Lycka till med jobbsökandet!

Läste tidningen Platsjournalen som ges ut av arbetsförmedlingen för att ge så kallad ”information” till jobbsökande och tänkte berätta lite om denna.

Den inledande artikeln var en artikel om att en skulle rensa bort sina träffar på Google för att bli mer Anställningsbar. Kanske har en ett gammal internetskelett i garderoben, som de uttryckte det. Tänkte lite på denna blogg och att vissa ba ”men du kommer ju aldrig få något jobb när du skriver denna” eller folk som bara ”jag skulle aldrig lägga upp sånt där, tänk om en inte får jobb”. Tycker det är så sjukt att tycka att det är rimligt att skrämma människor till den typen av konformitet. Uttryck inga åsikter offentligt. Nästa steg; avveckla din personlighet, dina intressen, dina relationer och så vidare så blir du en skitbra arbetare! Annars får du Skylla Dig Själv om du blir fattig. Det vet väl alla att en inte får ha något ”liv” när en är arbetslös. Hoho.

Sedan var den en artikel med sex tips till hur en ”kommer igång” med att söka jobb. Förutom tips som ”svara på annonser” som ju är så uppenbara att det bara känns förminskande så var det också att en skulle göra ”spontanbesök”. Detta tips får en fan hela tiden som jobbsökande och jag tycker det är vedervärdigt. Att åka till en plats där en inte har någon aning om en är önskad eller kommer att bli väl bemött är verkligen inte en soft grej och kan vara rejält skrämmande för många.

Detta är dock mitt favorittips:

wpid-img_20140821_201956.jpg
Låt ditt arbetssökande korrumpera exakt alla dina sociala relationer! Prata inte om något annat! Gå omkring som en desperat jobbsökarzombie! Attackera förbipasserande! De finns ingen ände på eländet.

Lycka till!

4 reaktioner till “Lycka till med jobbsökandet!”

  1. Den där satans tidningen alltså. Mitt favorittips var ”gör dig påmind”. En ska alltså låta cv och jobbannonser ligga framme hemma, hänga på kylskåpet, vara startsida på datorn etc. Har personen som hittade på det NÅGONSIN varit arbetslös? Alltså SJÄLVSKADEBETEENDET att tvinga sig själv till att påminnas att vi lever i ett kapitalistiskt samhälle där en just nu är på botten och måste slicka sig upp genom nån jävla cv-skola och käcka spontanbesök för att ”sälja in sig”. Kan liksom inte komma på något mer personlighetsurholkande än att skriva personliga brev. Äh fy, vilka vedervärdiga tips.

  2. Men asså ja! Verkligen precis så 🙂 De har så sjuka grejjer skrivna i sina broschyrer. Ibland på arbetsförmedlingen känns det som att det är en del i planen att typ krossa varje spår av egen vilja. Vicket ju inte är så konstigt…

  3. Detta är så oerhört förnedrande och förminskande, det har fascinerat och förfärat mig länge vilken skev syn det finns på människor och ens relation till yrkeslivet.
    Den här ”SÖK ALLT ALLTID ÖVERALLT” mentaliteten, tror jag inte gynnar någon alls, det skapar press, stress, depression, ångest och så vidare…
    Jag har svårt för att jobbet ska betyda ALLT, en ska tänka sig att flytta långt från vänner och familj, ändra sitt yttre, redigera sitt personliga brev in i oändligheten tills det enda en ändrar är rubrikens storlek för att kanske kunna få en timanställning som är allt annat än säker.
    För en del går det bra att vara ”på”, det kanske finns en möjlighet till ”en fot in”, men dessa uttryck rymmer så mycket mer idag, ja det kan vara bra att ”ligga på” ibland om det är ett jobb som en verkligen vill ha, men det är nog inte så generellt att det liksom går att trolla, tänker jag. Om en inte gör allt detta, finns det en syn på människor om att de är ”lata och bara vill gå på bidrag, det finns jobb, bara att söka dem”, när det verkligen inte är så enkelt.

    Jag tänker att det är ett problematiskt system som motarbetar, när en inte fått jobb, ändrat cv/personligt brev många gånger, varit ”på” så som systemet önskar, men ändå inte fått något, då får en ändå höra att det är ens motivation det är fel på, när det är ett system som inte fungerar motiverande alls.

    Jag är personligen motiverad i mig själv, jag har påbörjat universitetsutbildning men har en paus just nu, eftersom jag ej har så mycket arbetslivserfarenhet har jag hamnat i arbetsförmedlingens varma famn. Jag har mött bättre eller sämre arbetsförmedlare, men det kommer tillbaka till samma sak ändå, det är svårt då det är ett system som är så problematiskt. Sedan hjälper det i alla fall en del om en kan få möta en arbetsförmedlare som lyssnar i all den där röran, har jag känt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *