utan har någon slags idé om att de ska gå vidare fort som fan. Detta resulterar ofta i att en ger sig in i nya relationer innan en kanske egentligen är redo. Jag upplever att många ger sig in i den ena relationen efter den andra utan att fundera så mycket på hur de gör relationer. En bearbetar aldrig saker som händer utan fyller upp med nytt istället. Detta tror jag gör det väldigt svårt att göra relationer på ett ickedestruktivt sätt. Samtidigt är det viktigt att inte isolera sig. Jag har framförallt försökt att inte göra så stora känslomässiga anspråk i en relation innan jag känner att jag är redo för det, och backat ganska snabbt om jag upplevt att sådana har gjorts på mig. Detta måste dock göras med respekt för inblandade; om en inte är känslomässigt redo för en viss form av relation bör en förmedla det.

Det viktigaste är att en låter sig själv känna en massa jobbiga känslor och accepterar att det är så. Att förneka dem gör ingenting bättre. Det tar tid att läka efter en avslutad relation, speciellt om den har varit nedbrytande och en blivit dåligt behandlad.

Det var mina tips för att gå vidare efter en relation. Har ni några tips?

7 reaktioner till “Att gå vidare.”

  1. Du ska bara veta hur skönt det är att läsa detta! Jag har tänkt länge att det är så fel av mig att jag varit så förbannad efter att ha blivit dumpad och på så sätt kommit ur ett förhållande som kvävt mig som människa. Jag har känt mig, precis som du skrev, riktigt ocharmig. Så som man som kvinna inte ska vara! Jag kan (efter 3 år) fortfarande vara stundvis riktigt bitter när jag ser personen jag var i förhållandet med.
    Tack för det du skrivit.

  2. Jag gjorde precis som du inte rekommenderade och försökte hitta någon ny för fort, medans jag fortfarande var jättearg. Det fungerade inte, drog till mig helt fel personer och situationer. Så jag lade det på hyllan och yogade 1-2 pass/dag i 2 år. Så lång tid tog det för mig att bli av med ilskan :), men då var jag verkligen harmonisk, stark och redo för ett bra förhållande.

  3. Skrev om det senaste – tvá ár sedan – uppbrottet, & dá var ilska inte närvarande annat än som riktad mot omvärlden som jag fann vara hycklande & tramsig. http://www.jungeljerta.se/2015/04/ktlst.html

    Men mannen innan dess.. fy fan, honom tál jag inte tanken pá. Efter det uppbrottet hörde han av sig efter över ett ár, med nágon sorts förlát (OBS det var _inte_ ett förlát men han trodde väl att jag skulle gá pá att det var det. Han avslöjade sig i retoriken). Jag hade just kommit ur hatet gentemot honom & kände neutralt & sá páminde han mig om vilken idiot han är & gav mig sin twitter där han betedde sig som en trafikolycka med olika fejkade personligheter. Förstár ej om han glömde bort att han hade givit mig adressen? Hur som, det är sá olika hur jag har känt beroende pá vem det har skett med & hur det har skett & i vilket skede i mitt liv som det har skett. Den som jag har varit absolut argast pá är en av mina närmsta vänner idag & jag har fátt svar pá alla mina frágor & mer därtill men det är lustigt hur nágonting kan kännas vara det viktigaste i världen för att ett par ár senare bara vara.. ’Jaha, säger du det’. Han tar fö. pá sig _all_ skuld haha, men jag tycker att han överdriver.

    1. Plus fler tips utöver vad jag främst skrivit om (att bikta tacksamhet):
      Älta, som du skriver. Tröstäta & tröstonanera. Systerskap! Ha jävligt bra sex med nágon annan (hjälpte mig!).

  4. jag kan tipsa om vad jag önskade att jag hade gjort:
    -avlagt kraven på att vara någon slags ”större människa” dessa kraven kom både från mig själv, mitt ex och min omgivning. jag önskar att jag bara fått tillåtelse att vara jävligt förbannad och nästintill barnslig. tror jag hade kunnat hantera mitt ex sviniga beteende bättre då.

    – i lite samma stil önskar jag att jag inte låtsas som att jag var lugn med att han var så nära. vi umgås i samma kretsar och inför fester och dylikt så sa jag: nämen det är lugnt att han är där. inte att han inte skulle få delta men jag önskar jag vågat erkänna att jag tyckte det var/är svinjobbigt att vara i samma rum som honom.

    – tillåt dig själv att få vara irrationell när det behovet finns.

  5. Otroligt givande inlägg. Tack för att du förklarar så bra, mitt i prick hela tiden. Detta hjälpte verkligen mig, ska komma ihåg tipsen och använda dem nästa gång. Kram

  6. Sitter här och läser dina blogginlägg. Har haft sidan uppe i flera dagar, går in och läser; sakta och noggrant. Du är så fantastiskt klok och jag är mycket imponerad av att du har såna djupa insikter trots att du är så ung. (Nu har jag visserligen inte kollat din ålder, men du ser ung ut 🙂 ) Och så är det så fantastiskt att hitta till en person som har din förmåga till analys, logik och vettiga slutsatser. Fantastiskt. Stort Tack! Nu ska jag läsa vidare 🙂 Mvh, Deborah

Lämna ett svar till Anna Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *