Kön som identitet och trans.

Fick en fråga angående senaste inlägget om varför det är misogynt att prata om kön som en identitet hur en i så fall gör med transpersoner. Behövs det ingen vård om könsidentitet inte finns? Detta är en fråga som jag fått flera gånger. Många människor tycks anse att det är nödvändigt att prata om könsidentiteter för att motivera varför människor som känner obehag i sin kropp ska få de vård de behöver för att slute känna så, det vill säga transition.

Nej, så ser jag absolut inte på saken. Jag tror snarare att det är skadligt även för människor som transitionerar att tala om en slags essensiell ”identitet”. Att en själv väljer att göra det är en sak, men att cispersoner kräver den formen av motivering är någonting annat. Att cispersoner definierar transition som en fråga om identitet enbart gynnar knappast transpersoner. En transkvinna kommer då ställas inför kravet att ”identifiera” sig som kvinna, alltså med den kvinnliga underkastelsen. Detta är något som transkvinnor redan utstår inom transvården, att de ska ”bevisa” sin identitet. Istället för att få behandling för kroppsdysforin blir en tvungen att bevisa att en verkligen har en äkta inneboende kvinnliga essens. Vissa kanske upplever att de har det, men inte alla, och att prata om kön som en identitet förstärker legitimiteten för detta krav.

Om en lider av dysfori, det vill säga en känsla av obehag med sin kropp, så ska en såklart få vård för det. Om en transitionerar så ändras såklart ens position i samhället i och med det. Jag hävdar dock fortfarande att positionen som sådan är binär. Människor som faller utanför det binära i patriarkatets ögon har inte en egen könad position i patriarkatet. Istället hanteras detta genom att så snabbt som möjligt placera in dessa människor i binära kategorier. Om detta visar sig omöjligt eller om personen ”avslöjas” med att på något sätt bryta mot kategoriseringen som gjorts så är risken stor att personen utsätts för våld, vilket är vad som händer när transpersoner outas. Detta våld är dock inte bundet till ens identitet utan till ens kropp och vad en gör med den.

Jag tycker att det är problematiskt när till exempel transkvinnor används för att motivera att feminismen ska handla mindre om kvinnor, kanske rentav att vi ska inkludera män eftersom ”kön är flytande”. Ungefär som om inte transkvinnor var kvinnor och utsattes för mäns förtryck. Transkvinnor har ju en sjäklar del i feminismen för att de är kvinnor, för att de utsätts för kvinnoförtryck, inte för att ”kön är flytande”. Om en inte klarar av att inkludera transkvinnor utan att börja prata om att inkludera ”normbrytande män” så har en en transmisogyn förståelse.

Det som gör transpersoner våldsutsatta är att deras kroppar kan avslöjas, inte att de ”identifierar” sig som det ena eller det andra. Transkvinnor är våldsutsatta för att de ses som falska kvinnor, vilket patriarkatet hatar. Att jämföra denna utsatthet med någon som främst identifierar sig som det ena eller det andra är inte okej, det är ett stjäla fokus och deraila diskussionen om det våld som människor som har transkroppar får utstå.

27 reaktioner till “Kön som identitet och trans.”

  1. Det är ju också värt att tänka på att hela transvården bygger helt på utredningsteamens syn på kvinnor och män utifrån könsstereotyper. De talar talar om att ”leva som” man vs. kvinna vilket de menar är ett visst beteende och hur man ser ut. Det innebär ju att transpersoner tvingas in i ännu extremare könsroller än vad cispersoner gör. Det finns inte plats att vara en ”pojkflicka” eller feminin kille eftersom alla avvikelser från könsrollerna ses som ett bevis på att transpersonen låtsas och därmed inte ska ha rätt till behandling.

    1. ja, precis! Och att detta motiveras med ”könsidentitet” tkr jag är väldigt problematiskt. Målet för transvården borde inte vara att sträka detta utan att se det som en fråga om att korrigera en kropp en inte är bekväm med och inget annat.

  2. Män har i vissa fall rätt att bli inkluderade i feminismen pga finns män som felkönas som ”kvinnor”.

    1. Ett felkönas som kvinna då och då ger inte män tilträda till fmeinism, på samma sätt som jag inte har tillträde till patriarkal makt bara för att jag ibland felkönas som man. Däremot om en har en politisk position som kvinna innan transition, absolut. Men då inte i egenskap av transman utan i egenskap av en person som könas som kvinna.

      1. Syftar självfallet på män som konstant felkönas som kvinnor innan/om de inte genomgår transition. Det stämmer absolut att detta inte är i egenskap av transmän utan i egenskap av att felkönas som kvinna. Menar verkligen ej att transmän ska inkluderas i definitionen av vilka som utsätts för patriarkalt förtryck pga männen är alltid förtryckare i patriarkatet, men det är också felaktigt att säga att feminina män (då menar jag män som felkönas som kvinnor, inte typ cismän med smink) inte bör ges en plats i kampen mot patriarkalt förtryck.

        En till sak: Förtryck av transpersoner innebär mer än det våld som transpersoner som kan bli ”avslöjade” drabbas av. Många transpersoner erfar att det innebär mer förtryck att ha en transkropp i ett cissexistiskt än bara det som uppstår i och med att/om kroppen tolkas som transkropp. Då menar jag absolut INTE att jämföra detta med våldsutsattheten, men att cispersoner alltid har en privilegierad ställning gentemot transpersoner oavsett om transpersons kropp kan ”passera” eller ej.

        Bra text i övrigt.

    2. När det gäller sexism skulle jag säga att det finns två sorters. Dels det man får indirekt från samhället (reklamer, allmänna åsikter, och själva synen på kvinnor) som påverkar alla som identifierar sig som kvinnor men sedan det direkta förtrycket mot individen (som fortfarande är strukturellt) där man får höra att man inte kan göra saker, man utsätts för våld, sämre lön, hålls tillbaka osv. baserat på det kön man delas in i av andra.

      När det gäller transpersoner så kan man ju stå under enbart det ena. Till exempel vara en transkille som inte påverkas av ideal och krav men samtidigt utsätts för sexuella trakasserier och sexism på grund av att man delas in i kategorin kvinna av andra.

      Jag anser också att transkillar har rätt att inkluders i feminismen, under vissa omständigheter. Jag vet att massor av transkvinnor blir förbannade över det men en del (inte alla, det bör nämnas) transmän påverkas otroligt mycket av kvinnohat som ofta blir värre på grund av att de är just transmän. Saker som graviditet, menstruation och andra funktioner som de flesta kvinnor har är ju feministiska frågor men där bör ju även transmän inkluderas. Framförallt för att den otroliga skam som är kopplad till ”kvinnliga funktioner” är så enormt mycket större för transmän.

      1. Jag tycker att det är vitkigare att inkludera de transkvinnor som känner sig hotade av transmäns närvaro.

        1. Hm. Fast det finns massa ciskvinnor som triggas av och känner sig otrygga bland transkvinnor (av olika orsaker), också. Vilka ska ”inkluderas” och vilka ska ”exkluderas” ur feminismen? Jag tänker att transmän drabbas av patriarkatet i viss mån bl.a för att de (ofta) socialiserats som kvinnor samt pga anatomi. Transmän löper väldigt hög risk att utsättas för våld och våldtäkt om de blir outade (pre op) eller inte passerar tillräckligt. Är inte det viktigt att ha i åtanke?

          1. Kvinnor kan känna sig otrygga av andra kvinnor av en massa olika skäl, jag ser inte det som en nödvändigtvis feministisk fråga. Däremot när kvinnor känner sig obekväma av män så är det alltid en feministisk fråga. Som feminist tycker jag att kvinnosolidaritet är en självklar utgångspunkt i kamp, varför jag anser att vi måste fokusera på att göra feministiska rum trygga för kvinnor. Transmän kan såklart, liksom andra män, drabbas av patriarkatet. Det gör inte att de är revolutinära subjekt i feministisk kamp.

            1. Ah. Förstår precis hur du resonerar. Men om de inte läses som män och drabbas utefter det? Eller är det för att de ”identifierar sig” som män? Sedan vet en inte hur de tidigare drabbats. T.ex en transman som väljer att transitionera vid 23 års ålder. Då har han 23 år av kvinnoförtryck i bagaget, och vi vet inte hur det påverkat honom. Ens livserfarenheter påverkar hur en är som person, och jag tycker det är legitimt.

        2. Självklart är det viktigare att inkludera transkvinnor av den enkla anledningen att det är självklart att kvinnor är inkluderade inom feminismen, eller kvinnor är väl vad den SKA bestå av. Men faktum är att vissa delar av feminismen har mer att göra med transmän än transkvinnor och liksom transkvinnor förtrycks på ett sätt transmän inte gör (majoriteten av offer för våld, våltäkt, mord etc. när det gäller transpersoner) så fötrycks transmän på ett sätt transkvinnor oftast inte gör och som blir större än när det riktas mot cis-kvinnor.

          Medan cis-kvinnor får lära sig att skämmas över sina funktioner blir transmän lärda att de ska avsky dem och att de i sig själva är vidriga för att de har dem. Det är svårare för en transkille att handskas med saker som hör till att ha t.ex en livmoder och det är ofta just transmän som utsätts när det kommer till diskussioner om sterilisering t.ex.

          Jag har läst artiklar och debattinlägg om hur jag borde steriliseras eller kastreras sedan jag var fjorton år och debatten så smått började och jag kan inte gå till en läkare eller sköterska utan att de försöker övertala mig till att genomgå sterilisering. Oavsett anledningen till att gör befinner mig där. Att samtidigt enbart inkludera kvinnor i feminismen när man berör just ämnet om de här funktionerna hjälper ytterligare till att stämpla livmodern och dess funktioner som något enbart till för kvinnor och stärker tesen ”män ska inte kunna bli gravida”.

          Att ta upp det mer inom feminismen och faktiskt låta transmän komma till tals om det skulle hjälpa till att få bort det enorma stigmat och förhoppningsvis få transbarn att sluta avsky sin kropp mer än nödvändigt.

        3. sedan förstår jag inte varför transkvinnor skulle känna sig ”hotade” av transmäns närvaro? transmäns kriminalitet/våld är lika låg som cis-kvinnors enligt forskning. varför är transmän ett ”hot”?

          1. Man kan ju känna sig hotad av andra skäl än fysiska och många transmän antar en ”grabbig” persona för att passa in och det kan vara rätt hotande. Sedan kan man väl bli aggressiv av testosteron i början också iof.

  3. Tycker att du är lite väl hård mot transmän när du säger att de inte ska inkulderas i feminismen. Förstår dina argument och på ett teoretiskt plan kan jag hålla med men anser ändå att det faktum att transmän innan de transitionerat uppfattas som kvinnor gör att de fått utstå sin beskärda del av kvinnoförtryck. Tycker att transmän redan från första början är en så utsatt kategori att jag inte förstår på vilket sätt de nödvändigtvis ska uteslutas ur feminismen. Det är som att de inte har en plats någonstans.

    1. Ser inte varför det skulle vara feminismens ansvar att erbjuda transmän en plats. Tkr det är betydligt mycket mer angeläget att inkludera transkvinnor.

  4. Att hävda att det bara finns binära positioner är att osynliggöra icke-binära. Sluta sparka neråt, snälla. Och nej, min kvinnliga könsidentitet har INGET att göra med att ”identifiera sig med kvinnlig underkastelse”. Det handlar om att jag identifierar mig som kvinna. Hade jag identifierat mig med någon inderkastelse hade jag väl inte varit feminist? Varför är det just transkvinnor som identifierar sig med denna underkasteLse? Varför gäller inte samma sak ciskvinnor? Seriöst, du yttrar väldigt transfoba saker i det här inlägget. Och bara för att könsidentitet finns innebär inte det att kön är flytande för alla. För mig är det inte det. Men för vissa är det flytande, och att säga att det inte kan vara det är att återigen osynliggöra icke-binära. Det går att ha en feministisk analys och inte vara transfobisk, jag lovar.

    1. Nu har jag ju inte skrivit något av det du skriver om transkvinnor i mitt inlägg. Jag tror inte att transkvinnor har någon ”könsidentitet” mer än någon annan.

      1. Way to inte bemöta något av det jag skriver. Snälla, kan vi slippa mer cissplaining? Det är en uttjatad härskarteknin och leder ingenstans. Ta till dig av relevant kritik!

        1. Jag håller ju inte med dig helt enkelt. Bara för att du kommer med kritik betyder inte det att jag måste lägga mig platt för den.

  5. jag fattar inte riktigt. Har män ingen plats i feminismen? Kan inte alla människor vara emot patriarkatet även om en till största del gynnas av det?

  6. Det ni alla skriver är fruktansvärt kränkande då ni inte inkluderar oss afrikanska överviktiga rullstolsburna transkvinnor. Ännu mer kränkande är ni som säger till mig att ”men hörru, du är ju Kalle Persson, ingen afrikansk, överviktig rullstolsburen kvinna” !!!! Så kränkande!! Om jag känner mig som en svart, rullstolsburen kvinna så ÄR JAG DET! Verkligheten har ingen plats i den feministiska diskursen! Jag ska stämma er alla för kränkning!!

Lämna ett svar till Fanny Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *