Kommentarsbeteende.

Idag har jag observerat ett extremt intressant beteende hos en av mina kommentatorer, som jag tycker mig se mycket ofta. Detta är en person som kommenterat innan vars kommentar jag tagit bort, jag minns inte exakt varför. Nå, hur som helst kommenterade personen under mitt inlägg om folk som känner sig censurerade:

Hejsan!
Ville bara säga att min kommentar som du inte publicerade inte var menad att trycka ner på något vis, jag var uppriktigt intresserad av hur du tänkte, och om du verkligen menade vad du skrev. Och angående lagen var jag också ute efter att få veta hur det verkligen var, och om jag hade fel uppfattning då du verkade säker på din sak. Sedan – igen, av intresse, inte för att trycka ner – varför känner du att du måste ha en så hård censurering? Av alla de bloggar jag läst så sticker din ut med den absolut lägsta ”toleransnivån”.

Personen försöker uppenbarligen hålla någon slags ”god ton”, men kan ändå inte hålla sig ifrån att förminska mig och ifrågasätta mitt omdöme samt säga att jag har ”lägst toleransnivå”. Tänker sig denna människa att detta är ett bra upplägg för någon slags meningsfull diskussion? Detta är förvisso en sådan kommentar jag troligen skulle ha släppt igenom, men eftersom jag modererar vissa kommentarer så tar sådant ibland tid, eftersom jag gör annat på dagarna än att kolla mitt kommentarsfält. Detta är dessutom den typen av kommentar som jag vill besvara direkt innan jag publicerar den, och därför tar det extra lång tid. Men så är det, ibland tar det några timmar eller ett dygn innan jag släpper igenom en kommentar.

Men personen som kommenterar tänker inte vänta, utan utgår istället från att hen blivit censurerad och skriver följande:

Vad är du rädd för? Diskussion? Debatt? Mitt förra inlägg följde dina regler, och var inte ens närapå galla, möjligen lite sur uppstötning ;-) .
Jag vet att det här är din blogg osv, men när din policy gällande kommentarer tydligen är värre än valfri nazi-blogg (ja, jag har besökt ett antal såna, ibland är det roligt att bråka med nassar) så borde du kanske tänka efter lite…

Vad är grejen med detta? Varför så paranoid? Varför känner sig personen tvungen att skriva till mig igen? Jag begriper det inte.

Det är en jävligt vanlig inställning att tycka att en på något vis har någon slags ”rätt” att få sin kommentar publicerad om en håller ”god ton” och anstränger sig. När människor tycker sig ha denna rättighet så blir jag jävligt avtänd på att ha något med dem att göra.

Men personen kan liksom inte hålla sig, hen bara måste skriva en kommentar till med en lång och utförlig analys till varför jag inte släpper igenom hen jävla kommentar:

Så, jag har funderat lite på varför rassar låter folk kommentera men inte du, och har kommit fram till några avgörande skillnader:
1) Självsäkerhet. Om det är något nassar och rassar har så är det självsäkerhet. De är säkra på sig själva och på att de har rätt. Om de råkar ut för motgångar (Och det gör de. Oj, vad de gör! :-) ) så stiger de upp, borstar av sig och fortsätter. Du däremot verkar inte vara en stark person. Man får känslan att du inte klarar motgångar speciellt bra.
2) Ideologi. Rassar är ganska säkra på sin ideologi – de vet(!) att de har rätt, och därför är de inte heller rädda att debattera med folk som inte håller med dem (det roliga blir därför att sakta och säkert punktera deras tankebubblor). Du däremot verkar inte vara så säker – varken på kommunismen eller feminismen. Kanske du innerst inne vet att ingendera av dem håller för någon närmare granskning?

Jag tror därför att orsaken till att du inte låter kommentarer (förutom ryggdunkar-skval) få komma fram är en kombination av de två. Å ena sidan vet du att varken feminismen eller kommunismen håller någon som helst närmare granskning utan att sjunka som Titanic. Å andra sidan har du antagligen byggt hela din världsbild på dessa två ideologier – och skulle någon rasera dem har du ingenting kvar, vilket du inte skulle klara av utan att bryta ihop.

Har jag fel? ;-)

Alltså snälla människa, ta dig samman. Hur kan det vara en så jävla big deal för dig att jag inte släpper förbi din jävla kommentar att du sätter dig och författar typ en halv A4 med en redogörelse för min personlighet? Hur kan du tycka att det är ett okej beteende bara för att jag inte publicerat din kommentar? Det är ju helt otroligt.

Allt detta sker alltså inom loppet av en period då jag inte ens tagit ställning till den här personens första kommentar. Det är fan i mig helt otroligt hur mycket vissa människor har taggarna utåt och hur det liksom blir en självuppfyllande jävla profetia eftersom de bara inte kan hålla sig från att klaga på att jag inte släppa igenom deras dynga. Ta ett steg tillbaks bara och chilla lite så kanske det blir enklare.

14 reaktioner till “Kommentarsbeteende.”

  1. Hej!
    Längtar tills du lägger upp inlägget om kommunismen. Ska bli intressant att se hur du ser på det och även hur du anser att det skulle fungera i vårt samhälle idag. Jag är nyfiken på ideologin, men just nu svävar jag runt på vänstersidan utan att riktigt veta vad jag står för. Jo, feminism står jag för. Men sedan? Önskar få svar på förvirrade tankar jag har om kommunismen. (Och nej, det var inte för att sätta press på dig som jag skrev detta.) Ta god tid på dig för att få inlägget så bra som möjligt.

    En annan sak jag grubblar på är hur en förklarar varför en väljer att kalla sig feminist och inte jämställdist. Min pappa önskar tyvärr att jag inte behövde kalla mig något som har sådan negativ klang fortfarande. Jag försöker läsa på om feminism så jag kan ta vilken argumentation som helst med en klackspark. Bara krossa. Eftersom i prinicip alla argument jag hör som är emot feminismen skär sig i öronen, de är helt enkelt fullständigt genomruttna.

    Ber om ursäkt för en ganska lång kommentar. Ha det bra, du är en stor inspiration!

      1. Förtydligande: Det är bland annat ett bra exempel på hur ”god ton” missbrukas. Därför förstår jag inte varför det är konstigt att ge kommentaren uppmärksamhet.

  2. Frågan är ju varför denne människa verkar tro att du aldrig tidigare stött på motstånd kring feminism och kommunism, utan typ antar att hen är den första att komma och informeeeera dig om hur det ligger till i Den Riktiga Världen och att du ba ska ge upp efter hens upplysningar. Vet du egentligen inte om detta själv lilla gumman? <333 Kanske dags att sluta ljuga för dig själv nu va? <333

    Så fruktansvärt jävla irriterande att hen dessutom på allvar anser att hen har "klurat ut" varför du beter dig så "ologiskt" efter att ha "funderat lite". Snacka om att överskatta sin tankeförmåga.
    Att sedan säga att du inte verkar klara motgångar särskilt bra är ju bara löjligt. Har hen läst din blogg och trots detta inte fattar att du möter otroligt många som är kritiska till feminism och kommunism och går så långt som att vara rent hatiska emot dig så måste ju hen ha allvarliga problem med läsförståelsen.

  3. Allt detta tyder på hur viktig du Fanny (och bloggen) är, du skrämmer dessa antifeministiska (och förmodligen) antidemokratiska) personer. Ett synnerligen gott tecken!

  4. Hej fanny! Förlåt om jag spammar men jag har ett önskemål. Jag är sämst på att argumentera och diskutera (speciellt irl) och har en kompis som är djävel på detta dock tror hen inte på ett patriarkat utan mer på ”riktig vetenskap” som hen uttrycker det. Vi diskuterade bland annat den kvinnliga orgasmen och hen påstår att de flesta kvinnor inte kan få orgasm via penetrering på grund av det inte har något syfte. Kvinnor ska helt enkelt njuta av sex utan att få ett klimax medan sexet ska handla om mannens orgasm i stället. Detta gjorde mig så sjukt förbannad. Bara för att det inte finns någon vetenskaplig anledning till kvinnlig orgasm ska vi helt enkelt se det som en bonus om vi får en. Själv tror jag att kvinnan och mannen får orgasm av samma anledning: att båda ska vilja ha sex. Orgasm och utlösning är ju trots allt olika saker även om män oftast får detta samtidigt. Min teori är att kvinnor har svårare att komma på grund av år av tabu kring kvinnlig sexualitet. Kan inte du skriva ett inlägg om detta? Eller länka till ett inlägg om du redan skrivit ett.? Jag behöver läsa något annat än det jag hittar på Google. Typ ”bara så ni vet är det inte mannens fel om ni inte kan komma”

    1. Begreppet ”vetenskaplig anledning” är ju asfånigt, vad ska det ens betyda? Vetenskap beskriver världen, det är inget som dikterar hur det borde vara. Om vetenskapen inte förstår kvinnors orgasmer så har den uppenbarligen misslyckats, inte tvärt om. Finns en massa grejer vi gör utan vetenskaplig anledning för att det är soft.

      Känns ju som att problemet här inte är ”vetenskap” utan att personen/erna som säger så inte bryr sig om kvinnors njutning.

      1. Tack hörni! det jag mest av allt blev så störd över var när jag googlade på män som i sin tur hade svårt med orgasm/inte kunde få orgasm överhuvudtaget och då var det minsann INGEN som sa: ”Jamen var nöjd med det mysiga sexet i stället för försöka uppnå orgasm” Nä i stället så skulle han gå till en psykolog för att allt satt i huvudet på honom så klart…

        Tråkigt att män MÅSTE få orgasm för att njuta av sex medan kvinnor inte måste ha det. Själv får jag alltid orgasm och skulle inte alls vara nöjd om jag inte fick det vid varje samlag…men det är ju bara för att jag är van och vet vad jag går miste om om jag inte får ngn…vill inte skuldbelägga människor som inte får orgasm men det är som att jag inte vill acceptera att vissa kvinnor helt enkelt inte ”kan” få det p.g.a ”vetenskap”…jag tror att det är ngt annat bakomliggande. Men tack så mycket ska definitivt att se till så att jag blir bättre på att argumentera 🙂

    2. Sen är det ju dessutom så att den manliga utlösningen inte kräver en manlig orgasm. Det kan ju vara intressant att fundera på hur likställda dessa två fenomen skulle vara i ett samhälle som betraktade den manliga orgasmen såsom den kvinnliga historiskt sett betraktats.

Lämna ett svar till SannaM // lärare ~ normkritiker ~ lesbisk svenssonmamma Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *