”De får väl jobba som alla andra”.

För några dagar sedan delades den här artikeln i en facebookgrupp jag är medlem i. Det handlar om att länspolismästaren anser att personalen tar på tok för långa frukoststunder på arbetstid och att det nu ska upphöra. Själva åtgärden i sig vet jag inte tillräckligt mycket om för att kunna ha en åsikt, men i artikeln och kommentarerna kunde man skönja en attityd till arbete som jag tycker blir vanligare och vanligare nuförtiden, den här iden om att all tid man är på jobbet ska ägnas åt aktivt och mätbart arbete och att annat ska göras på obetald tid. Jag påpekade detta såhär:

Olika yrken ser ju olika ut och jag kan tänka mig att polisyrket innehåller en hel del väntan på att rycka ut, precis som brandmän. Jag kan även tänka mig att det är relevant för att yrkets sköts bra att en del av arbetsdagen går till vila/återhämtning för att de ska ha energi när de väl måste rycka ut. Om den tiden då ägnas åt att äta frulle så är det inte mig emot. Nu vet jag inget om arbetet på den här stationen så kan inte avgöra i det specifika fallet, men ville mest bara påpeka att alla yrken inte ser likadana ut och att olika regler måste gälla inom olika yrken.

Som svar på detta fick jag följande:

Klarar man inte av att jobba 8h/dag med 1h för lunch så kanske man ska dra ner på det och jobba halvtid – särskilt om man jobbar för mina skattepengar!

Rent statistiskt så förvånar det mig inte att en stor del av arbetstiden läggs på att äta frukost. Varför sitter de inte och utreder brott istället!?

Att dra till med att ”poliser ska utreda brott” och det gamla trötta ”mina skattepengar”-argumentet är såklart ett enkelt sätt att angripa det på. Man vill få det att framstå som om det bara är tid där polisen utreder brott som är relevant och värdefull.

Inom polisyrket så är det nog väldigt viktigt att man trivs på sig arbetsplats och är på bra humör. Jag är övertygad om att poliser som känner trygghet med arbetskamrater mår bättre och har lättare att diskutera arbetet, svårigheter man stöter på och så vidare. På det viset kan det vara oerhört värdefullt att få spendera tid med sina kollegor kravlöst. Det bygger upp kamratskap, tillit och en på det stora hela positiv stämning och kultur på företaget och sådant ska absolut inte underskattas!

Någon argumenterade emot mig genom att säga att ”ingen får betalt för sina raster”. Detta stämmer förvisso eftersom rasten är tid du är fri att göra precis vad du vill på, typ gå hem och slagga (om man hinner). Jag tror inte att det hade varit accepterat om poliserna hade gått hem under frukostpausen, inte heller om de stått ute och rökt hela tiden eller tagit en powerwalk. Faktum är dock att man på många arbetsplatser har schemalagd träning, gemensamma luncher och liknande helt enkelt för att man bryr sig om de anställdas fysiska och psykiska väl och ve. Det är absolut inget konstigt med det, det faller sig naturligt att ett seriöst företag bryr sig om sina anställda. I vissa yrkeskårer är detta extra viktigt och jag skulle se polisen som en sådan.

Jag vill förtydliga att jag inte vet hur det är i det aktuella fallet. Det kan säkert finnas anledning till att sätta stopp för de gemensamma frukostarna. Däremot blir jag trött på folk som uttalar sig om arbete utan att ha någon insikt eller erfarenhet. De flesta har en åsikt om vad arbete är, hur det ska skötas och så vidare men få har insikt i hur olika det kan te sig på olika arbetsplatser. För en person som själv inte arbetar inom polisen (eller arbetar alls) kan det säkert te sig konstigt att frukost kan göras och förtäras på arbetstid. Det är lätt att komma dragandes med att ”de ska arbeta som alla andra” utan att fundera på hur det skulle påverka arbetet om arbetstempot drogs upp.

Men de eviga löningen blir såklart att den som inte pallar får ”gå ner i arbetstid”. Detta sägs utan tanke på att det kan vara rimligt att ah ett visst hållbarhetsperspektiv i personalpolitiken i en bransch som polisen.