Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Hur kan vi säga att någonting är frivilligt när vi lever i ett samhälle där vi är beroende av mäns makt och bekräftelse?

detvarfrivilligrelationmindreutsugningskam

Det här med moral och etik är ju så att säga ur led i patriarkatet. På något sätt är det okej med lidande så länge det sker så att säga ”frivilligt”. Det är precis som med samtycke! Skrev om detta här:

Jag tycker att ordet samtyckeskultur i sig är problematiskt. Vad är det en som kvinna ska ”samtycka” till; mannens handlingar. Jag tänker att det fortfarande är mannen som är aktiv i den här typen av sexuella situationer. Simone de Beauvoir ansåg att den första penetrationen alltid är en slags våldtäkt, och jag tror det kan förlängas till att heterosex i princip är våldtäkt; mannen ska alltid på något sätt dominera kvinnan. Sedan kan det såklart finnas andra aspekter av det, men såsom heterosex är konstruerat i dagens samhälle innehåller det alltid en patriarkal logik.

Hur kan vi säga att någonting är frivilligt när vi lever i ett samhälle där vi är beroende av mäns makt och bekräftelse?

Frivillighet är ett centralt begrepp i den liberala kulturen vi lever i. Vi äger enligt den liberala ideologin våra kroppar,och vi får göra vad vi vill med dem. Detta har jag skrivit om en i en novell:

Min kropp. Jag äger min kropp. Jag får göra vad jag vill med den. Det är det som är smärtan; att få göra vad en vill med sin kropp och så göra; detta. Varför är detta vad jag gör med min kropp? Jag skulle kunna göra allt, vad som helst. Och just för att jag är fri att fånga allt så låter jag handen hänga lamt utmed sidan. Just för att jag är fri att beröra din hud så låter jag bli. Just för att jag vet att om jag gör det finns ingen annan förklaring än denna;
Jag vill.
Jag
vill.

Frihet leder inte nödvändigtvis till att en lever det liv en vill! Detta är viktigt att förstå för att förstå liberalismen. Kroppen är egentligen en del av ens jag, men görs till en vara. Det är därför vi är så splittrade. Även heterosexualiteten bygger på att vi äger våra kroppar, vi kvinnor äger rätten att säga ja eller nej till mäns närmanden. Ingenstans i detta finns en djupare diskussion om vad som egentligen är bra för en. Folk hävdar bara ägandeskapet och frivilligheten i all oändlighet.

Vi måste börja prata om våra kroppar som en del av våra jag istället för att prata om dem som egendom. Då skulle vi bättre kunna förstå vad det är den patriarkala kapitalismen gör med oss.

 

2 kommentarer till Hur kan vi säga att någonting är frivilligt när vi lever i ett samhälle där vi är beroende av mäns makt och bekräftelse?

  • le dude skriver:

    Okej, sånt här möter jag dagligen som psykolog. Ett genomsnittligt exempel kan se ut som att en kvinnlig patient berättar att hon är i en romantisk relation med en man och av någon stor eller liten anledning vet hon att relationen är kass för henne. Ingenstans finns det tvingande regler, inte heller har något brott begåtts för att tvinga in kvinnan i relationen, hon kan mycket väl ha ekonomisk och social trygghet att lämna, och inget våld eller hot om våld förekommer. Det är så kallat ”frivilligt”, och därmed oproblematiskt i liberal/juridisk mening.

    Men människor är inte de rationella, självständiga robotar liberalerna vill se oss som, deras människosyn haltar, vilket en kan förvänta sig av en ideologi formulerad på 1800-talet. Vi är relationella känslovarelser, dvs. våra känslor är våra redskap för överlevnad via relationer. Lägg till det en uppväxt präglad av dysfunktionella relationer och ett samhälle med värdelösa tvåsamhetsnormer och vips, det emotionella arbete som behöver utföras i exemplet för att kunna lämna ”frivilligt” innefattar i praktiken upplevelsen av att stirra döden i vitögat (ångest/dödsskräck).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv