Kontroversiella kostråd.

Nu är jag sen på detta men eftersom kost är ett ständigt aktuellt ämne så skriver jag om det ändå. Mai-Lis Hellénius är professor i kardiovaskulär prevention och vet mycket om och forskar på hur man ska äta för att inte bli bukfet och därmed undvika de sjukdomar som kommer med bukfetma. Hon berättar i artikeln om hur debattklimatet kring kost förändrats på sista tiden, att tonen har blivit hätskare och att det fått henne att överväga att sluta föreläsa om kostfrågor.

Det handlar om allt från högljudda diskussioner till ilskna personangrepp och regelrätta hot. Jag har aldrig varit med om något liknande.

Eller:

Visst kunde man ogilla sina motståndare även förr, men man gick inte till personangrepp på det sätt som sker i dag.

Hon berättar även att hon har haft kollegor som slutat debattera mat på grund av tonläget:

Jag har kolleger som tystnat och dragit sig ur debatten om mat för att de tycker att den blivit så obehaglig. Det är ju inte klokt, att man ska bli hotad och utskälld för att man gör sitt jobb.

Det är fascinerande att kost har lyckats bli så otroligt kontroversiellt och känsloladdat att folk liksom blir förbannade när man tycker att andra har fel uppfattningar om vilken mat som är nyttig och inte.

Jag undrar hur det kommer sig att det är så otroligt kontroversiellt. Jag upplever att en stor del av splittringen uppstår i olika syner på kolhydratsrik kost där både sidor kan vara extremt aggressiva. Men det är så konstigt, för jag menar om man äter på ett sätt man själv är bekväm med och mår bra av så borde det ju inte vara någon big deal och om man forskar på området borde man ju kunna vara öppen nog för att ta in att det kan finnas motstridiga uppfattningar även inom forskningsvärlden eller i alla fall kritisera slutsatserna och metoderna på ett hederligt sätt.

För helvete liksom. Jag förstår att saker som jordens skapelse, människans ursprung, genus och så vidare är kontroversiella men detta rör sig om mat, det borde liksom inte vara en så fruktansvärt stor grej. Men av någon anledning har det lyckats bli det och jag undrar verkligen varför.

10 reaktioner till “Kontroversiella kostråd.”

  1. Ofta kommer väl den aggressiva tonen i det här fallet av en tendens till konspirationstänkande; man tänker sig att de som är av annan uppfattning än en själv medvetet undanhåller tillgänglig evidens och vilseleder befolkningen på ett sätt som hotar deras hälsa, därför att de är sponsrade av kött/bröd/läkemedelsindustrin, beroende på vilken sida man själv står. Sedan är kanske den hårdnade ton hon beskriver inte heller så specifik för kostdebatten – det kan ha blivit så i de flesta frågor där det bedrivs diskussion på nätet.

  2. Jag är lite inne på samma spår som Karl här. Jag blev själv rätt arg på alla experter och konsumentverket när jag ätit LCHF ett tag just för att många av experterna totalt förnekar att LCHF kan ha hälsofördelar och att man vägrar se hur bristfällig forskningen på maten faktiskt är. Jag kände mig så lurad där i början. Men nu har jag släppt det där och pratar bara med människor som villiga att lyssna och jag försöker lyssna på andra som har andra tankar.

    Men jag kan verkligen förstå de som kämpat mot övervikt hela sitt liv och som genomgått operationer och ändå inte lyckats bara för att upptäcka att det som passar dem är tvärtemot vad alla experter säger.

    Just Hellenius har varit med i TV och andra medier och uttryckts sig väldigt självsäkert och viker inte en tum och jag har aldrig hört henne uttrycka minsta lilla öppenhet till andra sätt att äta än hennes. Hon var med i nått tv-program, kalla fakta tror jag, som handlade om LCHF för diabetspatienter. Hon fick se blodsockerkurvor och höra om 70-åriga kvinnor som gått ner i vikt, slutat med insulin och som aldrig mått så bra förr och hon hävdade bestämt att dessa kvinnor skulle bli sjuka och sa rakt ut att hon aldrig skulle vilja forska på t ex LCHF utan hon vill forska på det hon tror på. Rätt naturligt kanske men om man är genuint intresserad av kost borde man då inte vara intresserad av nya saker som dyker upp?

    Oj så långt det blev. Men jag börjar få för mig att det lugnar ner sig lite – eller så är det bara jag som lugnat ner mig och så blir de jag pratar med lugnare av det. =)

    1. Det finns säkert skäl till irritation över henne, jag tycker bara att det är anmärkningsvärt att debatten blivit så hätsk.

      1. Är rätt övertygad om att det beror på att hela LCHF-grejen, om det nu visar sig vara ”det rätta sättet att äta” (missförstå mig rätt, jag är öppen för fler sätt att äta på) och de kostråden vi har idag visar sig orsaka våra hjärt-kärlsjukdomar (vilket en del forskning tyder på, inte tillräckligt dock) så kommer det vara en av de största skandalerna nånsin. Människor som ägnat hela sin liv till detta t ex dietister och kostforskare hotas få hela sitt livsverk ogiltigförklarat.

        Folk känner sig hotade helt enkelt. Jag är inte så mycket för konspirationsteorier utan jag tror att de flesta argumenterar utifrån vad de verkligen tror på. Men konsumentverket kan verkligen sätta igång ”människan har egentligen aldrig varit på månen-tankar” hos mig.

        1. Det kan ju inte gärna vara så att kostråden till allmänheten (det är Livsmedelsverket som utfärdar dem) under de senaste decennierna orsakat kärlsjukdomarnas utbredning i befolkningen, eftersom sjukdomarna var mer utbredda tidigare (å andra sidan tror jag inte heller mycket på att kostråden fått dem att minska, som Hellenius brukar säga, eftersom matvanorna inte verkar ha förändrats så radikalt på befolkningsnivå). Men sedan finns det säkert många enskilda individer med diabetes och liknande som samvetsgrant sökt följa högkolhydratkost, utan att det hjälpt dem, men nu fått förbättringar med lågkolhydratkost, och visst, det skulle nog vara en prestigeförlust för många om den typen av kost visade sig överlägsen bara i de sammanhangen.

          1. Däremot kan ju kostråden ha vilselett folk som vill kämpa emot sina hälsoproblem?

            1. Det är möjligt; i alla fall om man inkluderar Socialstyrelsens råd till diabetiker (som från 80-talet innefattat rekommendationer om kolhydratrik kost), som jag antydde.

        2. Nu är det ju viss skillnad på att kritisera de kostråd som ges från staten som ju borde vara extra försiktiga och på att löpa amok på forskare.

  3. Jag tror att det har mycket med tiden vi lever i att göra, där kosten verkar vara lite av en statusgrej. Det är i vissa kretsar coolt att inte bry sig alls om vad man stoppar i sig, medan det i andra är coolt att vara brydd. När dessa kretsar krockar blir det kaos ibland, för folk i allmänhet tycks gilla att ha rätt om saker. För många är väl deras kosthållning också en så personlig grej att om någon kritiserar den kosthållning de följer (även om kritiken inte riktas mot dem, utan mot kosthållningen i allmänhet) känner de sig förolämpade. Sen sker ju många diskussioner på internet, där vi har en tendens att bli lite extra bitska.

  4. Det finns ju många som tjänar väldigt mycket pengar på att rekommendera olika typer av kost idag (alltså inte bara specifika produkter) och förespråkar man en viss typ av föda är det ju såklart katastrof om någon påpekar att det går minst lika bra med någon annan kost eller att den till och med är skadlig. Kan vara en del av förklaringen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *