Hittade en lista på någon klickbaitsida jag inte tänker länka, som handlade om hur misandristisk en är. Kul! Fick ungefär hälften, mer än de flesta, inte för att skryta alltså men men.
Nå, när jag gjorde denna så slogs jag över det här med det heterosexuella manshatet, som jag har pratat om lite då och då.
Liksom, varför skulle jag vilja gå på dejt men en man för att ha sex med honom? Sex med män är så kefft. Eller varför skulle jag offra min dyrbara tid på att hänga med en man för gratis mat, det är verkligen inte värt det. Eller min absoluta hatgrej, nämligen att objektifiera män. Pröva att de kvinnor som människor istället, det vore mycket mer subversivt och är dessutom roligare. Och att objektifiera män är inte subversivt på något sätt, utan bara jävligt heterosexuellt.
Män är helt enkelt inte värda att lägga den känslomässiga energin på. Vi borde fokusera på att älska varandra istället för att hata män tillsammans, men ändå av någon outgrundlig jävla anledning ha relationer med dem, leva våra liv för och genom dem. Det är förnuftsvidrigt!
Det är liksom som att det är lite status i feministkretsar att hata män och objektifiera män så mycket som möjligt. Typ avvisa någon keff snubbe som raggar på en på krogen men en rolig diss. Det är som att vi fortfarande förhåller oss till män på ett sätt, trots att vi hatar dem. Det är ju just det vi vill röra oss ifrån, tänker jag.
