Lucka åtta och lucka tio har handlat om hur en kan försöka skapa jämställdhet i sitt förhållande genom att uppmärksamma det arbete en utför både för sig själv och sin partner, mer konkret genom att för en tid strunta i att utföra detta arbete och kolla vad som händer. Det första steget är att medvetandegöra sig själv om vad detta arbete är och vad det betyder. Men för att skapa jämställdhet måste en även ta upp det hela till diskussion med sin partner, vilket troligen kommer leda till en konflikt.
Ett vanligt problem när det kommer till konflikter i relationer är att mannen får tolkningsföreträdet. Som exempel kan vi nämna konflikter som bygger på att kvinnan tar det övergripande ansvaret för att saker och ting sköts i hushållet, och därför uppfattas som ”pedant” och ”tjatig” när hon påminner om saker som behöver göras. På samma sätt uppfattas det ofta som att kvinnan är ”jobbig” när hon söker kontakt. Detta är i själva verket relationsproblem, som alltså har att göra med hur parterna sinsemellan konstruerar sin relation. Ändå så uppfattas de, i vår kultur, som kvinnans personliga problem. Denna kulturella tolkningsram smittar såklart av sig på hur saker och ting tolkas i relationer.
Förutom detta har vi också en kultur där män generellt anses mer ”logiska” och ”rationella” och därför mer förmögna att se saker och ting som de verkligen är. Många kvinnor socialiseras även in i att se sina egna tolkningar av verkligheten som mindre valida. En annan faktor är att kvinnan generellt är den som skulle tjäna på förändring i fördelningen av arbete, medan mannen troligen tjänar på att ha kvar det som det är.
Allt detta sammantaget gör att det finns ett manligt tolkningsföreträde som ofta syns i konflikter i relationer och gör att kvinnan ofta får ”lägga sig”. Att upphäva detta tolkningsföreträde är en viktigt del i att kunna förändra något i relationen. De viktigaste för att göra detta är att vara medveten om att tolkningsföreträdet finns och vara uppmärksam på situationer där det kan dyka upp.
Vad som också kan hjälpa är att själv vara riktigt säker på vad en är ute efter innan en tar upp en konflikt. Ofta när en tar upp saker och ting utan att ha tänkt igenom dem själv ordentligt innan så blir det lättare att adaptera den andra personens syn på det hela. Av detta skäl tycker jag bland annat att en ska göra som jag förespråkat i inläggen innan, och testa för att få kött på benen och definiera mer tydligt vari ojämställdheten ligger.
Om du själv och säker på vad du tycker är problemet, vad du vill uppnå och hur saker och ting skulle kunna förändras innan du tar upp samtalet kommer det troligen att bli lättare att inte falla in i att ge honom tolkningsföreträde. Därför är det viktigt att formulera dina tankar tydligt inför dig själv innan du tar upp en diskussion, och gärna att du har så mycket konkreta exempel som möjligt (det är inte alltid möjligt, jag vet).
Detta betyder inte att en absolut inte kan ändra sin åsikt, men det är viktigt att notera varför en gör det. Om det är för att du tvivlar på din egen förmåga att bedöma rätt och fel eller för att du vill undvika konflikt så är det kanske inte det bästa skälet. Därför är det viktigt att en går in i viktiga konflikter med en tydlig problemformulering och ett tydligt mål, så att ens upplevelser inte blir bortshabblade av hans tolkningsföreträde.
Det finns säkert en och annan man som är jämställd genom en uppväxt med goda förebilder, och som därför av sig själva tar ett lika stort ansvar för allting i ett förhållande. Till er kvinnor som hittat en sådan, ett stort grattis. Till er andra (stjäl denna plats av Fanny som får ta bort kommentaren om hon misstycker) ett par tips baserade på min erfarenhet av en man och ett förhållande som just jag känner mycket väl. Inga relationer är exakt lika varandra, men jag tror många har liknande drag.
1) Att ha en relation med en man är som att köpa hus. Inser man att det kommer att bli mycket som behöver renoveras, köp inte huset. Även hus utan synbara renoveringsbehov kommer att kräva massor av jobb innan de går att leva i. Samma sak med män. Även de som vid första anblick framstår som jämställda, reflekterande och kloka kommer att kräva tillräckligt mycket jobb innan de går att leva med. Välj bort de uppenbart dåliga med en gång.
2) Män kommer aldrig att frivilligt lämna ifrån sig de privilegier de uppfostrats till att tro att de har av naturen. Kärlek räcker inte. Intelligens räcker inte. Vill man uppnå förändringar så måste man vara beredd att kämpa, och den kampen är inte alltid vacker. Backa aldrig, kompromissa sällan. Ytterst handlar det om att hela tiden vara beredd på att gå. Använd inte det hotet ofta, ett förhållande handlar till en stor del om commitment, men utan att ha det som yttersta sanktionsmedel så kommer det aldrig att bli förändring.
3) Män förväntar sig beröm och belöningar för att de är nästan okej. De vill kunna rida på att vara bättre än de flesta. Gå inte med på det! Antingen är det så att han tar sin del av ansvaret och arbetet som ni tillsammans har, och då är det okej, eller så gör han inte det och då utnyttjar han faktiskt dig. När det är okej, då är det just så som det borde vara från början, och den belöning han då får är att slippa leva ensam. Inte mer än så. (Sedan gör parter i en relation saker mot varandra som går utöver detta och som visst då kan belönas och uppmärksammas, men det handlar inte om att göra sin del eller att ta sin del av ansvaret).
4) Att förändras gör otroligt ont. När man faktiskt skall förändras så innebär det att man också måste inse att man tidigare gjort en annan människa illa, någon man faktiskt påstod sig älska. Den skammen och den smärtan står många gånger i vägen för förändring. Kan du hitta något sätt att underlätta denna process så kan det vara till din nytta. Jag tror att det handlar om förlåtelse. Som man måste man be om denna, och som kvinna ge den.
Det finns massor att säga om detta. Jag menar verkligen inte att man har ett ansvar att stå ut med någonting. Egentligen skulle mitt ärliga råd till kvinnor vara att undvika män som man alls behöver ”jobba med”. Jag är personligen mycket glad att åtminstone en kvinna inte följt det rådet… Jag kan bara hoppas att de flesta kan nå en relation på andra sidan kampen som faktiskt är värd det jobb det tar att upprätthålla den.
Kanske ligger framtiden i en annan typ av relationer, kanske kan vi tillsammans sakta men säkert hitta ett sätt att få även heterosexuella parrelationer att kunna fungera. Jag vet inte vilket som är enklast.