Det händer mig ganska ofta att fantastiska kvinnor hör av sig till mig och berättar om vilken betydelse jag har haft i deras liv. Detta är verkligen så himla fint och bra, det är den här typen av bekräftelse som får mig att palla med, att gå runt. Det vill jag verkligen att ni ska veta.
Men ofta så anar jag ett spår av dåligt samvete. Personer som kanske inte tycker att de själva gör tillräckligt för kampen. Som liksom ser upp till mig på ett vis där de kanske också samtidigt nedvärderar sig själva.
Så jag vill bara säga till alla er: att ens överleva som kvinna i det här samhället är en bedrift, en jävla kamp. Att dessutom göra det och samtidigt vara feminist, att se det här skitsamhället för vad det är utan förnekelse, det är stort som fan. Det är mer än vad en kan kräva av någon kvinna i detta samhälle, att du gör det är helt otroligt.
Att ens gå omkring i det här samhället och ha den analysen du har, det är fantastiskt, det gör stor skillnad. Även om du inte alltid vågar agera på den, även om du inte alltid orkar göra motstånd, så spelar det roll att du är där och ser och förstår.
Att du har den här analysen gör garanterat att du kommer att vara en mycket bättre medsyster. Det gör att du kommer ha mycket lättare att förstå och bemöta kvinnor som blir utsatta för patriarkalt förtryck, det gör att du kommer ha mycket lättare att gripa in i situationer där det pågår. Kanske inte i alla, kanske inte öppet, men det kommer att göra skillnad för kvinnorna i din närhet.
Du är lika mycket en del av en feministiska kampen som jag är, och styrkan ligger i just det faktum att vi är många. Jag hade inte varit någonting utan er, utan er som stöttar och peppar, utan er som tar till er min analys, agerar på den, utvecklar den och sprider den vidare.
Det finns dagar när allt kan kännas jobbigt och motigt, när det kan kännas som att en bara kämpar i motvind, och det är ju också delvis så det är. Patriarkatet är en stark motståndare och det kommer finnas dagar när du bara vill gråta för att allt är så hopplöst. Men det du gör, det är att göra skillnad. Det du gör är att kämpa. Och det gör vi alla på vårt eget sätt, utefter våra egna förutsättningar, så mycket som vi orkar.
Kom ihåg: det du gör, det är att förändra. Det du gör varje dag du lyckas existera i det här samhället utan att underkasta dig, utan att acceptera den skit som händer här, det är att tillsammans med tusentals andra kvinnor bit för bit slå sönder den mur av förtryck som kallas patriarkatet.
Alltså, du är fantastisk. Jag har aldrig kommenterat tidigare, men jag vill bara säga att du har varit otroligt viktig för mig i min kamp det senaste halvåret och det du gör med den här bloggen är så starkt! Kämpa på! <3
Åh. <3. Jag blir så berörd av detta. Hatar att så många kvinnor, feminister eller ej, går omkring med dåligt samvete och skuldkänslor för att inte vara/göra tillräckligt. Och jag kommer att tänka på Märta Tikkanens finfina dikt Det är dags (och googlar fram: http://rebellablog.blogspot.se/2006/07/det-r-dags.html )
Tack så himla mycket för det här inlägget, jag känner mig stark nu! Och även tack för allt annat du skriver. Jag älskar att läsa din blogg för att den är välskriven, ärlig och ger mig en himla massa tankeställare. Stor kram
Tack!!! <3 Guld värt i min mörka vecka!
Älskar dig Fanny!!! Du inspirerar så jävla mkt, har mejlat en kvinnojour om engagemang som volontär idag, hade aldrig gjort det om det inte var för dig <3
fan vad du är fin och bra och klok. såna här inlägg stärker mig in i märgen!
du äger
Så bra skrivet!
Här sitter jag och bölar.
Idag har varit en jobbig dag för mig, och var exakt det här jag behövde läsa.
Tack.
Tack! Så väldigt vackert skrivet. Känner systerskapet i hela kroppen. 🙂
Tack syster. Behövde det här så innerligt idag. <3
Gråter. Skitfint. Tack, och du är bäst.
väldigt bra påminnelse! känner mig ofta svag fast jag liksom vet att jag inte borde för det är ju inte MITT fel att världen är kass, det norde inte vara MITT ansvar att fixa den, det är ju mer som en bonus om en orkar vara med och kämpa
Tack! Du skriver alldeles underbart! Får man lägga till din sida som bloggar som jag läser?
Tack! Klar du får 🙂
Blev fan tårögd av att läsa. Ibland tänker jag att jag genom mitt sätt att vara och leva kan hjälpa andra kvinnor att se att det finns andra sätt att närma sig livet men den senaste tiden har skammen över att jag inte orkar mig från sängen till barrikaderna efter en dag på universitetet ätit på min självkänsla. Du påminner mig så ofta om vem som försöker (och tyvärr lyckas) lägga skammen hos mig och att det är fel. Skammen ger oss ingenting.
Fyfan vad detta behövdes nu. Tack och kämpa på själv!
Jag har personligen stött på så många jämställdist/inte-rasist-men/gubbslem-rövhål den sista veckan att nästan förlorade hoppet om mänskligheten och kände mig ungefär som den enda pkmaffiamedlemmen i världen. Så går jag in här och allting känns plötsligt lite lättare.
Tack, Fanny.
Tack.
Fantastiskt.
Blir så glad, berörd, känner mig tröstad och hörd.
Kärlek.
Världens peppigaste inlägg! Jag behövde höra det här idag <3
Tack för det här inlägget! Ju mer samhället och fucking livet skaver, desto svårare blir det att stå ut. Problematiken att ändå försöka existera i den här världen gör att jag lätt känner skuld och skam för att jag inte orkar ta varje strid trots att jag vill. Den här texten hjälper otroligt mkt mot dessa tankespöken. Och ger mig mod och ork att fortsätta kampen.
Tack! Blev tårögd av att läsa det här. Har en riktigt jobbig dag och det var precis det här jag behövde höra.
Dina texter & du betyder enormt mycket för mig, & har hjälpt mig på många områden, att se strukturer, när män behandlar mig dåligt & hur man då kan göra för att hantera situationer, stärkt mig psykiskt & att klara av att leva i vissa situationer jag förr mådde extremkasst i att befinna mig i, att orka agera feministiskt i min vardag & i situationer gentemot personer som förtrycker mig & andra, att se min mammas roll i det hela, hur jag & min bror definierat hennes känslomässiga kamp mot min pappa (som är en ”normal” snäll man, you know sorten jag menar, känslomässigt inkompetent, osv) enligt hans tolkningsföreträde, hur hans (according to him ”berättigade”) uppror mot henne genom att inte ”göra som hon säger” dvs ex hjälpa till med matvaror HON inhandlat efter en lång arbetsdag när han redan varit hemma två timmar & chillat i soffan framför teven, typ ”du kan inte komma här & domdera” när hon ber om hjälp att packa upp dessa varor, att definiera hennes bedjan om att han ska hjälpa till (& ta i alla fall en liten bit av sitt känslomässiga fucking ansvar) i både packauppsituationer, som städ- tvätt- ”vara-med&prata-när-jag&minbror-”gjortnåt”&lösaproblemen&konflikter&stärkabondenföräldrar-kids” som TJAT istället för vad det varit – han har utövat maskulinism & patriarkal makt över henne & i förlängningen även mig.
Det blev aningen flummigt, men kortfattat: Tack <3
Tillägg: Kan skriva massor av mer, om hur du hjälpt stärka mig genom att se strukturer & vägra ta skit (bred smalingskategori) från killar & män, bland annat genom att se hemmafronten & bland släkt, hur det påverkat mig att ta skulden & allt ansvar för failande moment i förhållande med snubbar (många exempel där, uppsjö delux) hur båda min föräldrar agerat efter patriarkatnormerna, blabla i oändlighet, kanske postar en fetelång kommentar om lite av detta nästa vecka (när jag orkat/hunnit skriva den).
Love.
<3 Åh, vad jag behövde detta! Efter ytterligare en jäkla dag av att vara bitterfittan i en fb-diskussion som börjar med en "rolig" bild på kvinnoförnedring så känns det verkligen som en lisa för min själ. Kram!