Det är den politiska gärningen som räknas, inte den personliga livsstilen.

Lady Damer har skrivit grymt om den här grejen att det anses ”ofeministiskt” att som kvinna tjäna mindre pengar än sin man, inte gör karriär eller whatever. Ungefär som om feminism handlade om att typ ”leva korrekt” och inte om att bekämpa patriarkala strukturer.

Vissa feminister tycks tro att de kan göra ”rätt” livsval och på det viset leva det postpatriarkala samhället nu. Och visst kan det vara bra att prata om hur en kan undvika det värsta patriarkala förtrycket i sitt liv på en individuell nivå, till exempel genom att inte leva tillsammans med män, men det som måste vara feminismens mål är att en inte ska behöva göra ”rätt” livsval för att slippa bli förtryckt.

Jag tycker att det är grymt att en feminist som Lady Dahmer är såpass radikal i sin kritik av patriarkatet utan att hålla på med en massa trams om ”karriär” och ”livsval” hit och dit. Att prata på det viset är om något oerhört alienerande emot de feminister som inte har möjligheten att leva feministiskt korrekt i sitt liv, alltså det stora flertalet. Jag tycker det är fantastiskt och föredömligt att Lady Dahmer visar att en inte behöver leva ”rätt” för att kunna vara radikal i sin kritik av det patriarkala förtrycket.

Dessutom är det tydligt att det feministiskt korrekta levnadssättet utgår från västerländska, liberala och kapitalistiska normer. Att ”göra karriär”, alltså att tjäna kapitalismen, ses som en feministisk handling. Varför skulle det vara feministiskt att vika sig under dessa normer? Det är inte frigörande, det är bara att slava under ett annat system som är minst lika förtryckande som att till exempel vara hemmafru. Vissa personer tycker sig vara förmer än andra för att de lever liv som i dessa normativa glasögon anses mest ”feministiska”, även om de kanske inte alls är särskilt engagerade i den feministiska kampen eller sprider patriarkala ideal snarare än feministiska.

Lady Dahmer kämpar emot patriarkatet utifrån sina villkor, och det är det som gör henne till feminist. Hon skulle inte vara mer feminist om hon till exempel gjorde karriär, ty det är den politiska gärningen och inte den personliga livsstilen som räknas. Att skämma en kvinna som gör så mycket för den feministiska kampen för att hon är förtryckt i patriarkatet är bara fånigt och i sig en patriarkal grej; det bygger nämligen på föreställningen att den förtrycka själv bär ansvaret för förtrycket hen utsätts för.

6 reaktioner till “Det är den politiska gärningen som räknas, inte den personliga livsstilen.”

  1. Hatten av. Senast idag läste jag om någon som efterfrågade ”feministiska örngott”.
    Ska inte dumma mig och låtsas som att jag inte förstår att det sannolikt handlar om örngott med feministiska motiv, men samtidigt, wtf. Eller för att vända på det, jag önskar att mina politiska motståndare fokuserade på örngott, då hade jag sovit gott om nätterna.

  2. Jepp, något liknande, fast bra mycket mer förvirrat och rörigt, skrev jag precis som kommentar till LDs inlägg. Vi lever i ett patriarkalt och kapitalistiskt samhälle, låt oss vara normkritiska fullt ut och inse att det här med hög lön, betalt i pengar för utfört arbete, möjlighet att köpa statusprylar och få sin status utifrån vad en har råd att köpa, det är en norm i ett samhälle skapat av patriarkat och kapitalism. Varför behöver vi gå med på det? Om en har tak över huvudet, kläder på kroppen och mat i magen så kanske status (och även den normen, att status, rangordning är nått eftersträvansvärt, borde vi starkt ifrågasätta) istället kommer utifrån hur en själv uppskattar sitt liv, vad en själv får ut av det en gör, och kanske utifrån hur mycket en bidrar till att göra världen en bättre plats för sig själv ch andra. I den aspekten skulle både du och LD ligga betydligt högre upp statusmässigt en ett stort antal löjligt överbetalda VDar…

    1. Oj, såg nu vad du syftade till. Keff formulering från min sida, menade som i typ ”klipp dig och skaffa ett jobb” som folk säger. Vet att lady dahmer jobbar. Tack för att du påpekade det.

  3. Tänk alla dessa regler kring vem som får kalla sig feminist och hur en måste leva för att då bli tagen på allvar… Känner lite att vi inte hade haft något att kämpa för om det nu är så enkelt för alla kvinnor att bara ta tag i sina liv och förbättra det själva. Och även om en enskilt individ skulle ha möjligheten att – ur andras bedömning – förbättra sin situation – varför måste en? Och varför har andra rätt att göra den bedömningen för någon annan?

Lämna ett svar till Elvira Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *