Det har pågått en del diskussion om det så kallade internfeministiska debattklimatet på sista tiden, och mycket har handlat om hur vi beter oss mot varandra och hur vi levererar kritik.
Frågan om god ton eller inte intresserar mig inte jättemycket, och det som finns att säga har redan sagts. Däremot finns det två andra problem jag vill belysa.
För det första: hur feministiska aktivister, grupper, instakonton och så vidare behandlas som institutioner som ska representera någon slags ”feminism” i sin helhet, snarare än att en välkomnar olika röster och analyser. För mig är det ganska självklart att en person aldrig kan stå för något slags helhetsperspektiv, därför behöver vi vara flera. Jag upplever att väldigt mycket energi foskueras på att det ena eller det andra ska vara perfekt.
För det andra: den seglivade idén bland vissa ”normkritiska” som är att om någon inte håller med dem så beror det automatiskt på att de är ignoranta. Jag stöter på denna uppfattning väldigt väldigt ofta. Det heter ”ta till sig av kritiken”, men i själva verket innebär det att den som ”kritiseras” ska lägga sin platt för andras åsikter. Ofta motiveras detta med att människor kan må dåligt av den ena eller den andra formuleringen, och det handlar ofta om enstaka ord som en finner ”problematiska” snarare än att kritisera en helhet.
Problemet med denna inställning är att det skapar en oerhört dålig grogrund för alla former av teoretiskt bygge och gör människor väldigt ängsliga i sina formuleringar. Istället för att skapa teorier så delar vi erfarenheter i oändligheten. Allting handlar om hur enskilda individer känner inför det ena eller det andra. Jag ser såklart att detta är relevant också, men det får inte vara allt som finns. Istället för att diskutera idéer så blir allting en fråga om vem som blev kränkt av vad och varför, vem som ska backa och så vidare. Det är ett ändlöst jävla malande som inte tar oss någonstans.
Jag vill att det ska finnas något slags utrymme för att helt enkelt tycka olika om saker utan att det ska ses som en personlig kränkning mot någon. För det kan liksom vara så att folk tycker olika, och att det inte bara har med position att göra. Och även när det har med position att göra så finns det ett syfte med att prata om teorierna som sådana.
Jag är mest trött på att faktiska argument reduceras till ”du måste lyssna på [grupp x]”. Ibland har en gjort det men håller ändå inte med. En kan tycka olika ändå. Ibland får en till om med denna respons på inlägg där en utförligt förklarat varför en inte håller med om en särskild sak, och då heter det ÄNDÅ att en ska lyssna på vad som sägs. Det är inte utan att en börjar misstänka att folk som resonerar på det här viset helt enkelt inte har några argument.
Åh, du formulerar det så bra! Tänkte på detta när jag följde diskussionerna på kvinnohats insta här om veckan. Jag deltog själv inte i debatten, eftersom jag helt enkelt inte orkade ge mig in i hetsen, men jag såg väldigt många använda argumentet ”ta åt dig, var tyst och lyssna på X”, utan att sedan närmare förklaring gavs eller något utrymme för diskussion. Hur ska en lära sig något eller vidga sina perspektiv om en inte ens får ställa en fråga i ett diskussionsforum utan att kränka någon?
Jag tycker givetvis att en ska respektera att andra inte ska behöva bli kränkta, men utan att få diskutera blir det heller ingen utveckling. Jag kan dessutom bli ganska trött på att alla alltid måste gardera sig genom förklaringar av typen ”inte alla” eller ”jag menar givetvis inte XX” osv för att sedan kunna komma till poängen. Det saktar ner diskussionen och gör det dessutom nästintill nödvändigt för alla att göra detsamma, för annars kanske en faktiskt är ute efter att generalisera/kränka?
Dessutom är det väl inte per automatik kränkande för att en inte håller med alla om allt? Det är ju en omöjlighet…
Så jävla RÄTT. Tack för du sätter ord på denna orimlighet som pågår. Om en normkritisk människa kommer på nån ny sak som är viktig att tänka på, så hoppar alla andra på den idén utan att fundera igenom vad det innebär. Som en trend. Och sen om man kritiserar den idén är man automatiskt ignorant omedveten och anti-något.
Nu är det väl sällan en stöter på vettiga argument från dessa, men det här låter som problem ’jämställdister’, SDare, liberaler osv har haft länge?
Om vi pratar om Kvinnohats Insta nyligen – det handlade väl inte om att tycka olika? Det jag undrade var varför cis-personer tyckte att de skulle diskutera trans. Då är det väl läge att lyssna? Trans är ju ingen åsikt som skall debatteras utan något som människor är.
Egentligen kan väl cis-personer diskutera trans precis som trans kan diskutera cis?
En stor fara med att endast de med erfarenhet/upplevelse av någonting kommer till tals är att det lätt blir en atomisering och individualisering av en viktig fråga. Har vi ett strukturellt problem är det ju något objektivt och objektiva företeelser kan alla diskutera och analysera och komma med lösnignar på. Oavsett erfarenheter.
Och det är ok när män talar om för kvinnor att de inte är diskriminerade? Eller utbrister Inte Alla Män! Ungefär det som hände..
Vadå ”ok”. Poängen är ju inte om det är ”ok” eller inte, utan att det är inkorrekt. Feminism är inte rätt för att kvinnor har något slags ”tolkningsföreträde” utan för att vi har kunskap. Att reducera det till ”tolkningsföreträde” är mest bara förminskande.
Jag tänker att feminism kan en tycka är rätt eller fel eller ha olika åsikter och definitioner av. Eller feminism är rätt för att vi har kunskap. En person kan välja att vara feminist eller inte. Och detta kan vi diskutera. Om en redan utsatt grupp upplever sig bli kränkt (för något en är, inte väljer att vara!) och påtalar det – det är ju inget vi borde debattera. Det är en helt annan sak.
Tror vi har olika uppfattningar om vad som inträffade på kvinnohat helt enkelt.
En gång läste jag nåt i stil med; ”Bara för att man upplever någonting behöver det inte betyda att det är på det viset.”
Jag tänker på det menar att det är skillnad på vad som sker och vad en uppfattar sker. Typ.
Visst är det så. Ställer mig då frågan – vem bestämmer ”vad som sker”? Om tex en person blir mobbad är det väl inte mobbarnas upplevelse som är ”vad som sker”? Eller fel av mig, ofta är det faktiskt just så. Skulle bara önska mig att världen var snäppet bättre.
Jag tänkte närmast på situationer där någon upplever att de inte får något talutrymme men sen när det görs objektiva mätningar visar det sig att de har lika mycket eller mer.
Eller huruvida det är en kränkning att säga att ”religion är folkets opium”. Vissa tycker det, vissa tycker att det är en högst relevant poäng.
Upplevelse av förfördelning betyder inte automatiskt att en är förfördelad.
Jag tänkte närmast på situationer som när någon upplever att de inte får talutrymme men när det sen sker mätningar på taltid och talfrekvens har hen lika mycket eller mer tid än andra.
Eller om det är kränkning att säga ”religion är opium för folket”. Vissa tycker det, andra inte.
Upplevelse av förfördelande är inte samma sak som att förfördelning sker.
Lena E: Nej, jag tror inte att alla som känt sig förtryckta/förmiskade etc per definition har ”rätt” i sin tolkning. Rätt till sin känsla, ja självklart, men inte rätt att hävda att den andres beteende är fel/förtryckande/dåligt i generell mening. Ett exempel: jag åker ofta buss och ibland lämnar jag min plats om det är fullt och det kommer någon som verkar behöva den bättre, typ höggravida, 80+, mindre barn. Vid ett par tillfällen har det hänt att en äldre person har blivit kränkt/sårad och upplevt att jag gjort mig skyldig till ageshaming, typ ”tror du att jag är svag bara för att jag är gammal?!”. De har rätt till sin känsla, den argumenterar jag inte emot. Däremot tycker jag inte att det innebär att de har tolkningsföreträde att säga att mitt beteende (alltså att erbjuda en plats) per definition ÄR förtryckande, det finns väl flera tolkningar här och andra ur gruppen ”äldre” skulle uppleva motsatsen förtryckande, att ingen ser ens behov av att få sitta ner.
Jag tror faktiskt att det här är det absolut bästa inlägget jag läst på din blogg. Du är definitivt inte ensam om din ståndpunkt. Jag tror det skulle vara hälsosamt för den allmänna diskursen om fler tänkte som dig. Jag hoppas att så blir fallet.
Tack för din text. Jag har ofta, som motvallsfeminist i glesbyggd, ofta upplevt mig motarbetad av feminister i mer urban miljö. Dom utgår från att jag inte deltar i debatten eller att jag inte hänger med när jag förklarar vad jag gör i vardagen för att föra jämställdhelten framåt i min miljö. Vi agralfeminister har en annan verklighet än urbanfeministerna. Det innebär inte att vi är bakom och att vår situation kan jämföras med er för trettio år sedan. Jag kan inte räkna de gånger jag har fått urbansplainat för mig vad feminism är när jag faktiskt bara jobbar där jag står. Vidga vyerna. Det är det det jävla handlar om!
Vad tkr du Fanny/ni andra om att folk skriver ”Triggerwarning” i början på alla inlägg? Visserligen gör folk detta av omtanke, men jag tycker det bidrar till den lättkränkta stämmningen, för om folk upptäcker å fan det här var inte kul att läsa om så slutar de väl. Hmm.. kanske bara rör sig om en från mig barnslig irritation.
Det är väl rimligt om en skriver saker som kan vara triggande. Ser inget problem med det. Däremot används det ibland lite märkligt imo.