En är inte normkritisk för att en vill vara som alla andra.

Ganska ofta så hör en olika feminister prata om att de vill ”bevisa” att feminister inte behöver vara ”fula och tråkiga” och att de därför brukar piffa till sig. Ibland går det rentav till sådana överdrifter att de uppmanar andra feminister att ”piffa till sig” för att ”bryta fördomar” om att feminister är fula och tråkiga. Nu är det ju inte så att jag själv är aktivt emot att piffa till mig, jag gör det ju titt som tätt. Däremot så känner jag nada behov av att ”bevisa” att dessa fördomar kring feminister inte stämmer.

Det är nämligen som så att en sjukt stark anledning att vara feminist för mig är just att slippa kravet på att vara piffig, rolig och lättsam att umgås med. Jag tycker att det har varit en stor befrielse, att kunna strunta i detta med hjälp av politiska analys. Varför skulle jag då vilja börja med detta igen för att ”bevisa” något? Det förefaller mig fullständigt orimligt.

Jag tycker inte att jag har någon skyldighet att bevisa att feminister också kan vara som helt vanliga tjejer. Jag förstår inte heller varför jag skulle vilja göra detta. I min ögon framstår det rentav som kontraproduktivt. Lockelsen i att välja normkritiska politiska hållningar borde ju rimligtvis inte ligga i att man trots det kan följa normen. Inget emot den som gör det alltså, men jag tycker inte heller att det är något som ska lyftas fram.

Det blir lite som att säga: ”som feminist kan du fortsätta leva precis som nu, men med en ny klatschig titel”. Det normkritiska innehållet förlorar ju helt sin mening om en samtidigt uppmanas till att följa normen för att bevisa något och locka till sig andra som inte är lika normkritiska.

Om det finns något jag vill ”bevisa” är det att en minsann inte alls behöver vara piffig, snygg, rolig och lätt att umgås med och att nyckeln till detta i mångt och mycket finns inom feminismen. Ja hoppas att den som är intresserad av att bryta mot normer kan känna sig inspirerad av att andra, däribland jag själv, gör det, och därmed sälla sig till feminismen. Jag ser däremot ingen poäng med att locka till mig folk som inte är intresserade av att förändra sin livsstil. Inte så att dessa personer skulle vara sämre feminister i någon mening, men jag tror helt enkelt inte att det är eller bör vara feminismens primära målgrupp och ser ingen anledning till att aktivt vända mig till dem. Om de kommer till feminismen för att de kan vara precis som de varit innan så utgör de knappast förtruppen för samhällsförändring.

Det är så typiskt att allt som är det minsta lilla subversivt ska anpassas efter ”marknaden” för politiska åsikter för att dra till sig mer folk. Visst skulle kanske fler bli feminister om det inte framstod som något utstickande, men då skulle å andra sidan ideologin berövas sitt innehåll. något som dessvärre redan har skett i och med vissa personers envisa hävdande av att feminismen minsann inte alls behöver leva till att en ändrar livsstil.

Det hade varit helt meningslöst för mig om inte feminismen hade ändrat mig och mitt sätt att leva. Då hade det enbart varit en etikett bland andra, en postpolitisk markör berövad på sitt innehåll. Vissa kan såklart tycka det är kul att leka med sådant, men personligen föredrar jag att faktiskt försöka förändra något på riktigt. Och i detta ingår inte att anstränga mig för att bevisa att det egentligen inte behöver betyda något att vara feminist.

15 reaktioner till “En är inte normkritisk för att en vill vara som alla andra.”

  1. Håller med, detta är så störande att jag dör. Är det någon annan politisk inriktning än feminismen som förväntas ursäkta sig, anpassa sig och dalta så till den milda grad med sina meningsmotståndare? Är så jävla trött på det. Och folk som menar att ”nu ska vi hålla en sansad ton för att undvika konflikt, vi strävar ju alla människor efter samma sak, så nu tar vi varandra i hand, och glöm inte att ständigt upprepa att ni minsann ÄLSKAR män mer än något annat”. Jag vill ha MER konflikt! Snacka om att undertrycka en rörelse om att hävda att alla ska komma överens jämt, ”annars kanske männen inte vill ligga med er!!!” Varför skulle jag vilja ligga med en idiot för det första? Nej, jag skulle vilja att det såg ut såhär i riksdagen varje dag: http://www.youtube.com/watch?v=nRKpa37cOPk och i musiken: http://www.youtube.com/watch?v=ZyXGblps64M

  2. Tja…. Jag vet inte om jag tycker att det är en bra idé att uppmuntra till att feminister skall piffa och joxa för att visa alla att de minsann kan vara snygga och charmerande TROTS (?) att de är feminister. Däremot så, tja, vill man fixa och trixa så vad fasen. Medvetande om att man gör ett aktivt val i att göra sig vacker, och varför man väljer som man gör, är absolut något som gör att man kan fortsätta med sina gamla ovanor och stolt bära den nya klatschiga titeln, i min åsikt.

    1. Ja, men så har jag också skrivit upprepade gånger i texten att folk gärna får göra det, bara det att jag inte ser skäl för aktiv uppmuntran.

  3. Jag börjar få en större bild av feminism numera, delvis från din blogg och de som kommenterar (tidigare såg jag mest feminism som att man ska dela lika på husarbetet). Tack : )

    Häromdagen var jag deppig fram tills 6 på kvällen då jag bytte kläder och plötsligt blev jag på glatt humör. Jag är konstnärlig av mig och då är det lätt att ens yttre också blir ett sätt att få vara kreativ. Men just att piffa till sig för andra, nja… Jag totalvägrar smink eftersom tex. läppstift innehåller mer bly än vad är tillåtet i godis. Jag vet att jag kanske ser ”tröttare” och ”yngre” ut om jag inte har på mig mascara, men det är ett litet pris om det betyder att jag slipper ha konstgjort klet i ansiktet som jag inte vet vad det kommer från. Samma gäller obekväma skor och andra klädesplagg som kanske ser snygga ut men trycker åt för hårt/är opraktiska.

    1. Det är ju inte så att jag själv aldrig gör mig fin. Jag tycker såklart en får göra det, men jag skulle inte uppmuntra andra till det för att bevisa något.

  4. Detta ar sa sjukt javla trottsamt. Vadda ”piffa till sig” for att bevisa att feminister ocksa kan vara ”fina”? Motsager inte detta sitt syfte lite grann? Som om kvinnor automatiskt vore fula utan smink?

  5. Jag tycker det är rätt ofeministiskt att be kvinnor leva upp till någon särskild utseendestandard. Sedan så tycker jag att det är dumt att det finns så många fördomar om kvinnors inneboende egenskaper baserat på hur vi ser ut. Jag tycker det är rätt fantastiskt med kvinnor som klär sig väldigt kvinnligt eller väldigt sexuellt men för den sakens skull inte spelar rollen som det oftast förknippas med. Om de vill och trivs med det, såklart.

  6. Håller med om att det är kontraproduktivt att säga att feminister ska vara roliga och trevliga för att visa att alla feminister inte är rabiata och håriga flator, men däremot tycker jag det är allmänt hyfs att _alla_ borde försöka vara trevliga när de umgås med folk. Det låter rätt egocentrerat att tänka att man själv kan vara hur dräggig och otrevlig som helst bara för att man inte ska vara tvingad att vara trevlig, och sen ändå förvänta sig att andra vill umgås med en. Så jag håller med om att man inte ska göra våld på sig själv för att vara sådär underbart lättsam som flickor ska vara, men snarare att alla oavsett kön borde vara måna om att det är positivt att umgås med som en del i vanligt hyfs.
    Eller missförstod jag din text?

    1. Jag tycker inte att jag har skrivit detta? Jag försöker såklart vara trevlig mot folk jag träffar, men accepterar inte sexism för att skapa god stämning till exempel. Detta blir folk för det mesta sura över, och det är helt okej pga jag vill inte umgås med dem.

      1. ”Det är nämligen som så att en sjukt stark anledning att vara feminist för mig är just att slippa kravet på att vara piffig, rolig och lättsam att umgås med.”, ”det bästa med att vara feminist är ju att tillåta sig själv att vara just precis ful och tråkig.”, ”Om det finns något jag vill ”bevisa” är det att en minsann inte alls behöver vara piffig, snygg, rolig och lätt att umgås med och att nyckeln till detta i mångt och mycket finns inom feminismen.”

        Det fick mig lite att undra om du är medvetet otrevlig för att få fram en feministisk poäng om att tjejer inte skiter regnbågar, om du faktiskt tyckte att man inte ska behöva bete sig för ”det är sån jag är” (vilket inte hade stämt med resten av bloggen), elle vad. Men jag trodde du syftade på värre otrevligheter än att inte skratta åt sexistiska skämt. Mer typ att komma i pyamas till någons födelsedagsfest och sedan gå runt och sura och sabba stämningen. I så fall hade det iaf vart bättre att baka in gott uppförande i mansrollen än att ta bort det ur kvinnorollen, tycker jag.

        Jag tror det bottnar i att det är viktigt för mig att folk ser det som något positivt att umgås med mig, till och med om senaste mötet handlade om sorg eller ilska eller whatever. Och att jag tycker många oavsett kön hade mått bra av att då och då fråga sig frågan ”är det gött att umgås med mig?”

        1. Nej, det är absolut inget jag gör medvetet men jag tar inte heller skit för att det ska vara mer behagligt för sexister att umgås med mig. Jag förväntar mig dock inte att folk ska vilja hänga med mig, utan umgås med de som uppskattar mig för den jag är.

Lämna ett svar till M Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *