Kapitalismen som naturlag och politikens syfte.

Hittade den här strippen på min favorithögersida Statens ovänner (ja, det är seriös högersatir, jag lovar. Hoppas på att Timbro ger ut en bok med dem snart för det skulle gå väl i linje med deras övriga utgivning). Syftet, som jag förstår det, är att göra en parodi på hur människor menar att de är förtryckta för att de måste arbete för att överleva.

Serien utgör ett utmärkt exempel på hur högermänniskor ofta ser kapitalismen och ojämlikheten i detta samhälle som en slags naturlag, att det är så som det måste vara. Därför så ter sig all kritik mot kapitalismen som löjeväckande, eftersom det är som att kritisera att himlen har en ful färg eller whatever.

Såhär tänker jag kring politik: det handlar inte om att peka ut allt som är fel med samhället och klaga på det bara för sakens skull, utan det handlar om att peka ut diskrepansen mellan hur det är och hur det skulle kunna vara. Idag är det inte relevant politik att kräva att alla ska få gratis månresor, men om 50 år kommer det kanske att vara det. På samma sätt finns det politiska krav som är relevanta idag, givet dagens förutsättningar, men som inte var relevanta för 50 år sedan.

Idag så har vi en oerhört hög produktionstakt, vi producerar en hel del som är onödigt och slänger också en stor del av det vi producerar. Vi har också en situation där många människor inte bidrar till produktionen eftersom de inte har såpass hög förmåga som krävs för att få ett jobb till en rimlig lön, men som säkert skulle kunna bidra i en viss utsträckning. Vi har en stor mängd människor som är ofrivilligt arbetslösa som går bredvid en stor mängd människor som jobbar mer än vad de skulle vilja. Vi har också en situation där människor som svälter lever bredvid människor som lever i överflöd.

Vi skulle kunna göra produktionen bra mycket effektivare, producera saker utifrån en rimligare prioriteringsordning och producera saker som håller högre kvalitet och håller länge istället för saker som går sönder för att trissa upp konsumtionen.Vi skulle kunna fördela de resurser vi har jämnare, så att människor skulle slippa svälta. Vi skulle kunna dela på jobben som behöver utföras, så att alla som kan kan bidra utan att vissa behöver arbeta för mycket.

Men detta sker inte, eftersom vi också lever i ett samhälle där vissa människor tjänar på att systemet ser ut som det gör. Det är detta som är förtrycket. Förtrycket består inte i att vi har fötts in i en värld med ändliga resurser, utan att vissa tjänar på att hålla andra i relativ misär.

Mitt mål för samhället är att människor ska ha det så bra som möjligt utifrån de förutsättningar som finns. När jag ser mig omkring ser jag ett enormt slöseri, både på materiella resurser men också på människoliv. Jag vill att denna situation ska upphöra, och jag tror att det är möjligt att utifrån dagens förutsättningar skapa ett samhälle som löser dessa problem. Det innebär inte att alla ska få allt eller något liknande, utan bara att vi ska utnyttja de förutsättningar vi har för att göra så att det blir bäst för flest. Att prioritera samhällets produktion utifrån mänsklighetens behov och inte utifrån kapitalismens behov av ständig tillväxt är en sjukt bra början. Sedan hoppas jag att vi kommer kunna se fler och fler problem, typ åldrande, döden, ofoget med att alla barn måste bäras i en persons magen, som problem som kan övervinnas med hjälp av teknologi. Inte för att det är förtryck, utan för att det är fett att sträva efter ett samhälle med så lite lidande som möjligt.

15 reaktioner till “Kapitalismen som naturlag och politikens syfte.”

  1. ”Inte för att det är förtryck, utan för att det är fett att sträva efter ett samhälle med så lite lidande som möjligt.”
    Underbart skrivet! Samhället hade kunnat bli så mycket bättre om bara fler slutade rycka på axlarna med orden ”det är bara så det är”,,,

  2. Inte för att vara den som är den, men ”Statens Ovänner” är verkligen inte ”höger” utan ”frihetlig”. Libertariansk i vid mening. När du kallar det högersatir och blandar in Timbro får du det att framstå som att det sitter ett gäng MUF/LUF/CUF:are och ritar serien, men så är verkligen inte fallet.

    1. Libertarianismen är en högerideologi. Har fö hört från en som träffat dessa jeppar att de är med i MUF.

  3. Forgive the language – Google’s Swedish is probably better than mine!
    Why should anyone believe your version of what is best instead of someone else’s version?
    Most people rely on their emotions and judge what is good by what makes them feel good. It is an article of faith. Can you find a more concrete path to truth? Are there clues in the world about what will work best? Perhaps if you find them, your arguments will be more persuasive – but may change as you come to see reality.
    The world existed for billions of years before humans and functioned well enough to produce human beings. Does that history have something to teach us?
    Community and cooperation has been fundamental from the sub-atomic particles which cooperate to create atoms, to molecules, to cells, to societies to entire ecosystems. Humans would die without the phytoplankton which replace most of the oxygen humans consume. Phytoplankton are as essential to our lives as our own hearts and lungs.
    ”Survival of the fittest” derived originally from economic theory and underpins capitalism. It is only a small part of biological (and true economic?) evolution. A much greater part is played by cooperation and by exploitation of un(der)exploited opportunities. The biggest industries have always grown from new ideas, not from aggressive competition of existing enterprises. Aggressive competition occurs at later stages of evolution.
    Evolution is ever present, even demanded by existence. Our purpose is to evolve – as individuals, societies and ecosystems. A part of our duty should then be to support evolution. Give every human the opportunities to do their best. Ensure that every human has the basic necesities of life so that they have the best opportunities express their creativity and contribute to evolution.
    Atoms are building blocks of evolution. molecules are building blocks of evolution. Cells are building blocks of evolution. People are building blocks of evolution. Does each building block understand, or is aware of what it was used to build? Is it within their abilities? Do societies (and ecosystems) function at a level that human beings are incapable of comprehending? Are cells capable of understanding a human being?

  4. Halloj! Fick ett sånt plötsligt sug efter en vass kritik mot den borgerliga demokratin och varför den är så begränsande, för att slipa mig själv. Helt enkelt en samlad beskrivning. Slår vad om att du har något på lager (vet ju att jag läst mycket om det här på bloggen) men jag orkar inte läsa igenom en massa inlägg just nu, så jag undrar om du bara snabbt skulle vilja länka ett par inlägg på ämnet. I ett svar här duger bra! Tack på förhand.

  5. Satiren kritiserar, som du går in på, åsikten att de utan mat blir förtryckta (eller blir utsatt för tvång) av någon annan enbart för att vi (nästan alltid) måste arbeta för att överleva. Men jag ser inte hur vi libertarianer av denna anledning – eller någon anledning över huvud taget! – anser att dagens situation är oföränderlig eller att fattigdomen som finns i den inte kan kritiseras. Argumentet i satiren, som jag förstår det – är inte medlem i serieskapandet, men har upplevt samma idé som mannen i serien uttrycker – har inget med det att göra utan det är ett argument som är riktat mot de som vill jämställa tvång (från fysiskt våld och hot) med ett behov (att arbeta för att överleva), alltså att lägga de på samma moraliska plan (och möjligtvis även utifrån det komma fram till något sorts rättfärdigande för att använda tvång för att väga upp mot ”tvånget” som redan finns i naturen.

    Jag håller annars med dig i mycket som du skriver. Ja, vi kan göra samhället mycket bättre, som alla kan bidra till och få nytta av, och det är helt galet hur folk i andra länder kan svälta när de skulle kunna komma hit och få mycket mer än vad de har idag på så många sätt. Ett mer utilitaristiskt samhälle vore verkligen underbart. Hur ser du på det filosofiska, vetenskapliga, ekonomiska, sociala och praktiska problemet med att komma fram till vilket samhällssystem som är bäst för att vi skall kunna hjälpa varandra ha det så bra som möjligt?

