Att tjäna på något är inte samma sak som att vara lycklig.

Jag tycker att ”tjäna på” är ett intressant begrepp. Jag använder det ofta, till exempel när jag säger att män tjänar på patriarkatet, vilket enligt vissa män är upprörande eftersom de inte alls upplever sig vara några vinnare.

Med ”tjäna på” menar jag i sammanhanget inte att det skulle vara det mest perfekta systemet för en given individ eller liknande, däremot menar jag att den som ”tjänar” på ett system får mer av den resurs som i det givna fallet är den det bråkas om (i det här fallet makt). Män får makt över kvinnor i patriarkatet, alltså tjänar män på patriarkatet i termer av makt.

Sedan finns det givetvis en massa andra saker som är viktiga och kanske till och med mer viktiga egentligen. Till exempel förmåga att ge och ta emot kärlek, gemenskap och så vidare är saker som alla förlorar i olika grad i patriarkatet vilket såklart är en stor tragedi för samtliga inblandade.

I till exempel ett patriarkalt system så sätts resursen makt framför alla andra resurser. Den som saknar makt får sitt liv kringskuret. Därför kan en människa i ett patriarkalt system inte välja bort att värdera makt, eftersom makt är den resurs som krävs för att alla andra saker en kan tänkas ha. På samma sätt fungerar det med pengar i kapitalismen. En enskild individ kan liksom inte ställa sig utanför pengasystemet och säga; ”jag värderar inte detta, det betyder inget för mig”, för helt funktionen med systemet är att tvinga in alla under samma logik, att göra något, makt eller pengar, till det som betyder något.

I ett patriarkalt system där makt är det som värderas så kommer män att behöva anpassa sig efter detta för att få makt, och därför kommer de att fortsätta utöva förtryck. I ett patriarkalt system vinner män på att gå in i rollen som förtryckare. Därför är det så viktigt att poängtera att män vinner i patriarkatet, för att det är den här konflikten allting handlar om. Som feminist tror jag att en ibland måste sätta hårt mot hårt och kräva förändring av män, inte bara värna till deras medkänsla eller ”förnuft” utan faktiskt ställa krav på förändring. Jag tror att detta blir mycket svårt utifrån utgångspunkten att både kvinnor och män tjänar/förlorar lika mycket i ett patriarkalt system, utan jag tror att intressekonflikten måste erkännas.

Sedan tror jag verkligen genuint att alla kommer vara mycket lyckligare i ett samhälle fritt från förtryck, men jag väljer att inte lägga mitt fokus där för jag tror inte att det är så en kan driva kampen framåt. Jag tror att vi måste erkänna konflikten innan vi kan försöka lösa upp den, men målet är såklart ett samhälle där både kvinnor och män är fria från sina roller, både som förtryckt och förtryckare. I ett sådant samhälle tror jag de flesta kommer ha det mycket bättre, men det är fortfarande mäns förtryck vi måste bekämpa på vägen för att komma dit. Och ja, det kommer troligen att vara jobbigt och smärtsamt för många män att lämna ifrån sig sin makt, eller bli tvingade att lämna ifrån sig sin makt.

3 reaktioner till “Att tjäna på något är inte samma sak som att vara lycklig.”

  1. Hur tror du att män kan förändra löneskillnaderna? Ska de be om att få lägre löner? Eller bara rösta på ett feministiskt parti? Bara en mikroskopiskt liten del av alla män har makt över hur löner fördelas.

    Vi är oense om en massa saker vad det gäller jämställdhet men löneskillnaden är något jag stör mig på. Men jag kan fortfarande inte se hur någon vanlig man kan göra något åt att han får lite för mycket betalt. Det känns ju lite orimligt att be män att ansöka om mindre lön, eller hur?

    1. En bekämpar patriarkatet såklart. Att se löneskillnaden som en enskild grej som ska bekämpas i sig tror jag inte på.

  2. En sak man faktiskt kan göra som man (och kvinna, beroende på vilken ställning man har på sin arbetsplats) för att markera mot ojämlik lönesättning är att försöka arbeta för en kultur på arbetsplatsen där man snackar om sina löner, förutsatt att det är en arbetsplats där lönen sätts genom individuella lönesamtal. Dvs försöka undvika hysch-hysch kultur där lönesättningen är ”privat” och inget man diskuterar med kollegorna – finns ju ingen mer effektivt metod för arbetsgivare och HR att undvika konflikter angående orättvis lön än en kultur där lönen är hemlig. Uppmuntra (på ett icke-nedlåtande sätt såklart, använd sociala skills) alla på arbetsplatsen att be om lönesamtal, informera om att du haft ett, att du kanske fick höjt, HUR du fick höjt, osv. En kompis till mig berättade om en arbetplats där samtliga män hade regelbundna lönesamtal med chefen, och därför högre lön än avtalets lägstalön, medan många av kvinnorna inte ens kände till att man skulle kräva lönesamtal och därför låg på ingångslön fortfarande. Såklart kass chef som inte informerar sina anställda om att de bör kräva lönesamtal, men ligger i ju i alla chefers intressen att inte informera. Så solidaritet mellan kollegor! Motverka strukturer där vissa mer privilegierade grupper på arbetsplatsen fattat spelreglerna och skiter i att informera sina kamrater, under parollen ”lönen är privat”.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *