Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Feminism

Snygghet och makt

IMG_4442Jag har tänkt mycket på det här med utseende på sista tiden med anledning av att det skrivits en del om snygga människors ”makt” över fula människor på bland annat Twitter.

Det finns inte en enda kvinna som inte lidit av komplex över sitt utseende, det ingår liksom i att vara kvinna att vara missnöjd med hur en blev skapt. Även normativt snygga kvinnor lider av komplex över sitt utseende. I att vara kvinna ingår ett ständigt nedvärderande av den egna kroppen, det hör liksom till att en ska stå där framför spegeln och jämföra. Den som är nöjd med hur en blev skapt ses genast som avvikande, hur snygg personen ifråga än är. Det är en ritual.

Jag har alltid varit ”snygg”, men inte har jag haft någon större makt över min tillvaro för det. Jag har fortfarande känt mig ful, och den uppskattning jag fått från män har aldrig kunnat omvandlas till någon vidare självkänsla. Det var först när jag rakade av mig håret och blev lesbisk som jag började komma till ro med mitt utseende. Den heterosexuella snyggheten gick aldrig att vila i, hur mycket bekräftelse jag än fick. Bekräftelsen var snarare trakasserier som jag än idag är tvungen att bearbeta emotionellt. Det är först långt efter detta som jag inser att jag fick uppmärksamhet för att jag såg bra ut, det kunde jag aldrig inse då.

Jag medger att en får vissa privilegier som snygg, det lär väl vara lättare att få jobb medmera, men detta är inte samma sak som makt. Privilegierna kan tas ifrån en vilken dag som helst, för de är utdelade från högre ort. Makt är någonting annat. Snygga förtrycker inte fula, däremot lever vi i ett samhälle där vissa människor styr över idealen som råder, i dessa inkluderat skönhetsidealen.

Det känns helt enkelt konstigt när människor pratar om snygga som att vi skulle leva komplexfria liv.

Det är så osexigt med män som hatar kvinnor

Fick den här kommentaren på mitt inlägg om att inte ha sex:

Kanske om tjejer började uppskatta en annan typ av män än ”majoriteten” idealet skulle förändras i mina ögon är det dem som är mest douchebags som får kvinnor det är klart det blir då att det blir ett ideal andra män ser upp till att vara. Men det här är nödvändigtvis inte tjejer som t.ex är feminister som springer längst fram i den skara av tjejer som ser upp till och vill vara med såna killar. Men kanske feminister skulle fräscha till sig själva lite och raka sig där iaf majoriteten av killar tycker är nice jag har aldrig nånsin hört en kille som sagt att hår under armarna är ett attraktivt drag precis som jag aldrig hört en tjej feminist eller ej som tycker dålig andedräkt hos en kille är nice. Och kanske försöka våga ragga på killar som varit utanför det manliga idealet och inte vara så förbannat politiska i sin syn på människor kanske det är han som röstar längre ut på högerskalan som behöver lite mänsklig värme och inte spä på ett kvinnohat istället. Då tror jag det finns en ocean av bra sex där ute på lika villkor osv det är lätt och bara vara bitter för en sak istället för att attackera problemet.

Jag blir så fruktansvärt irriterad på den här typen av snack. Jag har aldrig haft ”konventionell” killsmak utan legat med jävligt mycket töntar, och jag har råkat riktigt illa ut i relationer ändå. Killar som tycker att de inte ingår i hur en ”ska” se ut kan också vara så förbannat sviniga. Jag har haft ihop det med så hiiiimla snälla killar och ändå velat dö. Heterorelationer gör helt enkelt något med mig, och med männen som jag har haft dem med. Det är inte svårare än så.

Som killen i kommentaren ovan! Det första han gör efter att ha konstaterat att det är vårt eget fel att vi råkar illa ut eftersom vi jagar efter ”fel” killar är att kommentera på att vi gör fel grejer med våra kroppar. Vi rakar oss inte tillräckligt mycket! Killar tycker faktiskt att det är oattraktivt med hår under armarna. Varför tror han att vi vill ha samröre med en kille som direkt börjar kommentera våra kroppar. Sen åter till att vi är för ”politiska” i vår syn på människor.

Varför är det över huvud taget denna herres busniess vem jag väljer att ha ihop det med? Varför ses kvinnor alltid som någon form av tillgång som ska distribueras rättvist? Jag tror att begreppet födslorätt är rätt ord här; det handlar om att män anser sig ha en slags ”rätt” till kvinnor bara genom att vara män.

För det är ju det som ligger i grunden här; det finns en fittpott och den ska män få ta del av, enligt dessa män. Alla män har någon slags medfödd rätt till att ligga med kvinnor enligt detta resonemang. Det är därför lesbiskhet upprör så mycket, vi ställer oss utanför fittpotten helt, vi vägrar ligga med män. Politisk lesbiskhet stör, för vi politiskt lesbiska har till och med mage att göra reklam för vår dekadenta och mansfrånvända livsstil. Vi accepterar inte iden om att vi skulle vara ”avvikande”, att vår ”homosexuelitet” skulle vara någonting sjukt.

snällkille3 Mitt tips till alla ”snälla killar” är att chilla lite med kvinnohatet. Det är inte attraktivt med män som hatar kvinnor. Ta av er hatten också! Jag har aldrig hör om en kvinna som tycker det är attraktivt med killar med hatt. Sen skulle ni kunna gå ut och inte ragga på kvinnor, det är nämligen jävligt osexigt med män som närmar sig en, speciellt de som är desperata. Istället kan ni låta den som eventuellt är intresserad komma fram till er.

Patriarkal kapitalism med ett kvinnligt ansikte

IMG_20150927_172540Jag är så förbannat trött på att höra om hur bra det är med Kvinnor Som Gör Karriär. Detta är så himla bra och fint och eftersträvansvärt. En ska inte vara som Lady Dahmer och sitta hemma hela dagarna (som om hennes skrivjobb inte räknades), utan en ska vara ute och flänga på stan och gå på möten och gud vet allt.

En grej en kan se med alla dess kvinnor som hyllas för att se är framgångsrika är att de i regel har man och barn, en liten kärnfamilj. Hur lyckas de jobba så mycket fast de har barn. Tror ni mannen tar hand om barnen? Nej knappast! Han är ju ännu mer framgångsrik än kvinnan! Troligen finns det en barnflicka där i bakgrunden. Alltså en kvinna som jobbar för en väldigt låg lön med att upprätthålla en rikare kvinnas livsstil och fasad. Detta är en form av exploatering som givetvis också innebär ett kvinnoförtryck. För inte är det män som börjar jobba som barnflickor, nej det är alltid andra kvinnor. Ofta väldigt utsatta kvinnor från andra länder som har jobbet som barnflicka som enda livlina i Sverige. Med största sannolikhet har de familj att försörja och så vidare. Detta är en form av människohandel.

Det förekommer såklart också att unga kvinnor som är bosatta i Sverige blir utnyttjade av dessa familjer. Jag minns själv när jag sökte jobb som barnflicka hos en så kallas karriärskvinna med en minst lika framgångsrik man. Jag skulle bo i deras lägenhet och få ungefär 3000 kronor svart per månad, inga möjligheter till sjukskrivning eller liknande. Detta är ett ganska bra erbjudande om en jämför med andra, men det är på det stora hela väldigt billig arbetskraft. Jag fick inte jobbet, och tur var väl det, jag hade nog vantrivts något enormt. På den här typen av jobb finns det i princip inga rättigheter och möjligheterna till privatliv är oerhört små. En blir som en ”del av familjen” samtidigt som en är en anställd, vilket är en väldigt konstig position att vara i.

Om en jobbar som au-pair har en lite mer rättigheter, men även där är en i en utsatt position. Jag minns från min tid i Bryssel framförallt en kvinna som jobbade över 40 timmar i veckan, detta trots att au-pairer bara ska jobba 20 timmar i veckan och studera resten av tiden. Men vad ska en göra när en har hela sitt liv på samma ställe? Lön, bostad, mat kommer från samma person och en dessutom är i ett främmande land.

Det är alltid någon som förlorar på det här typen av arrangemang. Det blir inte feminism bara för att en kvinna tar för sig och exploaterar andra kvinnor, det blir patriarkal kapitalism med ett kvinnligt ansikte. Och det är faktiskt inte särskilt mycket trevligare. Jämställdhet innebär att män och kvinnor tar lika mycket ansvar, inte att en annan kvinna får betalt för att ta hand om en rikare kvinnas uppgifter. Detta är bara att sopa problemet under mattan.

Som kristen tycker jag att kroppen är mitt tempel och därför äter jag numera riktigt mycket socker och fett

Läste inlägget Min oheliga kropp av Flickvänsmaterialet och tänkte på när jag fick för mig att jag skulle äta ”rent”.

Jag har i princip aldrig i hela mitt liv gjort något som har fuckat upp min mage så mycket, och då har jag ändå haft en hel hög olika ätstörningar, bullemi och anorexi och så vidare. Under denna period var jag vegan och åt i princip hela tiden. Det är förresten en skada som hänger kvar från den här tiden; jag är ALLTID hungrig. Jag har ingen mättnads- eller hungerkänsla kvar eftersom jag alltid fick för lite näring.

Det största problemet var att jag åt för lite fett. Detta tror jag är ett misstag som många som äter ”rent” gör. Visst, avocado i all ära, men jag tvivlar på att gemene detoxivrare äter tillräckligt mycket av den varan för att kompensera för allt det fett en som människa behöver få i sig för att tarmsystemet ska fungera. Fett mjukar liksom upp tarmen, det blir extra viktigt när en äter sådär mycket fibrer som en gör när en äter ”rent”.

Det som hände var att tarmarna helt enkelt lade av. Jag fick äta en medicin som satte igång dem på något mycket ohälsosamt sätt så jag vaknade av akut magknip och bajsnödighet klockan fem på morgonen och fick sitta på muggen med smärtorna i en halvtimme. Sen somnade jag om. Eller så lyckades jag inte somna om eftersom magen gjorde alldeles för ont. Till slut slutade den funka så jag fick äta en annan medicin, några slags fiberkuber, som var svindyra. Så dyrt blev det också! Medicinerna jag gick på kostade en del.

Som kristen tycker jag att kroppen är mitt tempel och därför äter jag numera riktigt mycket socker och fett. Det är både gott och nyttigt. Speciellt choklad är bra; innehåller mycket kalorier och gör en mycket bättre till mods snabbt som fan. Det är dessutom billigt. Eldorados choklad kostar bara fyra kronor för hundra gram. Det perfekta mellanmålet!

IMG_20160228_211654

Vad som inte är feminism

baraförjämställdhetsymbolisktmoaOrdboksdefinitionen av feminist är:

Att veta om att patriarkatet existerar och att vilja göra någonting åt det

Jag brukar säga att alla som ställer upp på detta är feminister. Sedan behöver jag inte hålla med dem för det. Jag tycker att det finns många dåliga feministiska inriktningar. Med detta menar jag inriktningar som inte på ett effektivt sätt driver utvecklingen närmare målet; ett postpatriarkalt samhälle.

Men en form av ”feminism” står jag inte ut med, nämligen ”feminister” som tycker att patriarkatet i princip redan är störtat. Dessa personer brukar mena på att i och med att kvinnan blev juridiskt likställd mannen så är patriarkatets borta, och nu handlar det bara om att ”ta för sig”. Alla de sociala konstruktioner, förtryckande institutioner, som finns kvar är bara att skita i. Är en tillräckligt duktig kommer en fram ändå!

Detta är inte feminism, helt enkelt eftersom en inte erkänner patriarkatets existens. Att vara för jämställdhet i princip är inte feminism, det är bara att inte vara en själslös idiot.

Daddys girl är ett offer som måste bekämpas

En daddys girl är en kvinna som aktivt upprätthåller patriarkatet! Ofta för att bli mer populär bland män, men ibland bara för att hon utgår från att det är så en ska göra för att det är det hon alltid har lärt sig. Sara Stridsberg skriver bra om Daddys girls i sitt förord till SCUM-manifestet som finns att läsa här:

Daddy’s Girls är kvinnorna som förverkligar sig själva som dörrmattor och avelsdjur, som vill fortsätta att hänga med aporna och vältra sig i kloakerna. Daddy’s Girls som känner sig säkra bara med Big Daddy i beredskap, med en stor, stark man att luta sig mot och ett fett hårigt ansikte i Vita Huset. SCUM:arna är stygga, våldsamma, själviska, arroganta och självupptagna kvinnor som känner sig redo att regera universum. Krassa enkla typer som är för egoistiska för förorter och barnskit, för själviska för att uppfostra män och barn, för ociviliserade för att bry sig ett skit om någon annans uppfattning om dem, för arroganta för att respektera tramsigheter som Big Daddy och Stor Konst.

En kvinna som går på mannens PR. Motsatsen till den arroganta självtillräckliga SCUM-kvinnan.

Men det är inte så enkelt att vissa kvinnor är Daddys girls och andra SCUM:

Valerie säger: »Det var bara jag. Eller det var inte ens jag. Jag tänkte på det som ett tillstånd. Kvinnor som tänker på ett speciellt sätt är SCUM. Män som tänker på ett särskilt sätt är en del av SCUM:s manliga hjälptrupper.«

Daddys girl och SCUM är två tillstånd en kan gå emellan. Det finns ingen självklar uppdelning. Ibland blir jag själv en Daddys girl, något som jag också kallar för heteropsykos: en går in i ett läge där en tror att det är rätt att älska män och hatar kvinnor. Det var bland annat detta som skedde i Marrakech. Plötsligt tyckte jag att det var rimligt att prioritera män över kvinnor, och det gick ju åt helvete.

Jag har själv försökt mycket att kämpa mot just min inre Daddys girl, något ni kan läsa mer om i inlägget om att sluta hata män. Det är ett jävla tungt slit ska ni veta. För Daddys girl är ju liksom ingen en kan hata bara sådär, hon är också ett offer i patriarkatet. Om än ett offer som måste bekämpas.
daddysgirl2 daddysgirl3 daddysgirl4 daddysgirl

Om skillnaden mellan tvång och underkastelse

frivilligunderkastelse

Det här ordet underkastelse är ju ett ord som förekommer frekvent på den här bloggen. Jag tänkte skriva lite om vad underkastelse betyder. När en talar om förtryck är det inte särskilt fruktsamt att enbart prata om tvång. Detta är ett sätt att tala om människor som hänger ihop med liberalismens synsätt på oss alla som fria individer. När en talar om förtryck som en fråga om tvång missar en aspekten av människans natur som är att vi är sociala djur, vi påverkas av andra människor, vare sig vi vill det eller inte.

Inom liberalismen anses det fult att påverkas, och liberaler skryter gärna om hur oerhört svårpåverkade de är. Denna diskurs rinner också över till vänstern, bland annat i alla former av konsumentval en ska göra, något jag skrivit mer om här:

Den politiska marknaden är en liberal illusion som finns till för att dölja de möjligheter som inte levereras där. Till exempel möjligheten att överta alla produktionsmedel och styra produktionen demokratiskt. Denna möjlighet finns, men den ingår inte i det ”vad som finns” som presenteras här. Politisk reklam kommer aldrig någonsin ge en rättvis representation av ”vad som finns”, för den bygger på och spär på idén om medborgaren som en passiv konsument. Den enda rättvisa bilden får vi när vi börjar se oss själva som aktiva agenter inom samhället, när vi faktiskt betraktar oss som medborgare och inte passiva konsumenter.

När den fria individen står i fokus handlar allting om val! Detta blir ett problem med tanke på att våra hjärnor inte kan processa hur mycket information som helst. Om vi ska applicera detta på feminism så levereras dagligen flera tusen valmöjligheter när det gäller hur en kan vara heterosexuell, men inga på hur en kan vara ickeheterosexuell. Det ickeheterosexuella slängs inte i ansiktet på oss, och därmed vet vi inte på samma sätt att vi kan välja det. Det blir i realiteten en omöjlighet, trots att vi är fria individer.

Det en kan göra är att istället för att motverka enskilda dåliga val är att börja bygga upp alternativa verklighetsbeskrivningar, eller motdiskurser som det också kan kallas. Att prata om saker på ett annat sätt, istället för att prata på samma sätt fast om andra saker. Då kan vi i en högre grad tala om vilka mekanismer som får oss att underkasta oss förtryckande institutioner. Detta är ett mer fruktbart sätt att förstå förtryck än att alltid tala om tvång.

Anon briljerar på våldtäktsfronten

Fick en kommentar på detta gamla inlägg:

Jag tycker att det är riktigt skrämmande att såpass många människor helt och hållet struntar i att deras partner är helt passiv under ett samlag, att de rentav skuldbelägger denna för att hen inte deltar, när frågan de egentligen borde ställa sig är; vill hen verkligen ha sex med mig. En tycker ju att det vore det rimliga att tänka när någon inte deltar i en aktivitet som ska föreställa vara gemensam, att det kan vara så att den andra helt enkelt inte har någon lust att utföra den aktiviteten på det sättet. Och än mer skrämmande är att folk på största allvar bekymrar sig över att de kanske varit passiva vid sex och skuldbelägger sig själva för det, när de egentligen borde bekymra sig över att de har haft sex med en person som inte bryr sig om deras deltagande, vilket ju i förlängningen är deras samtycke. Den som ska ha panik i situationen som beskrivs i krönikan är ju mannen, som kan ha gjort sig skyldig till ett jävla övergrepp! Ändå är det kvinnan han utsatt för detta som beskrivs som problemet i situationen. Är det inte absurt?

Kommentaren kommer från en Anon och lyder:

Jag har aldrig upplevt att någon skulle vara en ‘död fisk’ – tror snarare att det är en överdrift för att poängtera passivitet. Mina erfarenheter säger mig att unga kvinnor ofta är ‘dåliga i sängen’. De ger inte tillbaka njutning utan tar bara emot, de är dåliga på att ta initiativ och kommunicera. Jag tror det ofta bottnar i någon sorts osäkerhet eller övertygelse om att killar ska vara aktiva och tjejer passiva eller ”bli tagna”.

Vad bra Anon att du poängterar att det är en överdrift! Det förstod inte min lilla tjejhjärna alls att det var frågan om. Nej! Tvärtom trodde jag att killar bokstavligt pratade om döda fiskar – jag utgick från att alla killar har prövat att knulla ett fisklik, helt i enlighet med psykologiforskarens Valerie Solanas tes om att män är obotligt perverterade:

Då mannen är uppäten av skuldkänslor, skam, rädsla och osäkerhet uppnår han, om han har tur, en knappt förnimbar fysisk känsla. Mannen är icke desto mindre besatt av att knulla; han simmar genom en flod av snor, vadar till näsan i mil av spyor, om han tror att det finns en vänlig fitta som väntar på honom. Han knullar kvinnor han föraktar, vilken snedtandad hagga som helst, och dessutom betalar han för möjligheten. Varför? Lätta på det fysiska trycket är inte svaret, till det duger onani. Inte heller är det för att tillfredsställa egot. Det förklarar nämligen inte att han knullar barn och lik.

Vad bra att du har lyckats bortförklara de kvinnor du har våldtagits ickeinteraktion med att det är osäkra! Då behöver du inte känna någon skuld över att du har haft sex med kvinnor som är ickeresponsiva! Riktigt praktiskt när en vill lägga skulden på ett ställe, var som helst, som inte är en själv. Denna metod kommer säkert göra dig till en riktig alfahane! Tomheten på insidan kommer du emellertid inte ifrån :(

dödfisk dödfisk

Hur kan vi säga att någonting är frivilligt när vi lever i ett samhälle där vi är beroende av mäns makt och bekräftelse?

detvarfrivilligrelationmindreutsugningskam

Det här med moral och etik är ju så att säga ur led i patriarkatet. På något sätt är det okej med lidande så länge det sker så att säga ”frivilligt”. Det är precis som med samtycke! Skrev om detta här:

Jag tycker att ordet samtyckeskultur i sig är problematiskt. Vad är det en som kvinna ska ”samtycka” till; mannens handlingar. Jag tänker att det fortfarande är mannen som är aktiv i den här typen av sexuella situationer. Simone de Beauvoir ansåg att den första penetrationen alltid är en slags våldtäkt, och jag tror det kan förlängas till att heterosex i princip är våldtäkt; mannen ska alltid på något sätt dominera kvinnan. Sedan kan det såklart finnas andra aspekter av det, men såsom heterosex är konstruerat i dagens samhälle innehåller det alltid en patriarkal logik.

Hur kan vi säga att någonting är frivilligt när vi lever i ett samhälle där vi är beroende av mäns makt och bekräftelse?

Frivillighet är ett centralt begrepp i den liberala kulturen vi lever i. Vi äger enligt den liberala ideologin våra kroppar,och vi får göra vad vi vill med dem. Detta har jag skrivit om en i en novell:

Min kropp. Jag äger min kropp. Jag får göra vad jag vill med den. Det är det som är smärtan; att få göra vad en vill med sin kropp och så göra; detta. Varför är detta vad jag gör med min kropp? Jag skulle kunna göra allt, vad som helst. Och just för att jag är fri att fånga allt så låter jag handen hänga lamt utmed sidan. Just för att jag är fri att beröra din hud så låter jag bli. Just för att jag vet att om jag gör det finns ingen annan förklaring än denna;
Jag vill.
Jag
vill.

Frihet leder inte nödvändigtvis till att en lever det liv en vill! Detta är viktigt att förstå för att förstå liberalismen. Kroppen är egentligen en del av ens jag, men görs till en vara. Det är därför vi är så splittrade. Även heterosexualiteten bygger på att vi äger våra kroppar, vi kvinnor äger rätten att säga ja eller nej till mäns närmanden. Ingenstans i detta finns en djupare diskussion om vad som egentligen är bra för en. Folk hävdar bara ägandeskapet och frivilligheten i all oändlighet.

Vi måste börja prata om våra kroppar som en del av våra jag istället för att prata om dem som egendom. Då skulle vi bättre kunna förstå vad det är den patriarkala kapitalismen gör med oss.

 

Det är en biologisk försvarsmekanism att tonåringar är fula

Jag var ett ganska snyggt barn. Jag hade stora bröst och var inte alls särskilt tjock fast jag trodde det. Jag hade så kallad felfri hy; inga finnar. Såhär i efterhand kan jag tycka att det var synd. Synd att det kom sig som så att jag började känna så mycket skam över denna kropp.

Minne; jag var ute på mitt landställe och en i släkten ropade att jag var välutvecklad men att jag var lite väl tjock. Jag minns att jag pekade finger åt gubbfan. Jag var redan då medveten om att sådär får en inte säga, men orden brände sig fast ändå. Det var obevekligt. Jag var tvungen att böja mig under dem, precis som jag senare fick böja mig under guds hand.

Jag tror att det är en biologisk försvarsmekanism att tonåringar är fula. De ska inte hålla på med sex, speciellt inte ha sex med äldre. Varför var jag tvungen att vara sexuellt intressant som tonåring? Det var ju kul då, en statusmarkering, men det blev desto tråkigare sen när de sexuella traumana kom ikapp mig. Män och idel män i mina drömmar, fastetsade på min hornhinna. Händer och idel händer som ville ta på mig. Det gick inte att få bort dem för jag trodde ju att det var dessa händer som gav mig rätt att existera.

händer

På samma sätt är det en försvarsmekanism att de flesta män drar sig för att ha sexuellt umgänge med alltför trasiga och desperata kvinnor; det är inte en särskilt bra ide, för någon inblandad. Tyvärr finns det ett gäng perverterade män som dras till trasiga kvinnor som förstör hela skiten. Den sunda delen av mänskligheten, SCUM och SCUMs manliga hjälptrupper, blir tyvärr också tvungna att kräla i kloakerna på grund av dessa män. Istället för att hugga åt oss lite kul för egen del måste vi gång på gång rädda våra medsystrar.

Jag ville gå i barndom igen så jag blev ätstörd. Hulkade över toaletten. Men inte ens detta hjälpte. Uppmärksamheten blev bara mer och mer.

Nu har jag klippt håret och börjat ha ihop det med tjejer istället. Det funkar hjälpligt. Män är fortfarande intresserade av mig men jag kan avvisa dem nu. Jag behöver dem inte.

Arkiv