    1. Hej Fanny,
      Jag är en av personerna bakom Statens ovänner. Jag är jättenyfiken på vad du tycker om Carls sista stycke, framför allt detta:

      Hur ser du på det filosofiska, vetenskapliga, ekonomiska, sociala och praktiska problemet med att komma fram till vilket samhällssystem som är bäst för att vi skall kunna hjälpa varandra ha det så bra som möjligt?

      Det är en svår fråga som har många intressanta svar. Jag är intresserad av hur just du tror att man på ett vetenskapligt vis uppnår ett så bra samhälle som möjligt så många människor som möjligt. Tror du att du kanske skulle kunna skriva ett litet inlägg om det?

      1. Tror öht inte en kan komma fram t ngt sådant gnm ”vetenskap”, det är en fråga om ideologi. Som bekant är jag kommunist. Du är också anhängare av en ideologi.

        1. Så du tänker dig, om jag förstår dig rätt, att det är svårt att komma fram till en djup förståelse utan att fastna för att man har på sig ideologiska blinders? Eller tänker du att det snarare är omöjligt att komma fram till ett sant påstående, att ideologierna som vi har förstör vårt tänkande alltför mycket?

          Annars, ser du några andra problem med att komma fram till ett svar i frågan? Vad skulle vara en bra utgångspunkt att börja studera? Historia, psykologi, ekonomi, sociologi eller vetenskaplig metodik? Finns det något i dagens system eller i något historiskt system som fungerar väl och som behöver funderas djupare på? Finns det något som är djupt problematiskt och som visar på en skadlig mekanism i dagens samhälle? Var är det värt att börja fundera på och vad om ens tänkande är värt att vara fundersam på? Och så vidare… 🙂

          Det finns många infallsvinklar på problemet med att samarbeta med andra för att få fram en bättre värld. Finns det något tillvägagångssätt som är mer tillförlitligt än något annat? Finns det någon metod som är tillförlitlig alls?

          1. Själv tror jag till skillnad från Fanny att dessa frågor i princip kan behandlas vetenskapligt, även om vi behöver acceptera vissa axiom (vilket gäller allt resonerande). T.ex. behöver vi acceptera vissa tankar om det goda livet, för att sedan med ett vetenskapligt förhållningssätt kunna avgöra vissa mänskliga institutioner och handlingar som främjar resp. förhindrar utvecklandet av det goda livet. Själv skulle jag till ett gott liv räkna sådant som självbestämmande, hälsa. välbefinnande (eudaimonia), personlig utveckling, fritt kreativt arbete – och även karaktärsdygder såsom kärlek, mod, visdom, integritet, nyfikenhet, öppenhet, ansvar osv.

            Jag tror att detta frodas bäst i gemenskaper som präglas av likvärdighet och vänskaplig kärlek. Det är förstås svårt – men i princip möjligt menar jag – att komma fram till vilka typer av institutioner som bäst främjar ett sådant klimat. Desto lättare att se vilka som motverkar det. Dit hör det kapitalistiska samhällets pelarinstitutioner: marknaden, staten och den privata äganderätten (samt andra strukturer som patriarkatet).

            Marknaden, dels eftersom människor där alltid står i ett antagonistiskt förhållande till varandra; arbetsköpare mot arbetssäljare, kapital mot kapital… Men också för att den innebär en ständig konkurrens om profit, en ständig jakt på tillväxt. Som obönhörligen innebär rovdrift på miljö och människa, också på hela nationer.

