Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Jag får finnas, jag får äga rum, jag får bebo denna värld och denna kropp.

Jag har tänkt mycket på det här med kroppen och hur olika relation en har till den beroende på kön. Kvinnors kroppar får ju som bekant inte vara aktiva, och de får framförallt inte vara roliga. Män får ha roliga kroppar; deras magar får puta ut, de får göra miner, de får bebo sina kroppar, använda dem på ett helt annat sätt. Kvinnor får endast vara på tillfälligt besök i sitt eget köttskal.

På sista tiden har jag verkligen börjat omfamna mig kropp. Det har mycket att göra med att jag har startat två olika konton på instagram där jag spelar olika karaktärer (de ligger även ute på min youtube), dels en douchig snubbe som heter Hampus och hans flickvän, flickvännens kompis och hans mamma och så Nina, Sara och Andrea från min bok Hämnden. Detta har gjort att jag har kunnat släppa loss väldigt mycket. Jag har handlat en massa kläder till dem som jag också använder till vardags, som jag aldrig skulle ha köpt annars. Jag rör mig med en självsäkerhet som jag verkligen inte trodde jag skulle uppnå. Jag hade inte direkt en dålig relation till min kropp strax innan heller, men detta gjorde verkligen att så mycket släppte för att sedan falla på plats.

När jag är en annan person, förkroppsligar en annan person, så blir det hela såklart mindre allvarligt, det är ju inte jag. Men sedan går det över i min egen person och min kropp får plötsligt finnas till på mer av sina egna villkor (helt egna villkor är det såklart aldrig). Det är en sådan befrielse.

Jag har aldrig riktigt sysslat med teater (vår teater något år när jag var liten) men jag tänker mig att det är så det kan kännas. Säkert kan skådespelare verkligen ha svårt att hitta detta, men för att bli riktigt duktig krävs en spontanitet och elegans.

Jag och Emma pratade om detta för ett tag sedan, och jag sade; det är så skönt när en kommer till ett läge då en kan säga att ens kropp är rolig och det är en komplimang. Och det är verkligen så. Vi kan säga typ ”du ser så jävla pajjig ut i den där jackan” och det är verkligen bara något som tar bra. Emma ser ibland kanske ut som ett buttert barn och det är bara för bra. Jag ser ut som någon slags snubbe och det är också fantastiskt.

Det märks även på hur jag påverkar andra. Människor blir på ett helt annat sätt glada av min närvaro. Jag rör mig på ett annat sätt, kan verkligen bebo ett rum. Det är en oerhörd känsla av kraft och makt i det. Jag har en helt annan kontroll över hur jag uppfattas.

Och det bästa är att jag för en gångs skull får vara sexig, vilket jag tycker är underbart. Att vara sexig har alltid varit så jobbigt för mig, så tyngt men intentioner, och plötsligt så går det lekande lätt. Jag tycker att jag är sexig när jag är rolig, när jag skrattar, när jag tränar, när jag läser, när jag ritar. Det är verkligen en stor befrielse. Jag får finnas, jag får äga rum, jag får bebo denna värld och denna kropp och det är fan i mig underbart.

sexig

IMG_20151026_085610

IMG_20151020_093524

IMG_20151025_103316

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv