Minnen.

Tänkte att jag skulle göra ett sånt där ”september 2013”-inlägg, men det känns så konstigt med alla minnen. Ger det ett försök i alla fall:
164Hade långt hår. Saknar denna frilla lite när jag ser den här bilden.

053

Var på ”vattenkrig mot raskrig”, motdemo mot nazistmarsch. Tänker på hur mycket som har hänt politiskt sedan dess och blir rädd. Nu är nazistnärvaro vardag. Det handlar säkert om att min egen politiska medvetenhet höjts också, men det har verkligen varit många många nazistmarscher/torgmöten på sista tiden och polisen har också agerat på ett väldigt aggressivt sätt. På den här demonstrationen var det många som lyckades bygga blockader och blöta ner nazisterna, på den senaste jag var på fanns det inte en chans. Samtidigt känns det som att även motståndet har blivit större. Uppslutningen på den senaste jag var på var enorm.

132

 

125Bodde i Uppsala. Mådde väldigt väldigt dåligt hela sommaren och även under hösten. Hade en panikångestattack i början av sommaren och sedan träffade jag en människa som jag kom väldigt nära väldigt snabbt och som ifrågasatte mycket av det jag innan hade tagit för självklart, och det satte nog igång en jävla massa processer. Processer som var nödvändiga och som jag är tacksam för men som tog väldigt mycket i anspråk. Jag var väldigt olycklig i min dåvarande relation men jag var för känslomässigt beroende och förvirrad för att kunna ta mig ur den. Jag hade verkligen ingen aning om vad jag behövde.074Gick många promenader. Saknar omgivningarna i Flogsta en del. Saknar inte mitt liv där. Tror jag. Saknar vissa saker. Det är smärtsamt att tänka på det.040

172Det är intressant att kolla igenom gamla foton. Mycket bilder på människor som har försvunnit ur mitt liv. Det är tungt att tänka att en faktiskt hade fina stunder med dem också. Samtidigt; det känns så oerhört avlägset, trots att det bara är ett år sedan. Det har hänt så jävla mycket, varav jag är glad över vissa saker och sörjer andra. Har fått så många insikter, varav vissa har varit väldigt smärtsamma.

3 reaktioner till “Minnen.”

  1. När jag läser det här kommer jag att tänka på när jag upptäckte ditt twitterkonto första gången för lite mer än ett halvår sen. Jag vet att jag kommenterade en av dina tweets något i stil med att ”du bara inte hittat rätt person” eller något i ”du vet bara inte vad som är bäst för dig” -stilen. Du har under den här tiden medfört så sjukt mycket till min feministiska analys och min syn på min omvärld överlag, och jag insåg ganska snabbt att det var en så fruktansvärt korkad sak att säga. Därför vill jag verkligen be om ursäkt för det och jag vill att du ska veta att du verkligen är den största anledningen till varför jag resonerar 10000000000000 miljoner gånger bättre nu än då. Tack för att du delar med dig av dina upplevelser och analyser. Tack för att du ger så himla många människor något de kan relatera till och tack för att du har hjälpt mig att förstå mig själv på ett helt annat plan.

Lämna ett svar till Hej Sonja Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *