Endimensionellt tänkande.

Idag är det en del som har sagt typ ”jamen det finns ju värre jobb än inom restaurang” apropå min fråga om vad det finns för värde med fler restaurangjobb. Inför denna information känner jag mig som ett stort frågetecken. Bara för att det finns sämre blir inte dåligt bra!

Det känns som att vissa menar på att det liksom måste finnas en viss mängd ”skitjobb”, med vilket jag här åsyftar jobb med dåliga arbetsvillkor, dålig lön och så vidare och att det enda vi kan välja är inom vilka sektorer det finns. Försvinner jobb från restaurangbranschen, ja då måste det dyka upp någon annanstans och så vidare. Detta är ett klockrent exempel på endimensionellt tänkande; oförmåga att tänka utanför det rådande systemet, i det här fallet utanför den grundläggande premissen att det är väldigt väldigt viktigt att det skapas jobb, helt utan reflektion över vad dessa jobb tillför samhället eller vad de gör med människor. Tanken att vi skulle kunna ha en annan samhällsordning finns inte.

Jag har ett förslag! Vi minskar helt enkelt den totala mängden jobb! Vi delar på det arbete som behöver utföras istället för att ”stimulera” en massa branscher där saker som folk egentligen inte behöver produceras.

Vi behöver faktiskt inte ha dessa lågbetalda, stressiga och slitsamma jobb! Det är ingen naturlag och det finns inget egenvärde i det! Det finns ingen samhällelig vinst i att människor sliter ut sina kroppar för låga löner.

Jag vill tillägga att jag tycker att det här med enskild matlagning också är ett oskick, det rimligaste vore om mer matlagning organiserades gemensamt utan något vinstintresse.

3 reaktioner till “Endimensionellt tänkande.”

  1. Låga löner, usel fysisk och psykosocial arbetsmiljö och dåliga arbetsgivare – det är skitjobb. Men restaurangjobben behövs om folk vill gå ut och äta. Arbetsmiljön på krogarna förbättrades radikalt för några år sen då man införde rökförbud där.
    Sen har arbetsmiljöerna inom många industrier blivit mycket bättre än vad många vet.
    Sämre verkar det ha blivit i byggbranschen med fler skumma underleverantörer. Och så i skolan förstås för både lärare och elever.

  2. Ja! Vi måste hitta fler sätt att överleva i samhället fötutom att sälja sin kropp på arbetsmarknaden eller att bli självförsörjande bonde. Tyvärr är mitt enda förslag kortare arbetsdagar men det påverkar ju inte mängden jobb att minska utan snarare öka.
    Sedan hade jag önskat att det hade varit lättare för folk att bilda egna små kollektiv. Det är inte alla som har råd att bygga om en gammal bondgård till flerfamiljshus etc. Med kollrktivrt blir det mer naturligt att dela på matlagningen. En gemensam satsning gör ju även att matlagning, som är fruktansvärt tråkigt, kanske till och med blir roligt. Man har andra att prata med och man behöver inte dra hela lasset själv.

Lämna ett svar till peachbeast Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *