Lästips.

Detta var en rolig sammanfattning av alla gånger Anders Borg ”rasat” mot bankernas vinster som inte kommer kunderna till del. 16 gånger sedan 2008 har han tydligen rasat om man lägger ihop det. Det säger ju en del om viljan till handling hos finansministern, han har ju trots allt haft tre år på sig att ta ”rasandet” till handling. Tyvärr Anders, det räcker nog inte med att du uttrycker din ilska. Det kan vara en ide att faktiskt försöka göra något åt situationen också.

För övrigt tycker jag att ni ska läsa Zettermarks inlägg om det här med att vara ett offer. Hon beskriver det väldigt bra i slutklämmen:

Gina förstås. Gina är inget offer, men just då var hon ett offer för Thorstens ivriga fingrar. Och fortsatte vara ett offer för samhällets förväntningar på hur en acceptabel tjej ska bete sig (vara en skön brud och skämta). Skillnaden ligger inte i hur Thorsten och Gina kände, utan i vilka valmöjligheter de hade. Han hade kunnat låta bli att tafsa – hon kunde inte låta bli att bli tafsad på. Han hade kunnat be om ursäkt på en gång – hon hade inte svärandes kunnat storma ut TV-studion. Hennes enda val var att ”ta det”.

Och det är ju just det som är att vara ett offer: att bli utsatt för något. Oavsett om det är något som man inte tycker är så farligt så spelar det ingen roll, för det handlar om huruvida man har haft möjligheten att välja bort. Och det hade inte Gina, hon kunde inte välja bort att bli tafsad på.