Myten om idealmänniskan.

1238236_10151644948311840_1386204006_n

Hittade denna bild för ett tag sedan, och den pekar ganska bra på vad jag har för problem med snacket om ”personlighetstyper”.

Såhär: vi lever i ett hänsynslöst, kapitalistiskt samhälle där människor inte är mer än varor. Att ”passa in” i ett sådant samhälle är en utopi. Ingen passar in helt och fullt, ingen får lov att vara hela sig själv, utan vi måste alltid göras till varor, anpassas och så vidare. Vissa har lättar för detta, andra svårare, men det är garanterat inte någon smärtfri process för någon. Privilegierade människor kan ofta slippa undan stora delar av denna anpassning.

Det finns ingen människa som är så produktiv, frisk, oberoende och rationell som idealmänniskan är. Det är en myt rakt av, och jag tycker att vi ska akta oss för att gå på den när vi beskriver det utanförskap som vissa människor drabbas av hårdare än andra.

Därför har jag sjukt svårt för när det målas upp någon slags klyfta mellan dessa människor som samhället sägs vara anpassade för och till exempel ”antisociala”. Det är klart att en kan ha mer eller mindre svårt för vissa grejer, men idén om att vissa skulle klara sig galant i detta samhälle är helt enkelt inte sann.

Bilden ovan är i mina ögon snarare elitistisk. Den målar ut ett de, de ”vanliga” människorna som sysslar med en massa dumheter, och ställer dem mot de ”antisociala” som typ vet att prioritera rätt. Det tycker jag är tråkigt, och har svårt att se det som en väg framåt för att skapa ett bättre samhälle. Jag skulle hellre se en diskussion där vi diskuterade det allmänna föraktet för att folk är mänskliga, alltså svaga, beroende av andra och så vidare.

4 reaktioner till “Myten om idealmänniskan.”

  1. Jag undrar lite vilka människor du pratar om i dina inlägg om personlighetstyper och anpassning. Alla? Eller bara normativa? Liksom, hur passar tex människor med diagnoser in i det här?

    Tänker att dubskrivit om att vara tex introvert och det är junett drag som kan vara associerat med vissa tillstånd liksom. Hur ser du på den överlappningen?

  2. Jag tror absolut att alla människor har olika förutsättningar och att vi alltid kommer ha det. Men samhället kan ställa upp olika höga trösklar, ju högre trösklarna är ju fler kommer de vara som uppfattas som udda, som har svårt att ta sig fram och som kommer stämplas med diagnoser för att förklara varför de inte lyckas ta sig över de (av samhället) uppsatta trösklarna.

    På så vis är det vi kallar diagnoser såväl medfödda som socialt konstruerade. För så länge en inte besväras av sina personlighetsdrag finns det ofta ingen orsak att diagnostisera, men ju högre (och mer specifika) kraven blir på samhällets individer ju fler kommer att vara i behov av extra stöd och ju fler kommer samhället behöva sätta en stämpel på för att förklara varför de inte lyckas uppnå de förväntade kraven. Det innebär ju inte att dessa personer INTE har andra förutsättningar än de som lyckas utan bara att samhället kanske sätter upp för höga trösklar och har för snäva normer.

Lämna ett svar till Hanna Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *