Konsensuellt sex och tvekan.

När det kommer till samtycke förekommer det ibland resonemang om att mindre sex skulle äga rum om vi applicerade det sättet att tänka. Enligt någon slags allmängiltig regel om att sex är någonting gott, så blir detta på något märkligt sett ett motargument.

Jag tänker såhär; givetvis kommer du få lättare att ha sex, i alla fall till en början, om du inte bryr dig om vad din partner tycker. Samtycke kan ta tid. Men är inte det värt det? Troligen kommer det både att bli roligare för båda parter att ha sex, och chansen för att det upprepas blir större.

Men jag tycker också att det är ganska intressant att somliga verkar tro att de enda två sätten en kan hantera situationen på är att strunta i att ha sex eller ”köra på” och ha sex ändå. Det finns en idé om att kvinnor är tveksamma fast de egentligen vill, och att det då är en fördel för båda parter om mannen liksom tar initiativ och kör på trots detta. Som om velighet inte var något värt att ta hänsyn till och anpassa sig efter, utan att allting måste skrivas om till tydliga ”ja” och ”nej” trots att de faktiskt inte finns. Som om inte inte kunde sakta ner och kolla läget, få personen att känna sig bekväm och så vidare, och sedan få ett mer definitivt svar så att en slapp gissa.

Det kan vara så att en personer som tvekar vill ha sex, men sex är ingenting binärt utan kan ske på en massa olika sätt. En kan vilja ha sex med en person, fast under vissa omständigheter och inte andra. Det är klart att omständigheterna kan förändras till att jag vill ha sex senare, det betyder inte att jag ”ångrat mig” från ingenstans och att personen lika bra hade kunnat ”köra på” från första början.

Personer som kan respektera nervositet och tvekan i sexuella sammanhang brukar vara mycket trevligare att ha sex med. Med sådana personer känner jag mig oftare trygg med att uttrycka om jag tycker att något är obekvämt, vilket såklart minskar risken för att något som jag inte vill ska inträffa inträffa.

Jag stör mig på den här synen på sex som något binärt, något en har eller inte har. Att en som kvinna ger tillåtelse till sex, och att det i så fall kan se ut lite hur som helst. Tanken på att kvinnor kan ha en egen sexualitet och egna preferenser, att de kan vilja ha sex men under vissa omständigheter, slår liksom inte dessa människor. Att ge och inhämta konsensus är en process, inte ett kontrakt som skrivs på en gång. I denna process ingår att också ta hänsyn till tvekan och inte behandla det som ett problem.

Om en vill ha konsensuellt sex, vilket jag verkligen hoppas att en vill eftersom motsatsen vore att vara okej med att eventuellt våldta någon, så är det viktigt att inte bara respektera ett nej, utan även försöka skapa omständigheter under vilka ett nej känns som en okej grej att säga. Dessa omständigheter skapas på ett bra vis genom att en visar att en bryr sig om och respekterar den andra personens eventuella tvekan och nervositet och inte bara ”kör på” för att en antar att det är det som egentligen önskas. Ja, kanske kommer detta leda till att du inte får sex just den gången, men motsatsen skulle å andra sidan kunna leda till att du hade sex med någon som egentligen inte vill. För mig är det ganska uppenbart vad en bör prioritera.

6 reaktioner till “Konsensuellt sex och tvekan.”

  1. Feminism, och särskilt din blogg har verkligen hjälpt mig att få en mer konstruktiv syn på sex och relationer. Jag har nästan aldrig haft frivilligt sex, kanske 5 % av gångerna har varit frivilliga. Jag har oftast bara haft sex för att kunna ”hålla kvar” den andre i relationen.

    Feminism har som sagt gett mig en annan syn på relationer. Jag har börjat förstå att en relation inte måste se ut på ett visst sätt. Den måste inte bestå av en man och en kvinna som har sex då och då. Och även om relationen består av en man och en kvinna så behöver den inte innehålla sex, eller sex på ett visst sätt.

    Jag vet inte om jag någon mer gång i livet kommer vilja ha en ”traditionell” sexuell relation. Jag vet i alla fall att jag inte mer vill ha sex för att hålla kvar någon. Det känns inte värt det, eftersom jag nu har insett att jag inte ens måste ha en relation, och om jag har det så måste den inte se ut på ett visst sätt.

    1. Kan bara instämma med Helene. Jag tänker aldrig mer ha en relation med en man, bl.a pga att det förväntas ett visst antal ”sam”lag i månaden/veckan för att relationen ens skall hålla. Det är inte alls kul att behöva delta med sin kropp, medan en man tillfredsställer sig själv sexuellt och alla risker som det medför för en själv. Tex ofrivillig graviditet, biverkningar av prev.medel, könssjukdomar, livmoderhalscancer och diverse andra underlivsbesvär. Det är inte värt det, helt enkelt.

  2. Sex framställs hela tiden som ett måste och som värsta hälso-mirakelkuren. När par inte har sex framställs parten som är tveksam/inte vill som ett problem som måste typ ”friskas upp” genom oräkneliga metoder. Till exempel med timlånga massagesessioner med nån väldoftande olja som är inköpt på en porrbutik. Det är liksom inte den som vill ha jättemycket sex som ombeds tagga ner och kanske försöka se och utöva närhet på ett annat sätt. Den personen får inte 1000 råd i tidningar. Utan det är den som inte är sugen på sex som det fokuseras på och som ska ”rättas till”. En person som inte har sexlust eller inte vill ha sex anses nästan som sjuk på något sätt. ”För alla friska sunda människor vill väl ha sex”.

    1. Exakt, Sonja!

      Vi matas med detta varje dag men bara när det gäller hetero-sex. Det är ju inte vare sig onani eller gay-sex som man propagerar för.

      ”Sex” är underförstått lika med heterosex. Inte heller är det själva heterosexet som är bra för hälsan – tvärtom faktiskt. Det är orgasmen som är bra för hälsan och den uppnår ganska få kvinnor när de har sex med en man.

      ”Alla friska sunda människor vill väl ha hetero-sex”?

      1. Precis! Jag kan verkligen förstå att en person som enkelt får orgasm vid sex, gärna vill ha sex. Men om någon har lätt för att få orgasm vid t.ex. onani och inte alls får orgasm vid sex, då är det ingen självklarhet att personen vill ha sex/mår bra av att ha sex.

  3. Som kvinna förväntas en inte att ställa samma krav som män i sexlivet. Ta orgasm som exempel – en man ska ta för givet att han får orgasm, själva sexet ska vara fokuserat på mannens njutning och kvinnans njutning reduceras till förspel/efterspel, alltså inte en del av det faktiska sexet (penetrativt sex).

    Vill en inte ha sex, så ses en på som onormal. I relationer där en förväntas ställa upp, oavsett om en vill ha sex eller ej, kan män ibland använda jävligt fula knep för att få en kvinna att ställa upp. Hur kan en tycka att det är ok att manipulera eller övertala sin partner till att gå med på att ha sex?
    Hela tankesättet bakom det beteendet är så sjukt förnedrande.
    Det är ingens skyldighet att ha sex, aldrig någonsin. Omvänt är det aldrig heller någons rättighet att ha sex.

    I media översköljs vi av ’hjälpsamma tips’ hur vi kan öka vår sexlust, tips på hur en gör det skönare för mannen, tips på hur en ska klä sig sexigare (för mannens njutning, inte för oss själva) blandat med dieter, träningsråd, skönhetsrepotage, skuld skuld skuld och allt är upp till den misslyckade kvinnan att fixa.
    Mannen är superduper som han är, så där sexigt macho, distansierad, dominant, sexistisk och helt omedveten om kvinnans behov eller önskan. Toppen. Är sexlivet inte som han önskar, så är det något fel på kvinnan. Jävla skitsnack!

Lämna ett svar till Petra H Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *