Den kvinnliga essensen finns inte.

Ibland får jag frågan vem jag anser vara kvinna/man och ibland blir jag rentav ”ställd mot väggen” med invändningar i stil med typ ”men vem är du att avgöra vem som är kvinna/man”, när jag inte ens försökt säga något om det på en individuell nivå.

Mitt svar på detta är att det inte är särskilt intressant ur ett feministiskt perspektiv att definiera vem som ”är” kvinna eller man. Jag tror inte att vi har några könade ”essenser” på det sättet, och i den mån vi har det så tycker jag inte att det är intressant att utforska exakt hur dessa ter sig. Det som är relevant för mig som feminist är att kunna göra något slags överslag på vem som är relevant för feministisk kamp, och i detta räknar jag in människor som utsätts för förtryck som kvinnor.

Problemet som många invänder här är att en i så fall låter patriarkatet definiera vem som är kvinna. Det är delvis sant. En köper inte den patriarkala bilden av vad en kvinna ska vara, däremot utgår en från vilka personer som av patriarkatet utsätts för dessa krav. När jag säger att den som är kvinna är den som drabbas av förtryck som kvinna så utgår jag ju även ifrån de som inte anses leva upp till att vara ”riktiga” kvinnor i patriarkatet, då dessa i precis samma utsträckning åläggs de krav och förväntningar som är förenade med att vara kvinna.

Att försöka göra en exakt definition tycker jag inte är särskilt meningsfullt, och ställer till en rad problem. En sådan definition kommer alltid att vara exkluderande på ett eller annat sätt, och jag tror inte heller att kategorin ”kvinna” är något självklart relevant bortom patriarkatet. Även om så nu vore fallet så kan vi inte veta vad denna kategori skulle innebära i ett postpatriarkalt samhälle nu.

Varför någon ingår i gruppen ”kvinna” är inte särskilt intressant för mig. Om jag kan konstatera att någon drabbas av förtryck som kvinna så är hon relevant för feminismen. Det är inte min uppgift att gräva i hur hon upplever sitt kön på en personlig nivå, det är på den politiska nivån vi har anledning att vara solidariska och det är således den jag tittar på. Vad vi drabbas av som könade varelser i detta samhälle.

Att könas är en process som sker oavsett om en vill det eller inte och oavsett hur en definierar sig, och hur människor könar en spelar roll på en politisk nivå. Detta innebär inte att en har någon slags ”essens”. Idén om en essens som gör en till det kön en är är i sig patriarkal, och diskurser som upprätthåller denna idé är patriarkala. Att ålägga feminister krav på att gräva efter denna kvinnliga essens och definiera den är att tvinga in dem i att anpassa sig efter ett patriarkalt sätt att prata om kön.

Vi behöver inte klistra på oss själva någon essens, vi behöver inte tillskriva oss mer än vad patriarkatet redan gjort. Vad vi kan se är att det finns en kategori människor som på grund av sina kroppar drabbas av ett specifikt könat förtryck, och feminismen är kampen för dessa människors frigörelse. Att avgöra i varje enskild individs fall om den platsar eller inte platsar i denna kategori är irrelevant, speciellt när en håller sig på en strukturell nivå i sina resonemang.

Att avbryta konversationer om detta förtryck genom att gå in i diskussioner om exakt vem som är kvinna/man blir att skifta fokus till något som egentligen inte är så relevant. Vi behöver inte veta exakta gränser i varje enskilt fall för att kunna diskutera detta på en strukturell nivå. Vi behöver inte ålägga enskilda individer med något krav på att göra ”kvinna” på något särskilt vis för att kunna konstatera att hon är relevant för kampen.

5 reaktioner till “Den kvinnliga essensen finns inte.”

  1. Här kan en tala om socialt kön – alltså vilket kön samhället tilldelar en och behandlar en som och inte alls behöver vara korrelerat med juridiskt eller biologiskt kön eller könsidentitet. Socialt kön är väldigt godtyckligt och är inte samma för alla olika sammanhang en hamnar i. Men eftersom cis män absolut oftast ses som män (socialt kön = man) utsätts de inte för det som lite snett kallas ”kvinnoförtryck” – alltså inte förtryck av kvinnor, utan förtryck av personer som ses som kvinnor (socialt kön = kvinna). Därför påtalas ibland behovet av kvinno- och transseparatistiska forum, istället för forum som enbart inkluderar de som definierar sig som kvinnor (könstillhörighet = kvinna):
    Är det här vad du menar? Jag är queerfeminist och har hamnat i diskusioner med feminister som inte ser sig som queerfeminister där vi inte riktigt verkar hålla med varandra, men jag misstänker att vi snarare bara använder olika ord på samma sak och olika sätt att se på saker :S

  2. Hej!

    Hittade din blogg idag när vi googlade information till vår filmanalys 🙂 Ska bli spännande och intressant att läsa igenom den!

    Sjukt imponerad över dina kunskaper, även om jag i många fall inte håller med dig… 😉

    / Viktoria

  3. Hej!

    Jag skulle tycka det vore intressant om du kunde utveckla hur du ser på relationen patriarkat-kapitalism/klassamhälle. Är de simultana maktordningar som är lika ”centrala” eller är någon överordnad, förutsätter kapitalismen patriarkatet eller är de fristående, hur påverkas kampformen av dess relation t.ex. klassorganisering kontra kvinnoseparatism och de möjliga motsättningar som kan uppstå därur osv.
    Detta relaterar ju också till frågor om identitetspolitiska kamper (i brist på ett bättre ord) och deras roll i den bredare ”vänsterrörelsen”, t.ex. den möjliga motsättningen mellan det universella och det partikulära.Du har mycket vettiga åsikter så det vore intressant att läsa hur du ser på dessa typer av frågor.

    /Axel

    1. Uj, stor fråga detta som jag inte tror att jag kommer orka ta mig tid att göra någon längre utläggning om på ett tag, dels för att jag inte har alla begrepp rätt än. Tror du kan finna en del svar här: http://www.arsinoe.se/forelasning/. Annars utgår jag från jonasdottirs modell som hon presenterar i ”kärlekskraft, makt och politiska intressen”. Dvs jag ser patriarkatet och kapitalismen som två fristående system som båda har en materiell grund. Patriarkatet handlar om reproduktion och kapitalismen om produktion. men givetvis går de in i varandra, patriarkatet behövs för kapitalismen o vice versa.

    2. Anser fö inte att patriarkatet är någon ”kvinnofråga” om det är det du menar med universellt o partikulärt (har inte riktigt kläm på dessa ord). Anser att det är ett grundläggande materiellt förtryck som skär genom alla relationer, vilket jag fö även anser om rasism. Det är inte en fråga om att kvinnor ska typ accepteras på lika villkor som män, utan om att omkullkasta den ordning som skapar och upprätthåller könade exploateringsförhållanden.

Lämna ett svar till Fanny Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *