Barndrömmar.

image201502200003Drömde att jag helt plötslig var gravid och födde barn. Känslan av alienation var total. Jag ville verkligen inte ha med barnet att göra. Jag gick på en fest och hade panik inför de stundande inskränkningarna av mitt livsrum, men ingen förstod mig. Jag funderade på om det inte fanns något sätt att göra sig av med barnet. Jag tänkte hoppfullt ”ja det finns ju barn som dör tidigt”.

Det värsta med drömmen var hur sjukt realistiskt allt var. Jag började fundera på vem som kunde ha gjort mig gravid och räknade precis rätt i tiden mellan mina olika sexpartners och vilken typ av sex vi hade haft och så vidare. Kom fram till vem som kunde vara fadern och fick kalla kårar.

Drömde till och med att jag försökte vakna ur drömmen men inte lyckades och ba ”satan detta är mitt liv nu”.

Har sällan känt mig så lättad av att något var en dröm. Var ett tag där jag trodde att 18 år av mitt liv skulle präglas av att vara morsa och behöva komma överens med någon äcklig man. Fy fan.

Var i alla fall flera på twitter som ba ”gud det där brukar jag också drömma”. Är det vanligt eller?

16 reaktioner till “Barndrömmar.”

  1. Gud ja, det där är en av mina mest frekvent återkommande stressdrömmar! Antingen att jag är höggravid och det är för sent för abort, eller att jag redan har fått barn och inte har en jävla aning om hur det gått till. Drömmarna brukar komma när tillvaron i allmänhet känns kaotisk och oberäknelig och jag har en stark känsla av att sakna inflytande över turbulensen omkring mig.

  2. ja! drömmer det typ en gång i månaden. aldrig så skönt att vakna som då! och jag är inte ens säker på att jag inte vill ha barn, är bara som att all panik över att inte ha kontroll i livet blir en gravid mage i drömmen, som bara ”dyker upp”

  3. det är nog den vidrigaste återkommande mardrömmen jag haft också. drömde en gång att en häxa från min rival-coven förde över sitt barn från sin livmoder till min, typ dagen innan det skulle födas fram så att jag inte kunde göra abort. behöver ta mig för att boka tid för sterilisering för pallar inte att jag ska råka bli gravid och sedan är det något jävla borgarparti som inskränker min aborträtt och så är jag fast med något jobbigt barn.

  4. Har också drömt det där flera gånger. En gång drömde jag att jag födde 10 barn efter varandra, jag minns hur jag med förskräckelse i drömmen förlöste barn efter barn, det tog aldrig slut. Fruktansvärd mardröm.

  5. Ja, jag drömmer det jätteofta! Och jag är nästan alltid alldeles för långt gången för att kunna göra abort (inte för att jag tror att jag skulle kunna göra abort hur som helst men det känns bra att det finns som alternativ iaf).
    Och jag befinner mig alltid på samma sjukhus/förlossning. Det är som att jag drömmer drömmen så ofta att mitt huvud har inrett en speciell byggnad där jag hittar och är tjenis med personalen.

    En annan variant är att jag öppnar skafferiet/garderoben och hittar ett mumifierat spädbarn där inne. Och när jag tänker efter i drömmen så minns jag ju att jag födde ett barn för flera år sen som jag sen glömt bort helt. Och så visar det sig att jag lagt barnet i ett skåp där det dött och torkat ihop och jag får världens panik.

  6. Jag brukade drömma detta jätteofta. Ibland födde jag barnet och är tvungen att ta hand om honom och försöka dölja min apati mot honom, så tappar jag honom eller råkar dränka honom (mina drömmar har nästan alltid vatten upp till knäna).

  7. Jättevanlig stressdröm för mig också. Drömmer antingen att jag plötsligt inser att jag är höggravid (Paniken!! när jag inser att jag måste gå igenom en förlossning igen) eller att jag har en nyfödd bebis som jag tappar bort eller av ren dumhet råkar skada (tappa i golvet tex).

  8. Ot, men varför skulle du behöva komma överens med en man? Är det för att det finns en biologisk pappa som skulle upptäcka att du fått barn och kräva att få göra faderskapstest och sedan få vara med som lekpappa?

    Jag har garanterat drömt sådant också även om jag inte minns just nu. Det tror jag de flesta kvinnor har gjort. Att få barn är ju otroligt skrämmande, oavsett om en vill ha det eller inte. Det påverkar hela ens kommande liv extremt mycket och sådant kan ju skrämma även den mest barnälskande föräldralängtande person. Så oavsett hur en ser på barn och skaffandet av dessa tror jag att nästan alla någon gång (eller flera) har drömt otäcka drömmar om barn. Det är ju också en metafor för ansvar och skuld, prestationer och påtvingade roller.
    Frågan är om även män drömmer så här? Vore intressant att höra.
    Skulle tippa på att det är betydligt mer ovanligt eftersom män varken behöver vara rädda för den fysiska biten med graviditet, förlossning, amning osv (i alla fall personer utan livmoder), eller noja över hur de är föräldrar på bästa sätt. Som bekant så räcker det ju med att inte slå sin familj och då och då ta ledigt för att sparka boll med barnen för att känna sig som en bra pappa. Så det finns liksom inte så mycket att ha ångest över. Att bli pappa är inte att viga sitt liv (eller förväntas göra det) åt en annan människa, inte alls på samma sätt som för en mamma.

  9. Mardrömmar jag hade som yngre var att föda fram ett barn som inte var planerat och därför fråntas det. Som att det var oansvarigt att föda det och frågeställningen varför jag ens var gravid, och falska anklagelser om jag lurat min partner att jag åt p-piller när jag inte gjorde det. Hade då mardrömmar att min pojkvän dödade bäbisen eller att bäbisen ”försvann” på grund av att jag ansågs ovärdig.

  10. Jag har mest haft mysiga graviditetsdrömmar där jag varit höggravid och myst runt och längtat. Sen har det varit en superlätt förlossning där jag fött små söta kattungar. Men mardrömmar om bebisar har jag haft och äckliga pappor till dessa bebisar.

  11. Huh. Har aldrig någonsin drömt detta. Märkligt, eftersom det tydligen är jättevanligt. Kanske är det för att jag alltid velat ha barn, men länge varit rädd över att jag aldrig kommer få, pga läggning och så?

    Däremot har jag haft den andra barn-drömmen som berättats om, nämligen att jag haft (eller haft ansvar för) ett barn som jag totalt glömt bort och till följd försummat, och det har antingen dött eller lidit obotlig skada och det är bara sådan fruktansvärd ångest.

  12. Åh, jag drömde om detta för några månader sen, kort innan jag skulle steriliseras. Jag drömde att jag upptäckte att jag var gravid när det var för sent att göra abort. Fy satan vilken panik jag kände! Och jag var så sjukt bitter eftersom jag visste att jag ju snart skulle ha varit säker.

  13. Japp, drömmer detta jätteofta. Som andra redan nämnt så är det stressdrömmar. Drömmer oftast att jag typ upptäcker att jag är gravid när värkarna börjar komma och att någon läkare förklarar för mig att jag ska föda och jag kan inte ta in det och panikar. En e ju liksom helt fast i sin kropp och sin situation, kan inte göra abort och vet att en ska genomgå något fruktansvärt smärtsamt och sen bestämma vad som ska hända med barnet. Ska en försöka göra sig av med det, typ adoptera bort det? eller leva med det? Usch känner hur pulsen går upp bara jag skriver detta.

  14. Alltså detta fenomen. Så sjukt jobbiga graviditetsdrömmar ibland. Har nog, som många säger, med stress att göra. Har också drömt att jag fött kattungar som någon nämner. Haha. Inne på en Coop-butik. Samt en gång fick jag gå hem från förlossningen. Sa till barnmorskorna att ”nä, vet ni vad, jag vill inte ha det här barnet” – ”ok” säger dom och magen försvinner, jag får gå hem och allt är frid och fröjd.

Lämna ett svar till Caroline Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *