Rätt ofta hör en påståendet att män är underrepresenterade i statistiken för de som blivit utsatta för våld i nära relationer eftersom de tycker det är så jobbigt och skamfullt att de blivit slagna av en kvinna så att de inte vågar anmäla. Detta är sånt oerhört jävla skitsnack, spekulationer dragna från någons patriarkala arsle.
Ungefär som om det inte var skamligt för en kvinna att bli utsatt för misshandel i relationer, ungefär som om inte hon oroade sig för vad folk ska tycka och tänka när det kommer ut. Eller att hon inte ska bli trodd, vilket ju är någonting som ofta sker.
Det gäller nog ganska generellt, att den som blir utsatt för våld i en relation tycker att det är skamfyllt att prata om det. Detta eftersom en stor del i processen är att en intalas av förövaren att en förtjänar att utsättas för detta våld. Klart en känner skam då, för att beräta blir detsamma som att erkänna att en förtjänar att bli illa behandlad.
Dessutom finns det gott om män som pratar om hur ”hysteriska” och kontrollerande och så vidare deras ex varit, så alltför skambelagt kan det ju knappast vara att ha blivit dåligt behandlad. Inte heller brukar sådana historier ifrågasättas mer än kvinnor som berättar om vad de varit utsatta för, snarare mindre eftersom män generellt ses som mer trovärdiga. Kvinnor som berättar om vad de blivit utsatta för misstänkts väldigt ofta för att ljuga rakt upp och ner eller eventuellt för att ha ”förtjänat” att bli slagna på något sätt (mannens tolkningsföreträde gäller ju även här – varför skulle en man slå någon som inte förtjänade det).
Det kan ju vara ett förjävla stort daltande med män som anser sig ha blivit illa behandlade i relationer. Till exempel denna rövarhistoria som en stöter på ibland – någon man bölar om att hans fru ”rymt” tillsammans med barnet/en. Och alltid alltid en massa människor som HELT OKRITISKT köper mannens berättelse. En kan ju tänka ett steg extra här kan jag tycka, typ fråga sig ”hur kan det komma sig att en kvinna tycker att det är en bra idé att fly tillsammans med sitt barn”. Det kan ju vara så att hon kanske har anledning att vara rädd för denna man.
Så du tycker att man helt okritiskt ska tro på dig när du säger att det är skitsnack? Speciellt när du levererar tunga källor i vanlig ordning.
Du kan läsa rapporten ”mäns våld mot kvinnor i nära relationer” från skl om du vill ha mer kött på benen 🙂
Jag tror att det är fler män än det rapporterats som blivit misshandlade men detsamma gäller även kvinnor.
Det finns dock en viss sanning i att en del män inte vågar anmäla på grund av rädslan för att inte klassas som ”macho” eller ”en riktigt man” längre. Men det är nog inte så utbrett som folk vill få det att verka. Jag såg till exempel en dokumentär för några år sedan om misshandel där det var både anonyma män och kvinnor som berättade om sina upplevelser. Då var det en man som hade blivit psykiskt misshandlad av sin fru i flera år för att sedan övergå till fysisk misshandel (hon knuffade flera gånger honom ned för trappan bland annat) och han vågade inte säga något till någon av rädsla för att: inte bli trodd, att de skulle lita blint på hennes utsaga och att han skulle bli utskrattad för att han inte kunde kontrollera henne.
Allt det går fortfarande tillbaka till föreställningen om att man som man ska kunna kontrollera ”sin” kvinna och vara psykiskt stark nog att inte påverkas av psykisk misshandel och manipulation och att kvinnor är svaga små varelser. Jag förstår inte hur folk använder att män också blir misshandlade men inte vågar anmäla som ett argument mot feminism! Det bottnar ju liksom i att kvinnor är lägre stående och att det är ”pinsamt” att bli misshandlad av en lägre stående, vilket är något som feminismen berör.
Jättebra blogg förresten! Den får en att tänka till och fundera på saker man inte reflekterat över tidigare! =)
Fast kvinnor känner ju precis samma saker inför misshandeln? Rädsla för att inte ha kontroll, för att inte bli trodda osv.
Jag tror att skillnaden är att om du är man så tillkommer det större statusrädsla också. Rädslan för att du inte kommer att ha samma status som man längre om någon får reda på att du blivit misshandlad av just en kvinna.
Jag tror att skillnaden är att om du är man så tillkommer det större statusrädsla också. Rädslan för att du inte kommer att ha samma status som man längre om någon får reda på att du blivit misshandlad av just en kvinna.
Som kvinna tror jag också att man får skulden mer för att ha ”triggat” misshandlandet medan som man ligger skulden i att inte ha stoppat den oavsett hur situationen såg ut.
Så kan det vara. Skulden kanske triggas av olika saker, men tror inte att män känner mer skuld än kvinnor generellt.
Jag jobbar med detta och kan intyga att det är många – män som kvinnor – som inte vågar anmäla p.g.a. skamkänslor och att de tar på sig skulden. I grund och botten har vi ju samma grundemotioner oavsett kön.
Män blir säkert mer betrodda än kvinnor i många situationer, men kanske inte just inom det här området. Sedan gör det stor skillnad hur man inom kommuner riktar sig utåt informativt. En del män går med föreställningen att det är de själva det är fel på eftersom de tror att det är så oerhört ovanligt att bli psykiskt eller fysiskt nedbruten av en kvinna – och så tänker många kvinnor men där har vi ju sett att ju mer man satsar på information utåt, desto fler vågar anmäla.
Men alltså jag skriver ju i inlägget att det är ngt generellt för offer att ej våga anmäla?? Skriver bara att detta inte är ngt som kan förklara snedfördelningen i statistiken.