Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Jag tänker inte lägga en enda jävla sekund på att bevisa något patriarkat.

Det snackas om bevis. Det snackas om att jag ska ”bevisa mitt patriarkat”. Det vänds ut och in på varje utsaga, varje inlägg, för att hitta någon felaktighet, något som en kan invända mot och därmed säga; allt du säger är lögn. Det sägs gång på gång att det minsann inte alls har något med kön att göra, att kön är irrelevant, att även kvinnor kan vara dumma, att även män kan känna ångest. Det sägs att det är okej att kvinnor utsätts för förtryck eftersom vi får ligga. Det sägs att män och kvinnor helt enkelt bara är så, är på det sättet som gör att kvinnor misshandlas i hemmet, att kvinnor våldtas, att kvinnor får lägre lön. Att det liksom bara är så det är, så vi är skapta.

Nu ska jag säga något kontroversiellt: jag bryr mig inte om bevis. Jag tänker inte lägga fram några bevis. Den som vill ha bevis kan gå in på SCB och söka själv. Då kan en hitta statistik som stödjer det här med att kvinnor löper så mycket större risk att dödas i hemmet, det här med att kvinnor utför en så mycket större del av det obetalda hushållsarbetet, det här med att kvinnodominerade branscher har så mycket lägre löner, det här med att kvinnor tar ut så mycket mer föräldraledighet, det här med att så få kvinnor sitter på samhälleliga maktpositioner, att så mycket egendom tillfaller män. Jag orkar liksom inte rabbla samma gamla siffror igen och igen, och jag tänker inte göra det.

Jag tänker inte lägga fram bevis, för jag vet. Jag vet att du inte frågar för att du vill veta utan för att du desperat vill fly undan insikten om hur vårt samhälle är konstruerat. Jag vet att ingen statistik i världen kommer få dig att ändra uppfattning. Jag vet att inget bevis kommer vara nog för dig för att känna patriarkatet.

Men jag känner det, jag känner patriarkatet. Ingen har behövt bevisa patriarkatet för mig, för jag vet att det finns där. Jag har alltid vetat att det funnits där. Jag känner det i bröstet, jag känner det i magen, jag känner det i mina rädda snabba andetag när jag går ensam hem på kvällen. Jag känner det när jag ser den trettionde bilden på en kvinna som står uppställd som vore hon en möbel eller en tavla på samma dag. Jag känner det när männen i min närhet dominerar hela rummet med sina samtal om saker som är helt ovidkommande för den kvinnliga delen av sällskapet. Jag känner det när jag hör kvinnor tipsa varandra om hur de ska göra folk att inte bli våldtagna, när jag hör människor spekulera i om den där tjejen ändå inte sade nej med en lite lite för tyst stämma för att det skulle höras riktigt riktigt tydligt.

Patriarkatet är närvarande varje gång en man tycker att han har rätt till sex från en kvinna för att han har köpt en drink åt henne eller gett henne en komplimang. Patriarkatet är närvarande varje gång en man tar sig rätten att kommentera en kvinnas kropp. Patriarkatet är närvarande varje gång en kvinna behöver påminna sin manliga partner om att han ska ta disken, för att därefter bli anklagad för att vara tjatig. Patriarkatet är närvarande varje gång en kvinna blir skuldbelagd för att hon är känslosam eller irrationell. Patriarkatet är närvarande varje gång en kvinna ligger och funderar på hur hon ska få sin partner att vilja lösa problemen i deras gemensamma relation. Patriarkatet är närvarande varje gång en kvinna står och hulkar över en toalettstol i ångest över att ha ätit för mycket.

Hur bevisar en en känsla? Hur bevisar en det förtryck som ständigt ligger som en tung tung matta över bröstet? Hur bevisar en den tryckande känslan av att dagligen få sina livsmöjligheter begränsade på grund av sitt kön? Hur bevisar en det ständiga hotet om våld som finns omkring en, hur bevisar en den desperata känslan av att bara ge och ge i varje relation med en man en befinner sig i utan att få något tillbaka? Hur bevisar en det där ständiga tvånget på att vara fin, vara duktig, passa in?

Patriarkatet finns. Jag vet det, för jag känner det i varje cell. Jag har alltid vetat det, men jag har saknat orden för det innan. Feminismen har inte berättat något nytt för mig, den har bara lärt mig att verbalisera den där känslan, känslan av förtryck och ofrihet. Feminismen har bara öppnat mina ögon inför det som alltid funnit omkring mig. Och om mitt och många andra kvinnors vittnen om denna känsla, om detta förtryck, inte är nog för dig, ja då vet jag tyvärr inte vad jag kan göra för att få dig att förstå.

Men en sak vet jag, och det är att jag inte tänker lägga en sekund på att bevisa något jävla patriarkat. För det är så absurt, tanken att jag ska behöva bevisa det som format hela mitt liv, som jag känt och känner närvaron av varje jävla dag, bara för att någon jävla man inte kan ”ta mig på allvar” annars. Jag bryr mig inte, alltså jag bryr mig verkligen inte, om du ”tar mig på allvar” eller inte. Jag ger blanka fan i om du känner till patriarkatets existens eller om du desperat kommer trycka insikten ifrån dig. För grejen är, att jag behöver inte bevisa ett jävla skit för dig. Det enda jag behöver är att veta i mitt hjärta, att känna i hela min kropp, att patriarkatet finns. Och den insikten, den kan inga skeptiska invändningar i världen ta ifrån mig.

25 kommentarer till Jag tänker inte lägga en enda jävla sekund på att bevisa något patriarkat.

  • Föräldraledig skriver:

    Jag gråter här hemma i min soffa för jag känner igen mig så i det du skriver. Jag är föräldraledig med mina två söner och sitter just nu och stressar över disken, tvätten, amningen, att underhålla barnen. Jag stressar för jag vill att det ska vara fint när min sambo kommer hem från jobbet. Jag stressar för jag har ingen bh på mig och tuttarna hänger längre och längre ner och degmagen som tuttarna vilar mot stressar mig. Jag stressar för jag har inte gått ner vikten efter graviditeten. Jag borde ha gått ner mer efter 3 månader tänker jag. Men jag orkar inte. För jag hinner inte. Och jag vill så mycket, och jag vill vara fin och duktig och duglig inför min sambo, mina barn, samhället. Vill inte vara lat och degig. Tack för dina ord, tack för att du orkar. Vet du hur mycket det betyder för mig. Din blogg och det du skriver är så otroligt viktigt!

  • F skriver:

    Tack så himla mycket för det här och allt annat du sätter ord på som jag själv inte kan formulera! Det hjälper så himla himla mycket. Tack <3

  • s skriver:

    Håller med (igen)! Det är så himla absurt med alla dessa ”bevisa att patriarkatet finns” – som om det var en obskyr trosfråga och inte något som är så jävla uppenbart och närvarande hela tiden oavsett vart en vänder blicken. Självklart kan en tycka patriarkat är soft om en vill – men att försöka få det att framstå som att bara mycket känsliga, extrema feminister kan se det är verkligen att sänka debatten och få sig själv att framstå som idiot.

  • Nu vill jag ju inte förringa att patriarkatet är en högst påtaglig känsla, för det håller jag med om. Men patriarkatet är ju också en högst påvisbar struktur. Men det är ju med patriarkatet som med alla andra påvisbara strukturer. De kan inte bevisas till 100% och därför finns det alltid sätt att argumentera mot bevisen. Så precis som en kan dra upp näbbdjuret eller någon jäkla stackare och hålla ett föredrag om att evolutionsteorin är keff för att en hatar evolutionsteorin så kan en som antifeminist rabbla om att män måste göra värnplikt för att slippa erkänna att patriarkatet är en bra förklaringsmodell för vår omvärld. Men det framstår ju minst sagt som töntigt att göra så.

    • David Holman skriver:

      Din förståelse för evolutionen lämnar jag därhän, näbbdjuret är inte ett ”oförklarligt fenomen”. Tvärtom.

      Men låt oss ponera att det finns ett djur som inte verkar ha någon uppenbar orsak att existera, varken förfäder eller släktingar så har vi tre sätt att förklara dess existens på inom vetenskapen: antingen är hela vår teori fel (men i dagsläget är detta mycket tvivelaktigt med tanke på all den bevisning som existerar för evolutionen) eller så är vår förståelse för fenomenet fel (alltså att det är detaljer som måste ändras på) alternativt så kommer vi hitta en förklaring till dess existens som går att applicera inom ramen för vår samtida förståelse för hur evolutionen fungerar.

      Detta är något som inte sker med ”patriarkatet”. detta av flera orsaker. Dels för att det är en politisk och inte vetenskaplig förklaringsmodell i stil med marxismens proletariatet.Dels för att det inte finns någon överenskommen definition (till skillnad från evolutionsteorin) från vilket man kan avvika helt eller delvis ifrån men som på detaljerna 99% av alla forskare är överens om (fast det skiljer sig från vad forskare inte håller med om, vissa ifrågasätter X men håller med om Y och Z, andra ifrågasätter Y men håller med och X och Z och en tredje ifrågasätter Z men håller med om X och Y). Detta existerar inte vad gäller patriarkatet.

      Enligt Wikipedia sägs dock följande om könsmaktsordningen: ”Könsmaktsordning är ett begrepp inom flera olika feministiska inriktningar och syftar på en teoribildning vars hypotes är att män som grupp är överordnade kvinnor som grupp.” När man sedan ger exempel och bevis på när, hur och var, detta inte är fallet säger feminister bara: ”det är också patriarkala strukturer” och därför behövs en ny förklaringsmodell, alternativt behöver begreppet ändra på sin teori för att anpassa sig till verkligheten alternativ säga vad man måste finna för typ av data för att män som offrar sina liv i krig, de hemlösa männen eller pojkars sämre skolbetyg (för att ta några exempel) fortfarande är en del av de ”patriarkala strukturerna”. Något som förklarar deras existens inom ramen för patriarkatets nuvarande teoribildning.

      Än så länge är patriarkatet bara ett cirkelargument: kvinnor är förtryckta för att det finns ett patriarkat för att kvinnor är förtryckta. Det är också ofalsifierbart då allting är en del av ett patriarkalt förtryck (”pojkar misshandlas i skolan” = ”del av de patriarkala strukturerna”, ”8/10 hemlösa är män” = ”ett patriarkalt förtryck”, ”män för 4 år tidigare än kvinnor” = ”ett patriarkalt förtryck”).

      Tills kvantifierbar data är insamlad är ”det patriarkala förtrycket” endast ett politiskt fantasifoster vars existens kanske existerar. Men några tyckande och kännande kommer inte leda någon i rätt riktning!

      Jag menar, hur många källor har wikisidan (http://sv.wikipedia.org/wiki/K%C3%B6nsmaktsordningen)?… Svar: en. Woooow!
      Och den engelska motsvarigheten (http://en.wikipedia.org/wiki/Gender_systems)?… 32, varav 20 är från Serena Nanda och nästan samtliga resterande förekommer 2 gånger. Igen… Woooow! Verkligen mycket bevis för dess existens.

      Igen, känslor och tyckande leder en in på en hypotes, men aldrig en bra förklaringsmodell.

      • Ja, du kan ju börja med att definiera vad det innebär att könsmaktordningen och den marxistiska klassanalysen är en ”politisk och inte vetenskaplig förklaringsmodell”. Att det inte finns någon bestämd definition låter ju knappast som att det har med politik att göra. Snarare oförmåga att precisera. Och dessutom: för vilka gäller detta ej? Vi förändrar och ifrågasätter våra teorier hela tiden. Utan ett ständigt ifrågasättande och anpassande av teorier skulle vetenskap vara omöjligt.

        Det finns stora möjligheter att förklara många av fenomenen du tar upp inom ramarna för könsmaktsordningen. Och det har gjorts. Om du vill införa en konkurrerande förklaringsmodell för problemen du tar upp är det faktiskt upp till dig att leverera den modellen och förklara varför den modellen är att föredra framför könsmaktsordningen. Inte mitt. Herregud, något får du göra själv.

        Nej, det finns inget cirkelargument här. Kvinnor är förtryckta för att vi har mängder efter mängder av empiri som bekräftar det. Jättemycket. Och könsmaktsordningen är bara en modell som passar den empirin.

        Bra jobbat att du lyckades hitta in på wikipedia. När du ändå är där kanske du kan slå upp sidan om vad wikipedia är eller kanske sidan om att använda wikipedia epistemologiskt.

  • Julia skriver:

    Wow. Den där texten kändes som en kniv i hjärtat. Du sätter ord på precis den där känslan jag har, av att patriarkatet ständigt är närvarande, vart jag en går och vad jag än gör. Du är så sjukt bra på att skriva och du lär mig nya saker hela tiden. Tack! Din blogg betyder mycket för mig.

  • sak skriver:

    Ja, det finns där varje dag, hela tiden. Men det är tydligen inte det som är mest provocerande, mest provocerande är tydligen om jag är arg över det varje dag. Om jag inte kan låta en liten sexistisk kommentar passera nån dag åtminstone. Eller om jag inte kan låta bli att belysa det i ett relevant sammanhang där de övriga helst inte alls vill behöva bry sig om just den biten. Det är tydligen det som blir jobbigt – inte att få sitt liv och sin självbild kringskuren varje dag, på massor av olika sätt, för att en råkar vara kvinna.

  • Miss Mary skriver:

    Alltså, jag behövde det här inlägget så mycket! För alla gånger folk frågar mig efter bevis, och jag inte kan presentera tillräckligt övertygande sådana, så börjar jag tvivla. ”Är det kanske bara inbillning? Är jag bara lite överkänslig och lättkränkt, och gillar att klä mig i offerkofta? Jag har nog fel ändå.”

    Men så läser jag det du skriver och känner igen mig i så himla många av erfarenheterna. Ja, jag är också arg. Jag känner också av den där förbannade genusordningen alldeles för ofta. I vanliga fall är jag ett stort fan av vetenskapliga metoder och bevis, men min ilska och frustration över samhället och genusordningen, och mitt feministiska engagemang, kommer av mina personliga erfarenheter och upplevelser, och dem har jag inga sådana bevis för. Tack vare det du skriver blir jag stärkt i att det är helt OK att stå upp för sina åsikter ändå.

    TACK! Och kram.

  • Erik skriver:

    Feminister hänvisar ofta till t.ex SCB för att bevisa deras teser om patriarkat o.s.v. Problemet är dock inte att folk inte håller med om eller är omedvetna om vad SCB säger utan tolkar datan ur en annan kontext.

    Ett exempel jag har stött på flera gånger är detta.
    Tes av feminist: Det finns samhällsstrukturer gör att kvinnor råkar ut för mer våld i hemmet därför att de är kvinnor.
    Bevis: 17 kvinnor dödade av sina män men enbart 4 män dödade av sina fruar.

    Men man kan också se det (på det korrekta sättet) som att män överlag är våldsammare och deras överrepresentation i hustrumisshandel är MINDRE än deras generella överrepresentation i våldsbrott. Vilket indikerar att det finns strukturer som gör män mindre benägna att slå, skada eller mörda kvinnor än någon annan grupp.

    • Det räcker ju med att se att män överlag är våldsammare än kvinnor för att kunna börja diskutera patriarkatet. Om det nu är så att de skulle vara mindre våldsamma mot just kvinnor än män är det ju knappast något bevis för något omvänd könsmaktordning utan bara ett alldeles för litet plåster på ett av många sår patriarkatet skapar.

  • Kalle skriver:

    Oavsett vad man själv tycker om något eller hur man själv upplever något så för att kunna övertyga andra måste man faktiskt kunna verifiera det med tydliga ”bevis” för det. Spelar ingen roll vad man pratar om för ämne men vill att andra ska förstå och hålla med en så måste man kunna påvisa att det man tycker eller känner är korrekt. Det håller väl iaf dom flesta med om?

    Annars blir det att man kan påstå vad som helst men då får ni inte glömma att det som påstås utan bevis kan avfärdas utan bevis som den vältalige Christopher Hitchens alltid sade.

    Själv tycker jag mer att patriarkatet för dom troende, dvs ni som tar modellen som en sanning, fungerar som glasögon ni väljer att se världen med och allt ni ser förklaras sedan med denna modell. Dvs, på samma sätt som kreationister ser världen med sina glasögon och därför ser guds skapelse överallt. När man undersöker världen ska man göra det objektivt, man samlar in fakta och underlag och därefter ser vad dessa faktan berättar. Inte som feminister gör som har tron på ett patriarkat och därefter letar faktan som stödjer denna teori. Dvs, ni går motsatt väg mot hur man ska göra egentligen.

    Det blir också svårt att ta modellen på allvar när feminister förklarar allt, precis allt, med detta patriarkatet. Varför tjänar killar mer? Patriarkatet. Varför väljer män äldre killar? Patriarkatet. Varför är män bättre på fotboll? Patriarkatet. Varför känner jag mig rädd på kvällen? Patriarkatet. Osv osv osv. Ens egna tillkortakommanden, ens egna upplevelser och känslor förklaras alltid med patriarkatet. Istället för kristna som slänger in Gud som förklaring överallt slänger ni in patriarkatet.

    Patriarkatet må mycket väl vara sann men då får ni faktiskt först definiera den mer exakt än att det kan betyda precis allt och ni måste faktiskt kunna härleda den i bevis annars blir det omöjligt för oss ännu icke övertygade att ta den på allvar.

    • Fanny skriver:

      Att du inte tar mig på allvar betyder inte att andra inte gör det. Jag känner mig ganska likgiltig inför din eventuella åsikt.

Lämna ett svar till Fanny Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv