Kampen för lika rättigheter angår oss alla.

Fan va jag stör mig på Ronnie Sandahls krönika om Anja Pärson, som när hon kom ut som homosexuell också sa att hon inte ville vara en företrädare för hela Pride-rörelsen. Han tycker att hon liksom måste betala tillbaka någon slags skuld till Pride-rörelsen nu när hon kommit ut, eftersom det är denna rörelse som gett henne möjligheten till att leva öppet som homosexuell.

Såhär. Jag tycker att man ska vara medveten om varför man har de rättigheter man har men jag tycker att hela det här resonemanget kring tacksamhetsskuld är så märkligt. Jag tycker till exempel inte att kvinnor ska vara feminister bara för att feminismen har gett dem rättigheter historiskt.

Det finns andra viktiga rättigheter också som homosexuell faktiskt inte har fått än. En av dem är rättigheten att kunna ha vilken sexualitet som helst utan att för den sakens skull behöva symbolisera alla andra med samma sexualitet. Detta är en rättighet som heterosexuella har helt naturligt, ingen skulle någonsin tycka att en heterosexuell liksom ska eller ens kan tala för alla andra heterosexuella. Men homosexuella har den tyvärr inte.

Jag vet inte om någon någonsin har krävt av Ronnie Sandahl att tala för en hel grupp på grund av sin sexualitet, klasstillhörighet, hudfärg eller sitt kön. Jag tror inte det. Jag skulle önska att han kunde fundera lite på hur det skulle kännas och varför han inte har ålagts att göra det (om jag nu har rätt i mitt antagande).

Låt Pärson vara homosexuell utan att bli en talesperson för alla homosexuella. Det är såklart utmärkt om hon tar ställning, på samma sätt som det även vore utmärkt om Sandahl i egenskap av semikändis och krönikör gjorde det. Men man har ingen större skyldighet att göra det för att man själv är homosexuell, kampen för lika rättigheter angår oss alla och är allas vår skyldighet att driva efter bästa förmåga.

10 reaktioner till “Kampen för lika rättigheter angår oss alla.”

    1. Man måste älska rubriken! Bra skrivet och tack för länken =)

  1. Tröttsamt att kända minoritetspersoner ofta ska framställas som representanter för hela den grupp de tillhör. Jag tycker inte att hon har någon särskild skyldighet att engagera sig i HBTQ-frågor bara för att hon är gay och förstår verkligen om hon vill ses som andra saker än bara homosexuell.

    Sedan så gör kända icke-straighta personer väldigt mycket för HBTQ-rörelsen bara genom att komma ut överhuvudtaget.

    1. Sen så är det ju helt idiotiskt att hon ska förväntas stå i någon slags tacksamhetsskuld till folk som kämpat för att hon ska få de rättigheter som borde varit en självklarhet till en början. Ska svarta sydafrikaner vara tacksamma för att de slipper apartheid och människor med intellektuella funktionsnedsättningar för att de slipper bli tvångssteriliserade? Tror inte det va.

      1. Jag tkr som sagt det är väldigt viktigt att vara medveten om varför man har de rättigheter man har, men anser inte heller att man har några skyldigheter till en rörelse bara för att den historiskt har tjänat ens syften.

    2. Tänker detsamma. Effekten kan tyvärr bli att folk drar sig för att komma ut istället.

  2. Alltså, håller med om ditt resonemang och tänkte typ likadant när jag läste det. Men jag fick ändå intrycket av att det var något hon VERKLIGEN inte ville stå för eller stå bakom och hon ville inte vara en förebild och någonstans blev det nästa lite skämmigt? Det tillsammans med hela smita undan skatten-grejen blev lite… ja.

    1. Har ej lyssnat på mer än delar av sommarpratet. Kan stämma att det hon sade var märkligt, men jag tycker fortfarande sandahl har fel.

      Håller såklart helt med Sandahl angående skattefusket.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *