Hon hade ett val.

Det har ju varit ett jävla rabalder kring den här tårtan föreställande en svart kvinna som man vis uppskärningen ”könsstympade” samtidigt som kvinnan skrek. Se videon nedan om du inte fattar, men den är ärligt talat ganska obehaglig.

Det som har blivit själva uppståndelsen är alltså att kulturminister Lena Adelshon Liljeroth deltagit i detta, skurit upp tårtan och skrattat samtidigt. Vissa tycker att detta är fruktansvärt osmakligt och att hon borde avgå eftersom det är rasistsikt, andra tycker att ”konsten är fri” och att kulturministern ska stödja det. Men om man ser till Liljeroths historia av att bestämma va som är konst och inte och till exempel förkasta konstfackexamensarbetet som var en film med en person som klottrade ner en tunnelbanevagn med motivationen att ”graffiti inte är konst” så har hon så att säga bränt sina broar som den fria och provocerande konstens försvarare.

Vissa verkar nära någon slags konspirationsteori om att hon har lurats in i en fälla där det blir fel hur hon är gör; om hon vägrat skära upp tårtan skulle hon anklagas för att vara kulturfientlig, nu när hon gjorde det är så är hon rasistisk. Men eftersom hon inte har haft några problem med att framstå som kulturfientlig innan när det rör sig om graffiti så är det ett otroligt tunt argument. Liljeroth hade all möjlighet i världen att tacka nej till att skära upp tårtan och motivera det med att en tårta föreställande en svart könsstympad kvinna inte är konst. Kanske hade hon anklagats för att vara kulturfientlig men lite så är det att vara minister, hur man än gör så tycker någon att det är fel. Faktum är fortfarande att hon hade ett val.

Vidare så behöver det inte innebära att man vill förbjuda eller inskränka utrymmet för en viss typ av konst bara för att man personligen inte uppskattar den. Man behöver inte stå och aktivt delta i ett verk och dessutom skratta bara för att man är kulturminister.

10 reaktioner till “Hon hade ett val.”

  1. Jag tycker att själva tårtan var mycket intressant & att det är bra att den ter sig osmaklig då den uppmärksammar ett osmakligt ämne. Att skära i tårtan & äta av den tolkar jag heller inte som fel men snälla nån att alla står & GARVAR, jag tål det inte! Det är liksom inte en spexig negertårta att fnissa åt, det är ett intressant inslag i debatten som bör hålla en seriös mer allvarsam nivå.

    1. Jag har egentligen ingen åsikt om konstverket som sådant, ogillar mest att folk försöker få det att framstå som att hon inte kunde välja.

  2. Fast det är väl sånt nervositetsskratt som man skrattar när det blir obehagligt? Tror inte de bara AH KUL & SPEXIGT! HAHA! utan mer…ehehehe det här blev jobbigt, ehehehe.

    1. Tycker folk såg riktigt spexglada ut men kan givetvis ha fel, menden där bilden där politikern cuttar cake & människor står runt om henne ser alla så jävla lyckliga ut tycker jag.

  3. Vi har bara haft två borgerliga kulturministrar som suttit längre än några veckor. Den förra var Birgit Friggebo, och hon hamnade ju också i blåsväder i ett offentligt uppträdande relaterat till rasism, när hon ordnade allsång i Rinkeby 1992, så det kanske är en tradition som håller på att etableras.

    1. Jag säger inte att hon borde ha gjort så, men hon kanske hade kunnat klara sig ur situationen genom att låta bli att skära och hänvisa till just att hon inte kunde förmå sig till att göra det för att det var för obehagligt, så hade det inte framstått som så negativt till själva konstverket (om hon nu har problem med det). Sedan undrar jag om det hade uppfattats som ännu mer kontroversiellt om det varit en manlig minister, t.ex. Leif Pagrotsky (siste kulturministern i Perssons regering).

    2. Går man på konstutställningar så finns det på vissa en hel del bisarra saker, speciellt inom perfomance..utanför sitt sammanhang kan det framstå som knäppt. Men när man väl är där blir det annorlunda.

      Hennes skratt verkar för övrigt vara just nervositetsskratt, för det är ju absurt det hela.

  4. Fast vadå könsstympning, snarare kroppsstympning. Jag drar mer paralleller till kannibalism än könsstympning…

  5. Jag ser betraktarnas skratt – kulturministrar eller inte – som klart underordnade i sammanhanget. Lösrycka ”citat” de luxe. Och en endimensionell syn på konst, att stjäla andras tolkningsföreträde och sedan påtvinga dom sitt eget. Adelsohn Liljeroths förhållning till graffiti (”Otroligt provocerande. Graffiti är till sin natur illegalt och inte konst.”) kontra deltagandet i provokationsutställningen låter dock inte som särskilt förenligt agerande.

Lämna ett svar till MarySaintMary Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *