När jag var liten var typ det värsta som kunde hända att någon skulle tycka att jag såg ut som en man. Igår så var det en person som inte sa det till mig för att retas utan rätt och slätt utgick från att jag var man, och jag kände typ… ingenting? Och sedan en förvirring över att det som varit så laddat så länge helt plötsligt var ovidkommande.
Det här att göra kön är helt enkelt inte så jävla viktigt längre. Jag behöver inte gå omkring och vara Kvinna längre. Det är helt okej med mig att folk inte kan placera mig i något könsfack direkt. Och det är faktiskt väldigt väldigt skönt.
Jag kan känna ett litet sug att klippa av mig håret, det återkommer när jag ser bilderna på din frisyr. Jag har odlat håret i flera år och jag gillar det, det är riktigt långt nu. Samtidigt skulle det vara skönt att släppa taget om en sån kvinnligt kodad grej. Befriande tror jag.
Satan så skönt! Grattis!
Wow, det låter mest coolt! Jag tror verkligen inte att jag skulle ta illa upp om någon trodde att jag var man. Jag har ett ansikte som ändå möjliggör ett sådant antagande, så jag skulle säkert kunna få någon att ta miste där genom att tillskansa mig en manligt kodad estetik, men tyvärr är jag rätt kort och rätt kurvig så det gör det lite svårare.