            Staten eftersom den till sitt väsen är en byråkratisk maktapparat som ofrånkomligen ser det samhället och individerna som material för statlig förvaltning. Staten, med Karl Marx ord: ”insnärjer, kontrollerar, reglerar, övervakar och mästrar det civila samhället från dess mest allomfattande livsyttringar ner till dess mest obetydliga ryckningar, från dess mest allmänna existensformer till individens privata tillvaro, där denna parasitiska kropp genom den mest utomordentliga centralisering får en allestädes närvaro, en allvetenhet, en förmåga till förhöjd rörlighet och en elasticitet som finner en motsvarighet endast i själva samhällskroppens hjälplösa beroende, i dess slappa formlöshet …”

            Den privata äganderätten för att den ofrånkomligen ger upphov till marknad och stat, för att den splittrar människor i klasser – i makthavare och maktlösa, i ägare och arbetshjon, i förtryckare och förtryckta, i utsugare och exploaterade.

            1. Jag delar i princip din uppfattning om att goda livet innebär, Sara. Att vara frisk i kropp och själ; att vilja ta reda på hur världen fungerar; att stöta på problem och klura ut samt skapa lösningar på dem; att leva i vänskapligt förhållande med andra; att respektera andra och själv bli respekterad som en vän någon inte stiftat bekantskap med än; att kunna välja själv hur man skall leva sitt liv utefter ens egna värden, är alla viktiga delar av det goda livet. Jag är något fundersam på kärlek som en dygd, men om du menar att var och en bör respektera ens nästa som om denne vore älskad, då instämmer jag till fullo.

              Ett samhälle där var och en kan sträva efter det goda livet håller jag även med om måste präglas av en sådan vänskap som kommer av att man vill alla ens medmänniskor väl och inte förfördelar andra efter sådant som nationalitet, etnisk tillhörighet eller kön. Jag ser det som kosmopolitanism; att alla främlingar har ett lika stort värde och att varje främling borde behandlas som om denne skulle kunna varit ens vän.

              Jag får även instämma i att det generellt sett är lättare att hitta vad som inte är det rätta politiska systemet, än att kunna hitta vad som är det rätta. Samt att staten är en parasitisk organisation som skapar fördelar för dess byråkrater och ledare, på bekostnad av hela samhället som utvecklas efter statens kontrollerande riktning, efter dess maktbehov, vilka inte behöver vara detsamma som vad är bra för folket, och sällan är det. Den har genom historien främst varit en maktapparat och även om den på senare tid gjort saker som ser ut att ha varit i det allmänna intresset (som med välfärdsstaten) sker det alltid genom att den försvagar andra samhällsformer som hjälper individen till att få egen kontroll över sina omständigheter. Det är en organisation varje individ borde kunna få lämna, som jag ser det.

              Men, även om det är svårt att försöka komma fram till vilka institutioner som är nödvändiga och positiva för att vi skall kunna leva gott och i harmoni med varandra, kanske det går att komma fram till en närbesläktad fråga. Nämligen, vad för gränser kan vi sätta på varandras experimenterande för att hitta vilka system som är nödvändiga och till en själv och allas fördel? Som, skulle någon kunna få hindra dig från att starta en förening som producerar praktiska filosofiska råd för att sträva efter eudaimonia? Eller skulle någon ha rätt att hindra dig från att tillhandahålla energi genom ett kärnkraftverk (om du har intresset)?

  6. ”Libertarianismen är en högerideologi”

    Höger och vänster är bara något som passar på den politiska skalan. Liberterianism, i Statens ovänners tappning är opolitisk. Serien handlar ju om hur fel det är med politik. Politik är omoraliskt eftersom det baseras på angreppsvåld. Om ingen har rätt att angripa någon annan försvinner hela utrymmet för politik.

    Jag kan lova dig att Timbro inte tar i serien ens med tång. På Timbro är de nyliberaler och älskar staten. De har bara en annan åsikt än du om vad staten skall göra.

Lämna ett svar till Carl Jakobsson Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *