Har tänkt lite på debatten kring samtycke och hela den här ”gör inget du inte vill”-retoriken. Givetvis är det viktigt att ett nej respekteras och s vidare, men det som varit mest förvirrande för mig i sexuella sammanhang är att jag sällan har haft någon aning om vad jag egentligen vill.
Jag tror att detta handlar om att jag har lärt mig att använda mig sexualitet som en handelsvara, det vill säga en resurs jag ska använda för att få tillgång till något annat. Jag har liksom ingen större koll på hur jag egentligen vill ha det, för det har aldrig varit det som har varit i fokus när jag ska ha sex. Det har alltid handlat om att söka godkännande, bekräftelse, trygghet, närhet och så vidare.
Vidare så är män ofta väldigt dåliga på att ge utrymme under sex. Har flera gånger varit med om att de bara ”kört på” utan att känna in och också varit dåliga på att läsa av hintar eller ibland uttryckliga nej. Min favorit är när en säger typ ”lugna ner dig” och de är lite lugnare i typ 15 sekunder för att sedan köra på i samma jävla tempo igen.
Så, när jag ligger där så är det jävligt svårt att helt plötsligt ba ”såhär vill jag ha det” och sedan uttrycka det. Jag har aldrig lärt mig att tänka så, det har inte varit någon poäng med att tänka så och uttrycka det eftersom det ändå inte har hörsammats. Det kan vara mer obehagligt att ta reda på vad en faktiskt vill och uttrycka det än att bara strunta i det, för när en vet vad en vill så blir en också medveten om alla gånger en inte får vad en vill eller när ens gränser överträds.
Min poäng är att vi inte bara kan se på mäns sexuella makt som att de gör överträdelser mot ens uttryckliga eller i alla fall medvetna vilja i ett givet tillfälle, sexualiteten som sådan är patriarkal. Våra begär och våra sexualitetsmönster har skapats i en patriarkal kontext, en kontext som bland annat säger att kvinnors sexualitet och begär är mindre värda än mäns och att kvinnor inte har någon riktig sexualitet. I ”gör inget du inte vill”-retoriken tycker jag ofta att det finns en underliggande idé om att människor har någon slags inneboende vilja som de bara måste våga ge uttryck för, och jag har snarare upplevt att jag behöver bygga upp det här begäret.
Jag känner mig förvirrad när folk pratar om samtyckessex och icke samtyckessex som två saker som det går en skarp linje emellan. Så har det aldrig varit för mig. Jag förstår att vissa kanske upplever det så, men för mig finns det en enorm gråzon. En zon där jag har haft sex jag inte njutit av för att jag velat ha något annat, där jag har haft sex på någon annans villkor, där jag inte orkat säga ifrån eller där jag sagt ifrån men ändå inte upplevt att det gått in ordentligt. Det finns inget tillfälle jag på rak arm skulle kalla våldtäkt (jag vet inte om det har att göra mer med internaliserade skamkänslor inför att vara ett våldtäktsoffer dock), men tillfällena då jag känt att sex eller intimitet har varit ömsesidigt och på mina villkor är få.
Det hade varit fint att få diskutera sex och intimitet på det här sättet lite mer. Att vara i ett sammanhang där folk erkänner att det inte är så jävla lätt att veta alltid, och försöker ta reda på hur en ska gå tillväga. Jag är nämligen övertygad om att det finns fler som känner som jag.
Enorm igenkänning på detta!
Tänker mycket på det där med samtyckessex och skillnaden mellan att samtycka till sex och verkligen ”för sin egen skull” vilja ha sex just då på just det sättet. Det där att en som kvinna aldrig ges utrymme att förutsättningslöst fundera på om/hur/när en egentligen skulle vilja ha sex/ fysisk närhet, utan en erbjuds ett färdigt koncept att samtycka/inte samtycka till. Och rädslan att vara tråkig, besvärlig, konstig osv om en skulle vilja ha något helt annat. Samtidigt som det för män är helt självklart att utan frågor pressa på andra sin vision av vad sex är och hur det utförs.
Jaaa. Jeg har uttallige erfaringer med å ha samtykket til, og entusiastisk sådan, sex som ikke ble helt det jeg ville ha. Når man er bare litt ukomfortabel, eller bare ikke helt fornøyd eller tilfredsstilt, alle disse gråsonene som du nevner. Og så har man ikke helt ordene, eier ikke språk for å uttrykke det man ønsker.
Hvordan sier jeg hva jeg vil ha uten å høres usexy og krevende ut?
Hvordan ber jeg han gjøre noe annerledes uten at det blir tatt som kritikk som dreper stemningen helt?
Har lært meg å si klart i fra på ting jeg virkelig ikke vil gjøre, men gråsonenene, de er vanskelige.
Savner et språk i seksuelle situasjoner som ikke er porno-språket. Og skulle ønske jeg hadde lært om seksuell selvsikkerhet da jeg var yngre. Noe kommer av seg selv med alder og erfaring, men man har jo en seksualitet lenge før man har erfaringene som gir selvsikkerhet, så kanskje skulle man ha mer inngående seksualundervisning med vekt på kommunikasjon og sånt.
Sån enorm igenkänning på det här att jag får tårar i ögonen. Sitter just nu i en sits där jag inte vill ha sex överhuvudtaget pga inte vet hur jag vill ha det, hur jag ska säga det, med en partner som inte fixar å läsa av mig. Hem känner sig avvisad och vår relation håller på å går sönder pga det här. Jag har fastnat totalt och känner mig värdelös.
Jag känner igen mig enormt mycket i det du skriver. Det var inte allt för längesen som jag insåg att jag aldrig, en enda gång hade haft sex för MIN skull. Det har alltid handlat om att, precis som du beskriver, varit för att jag har velat få ut något annat av det. Exempelvis bekräftelse/närhet/kärlek. Jag känner även igen det här med att inte veta vad jag vill, jag har för första gången i mitt liv börjat fundera kring vad det är jag vill, och jag är helt blank. Jag har ingen aning. Jag är fruktansvärt imponerad och glad att du vill dela med dig av dina personliga erfarenheter och att du vågar prata om något som jag tror är en stor grej för många men som det inte pratas så mycket om.
Jag tror sex är väldigt förvirrande i början för de flesta. Jag tror många har sin sexuella debut alldeles för tidigt för att man ska, men egentligen kanske en inte är redo. Redan där blir en van vid att sex är något som inte är särskilt bekvämt, något man inte vet om man vill. Och jag önskar verkligen en sexualundervisning som fokuserar mer på dessa känslor, hos kvinnor som hos män. Det finns otroligt massa borden kring sex, inte bara mellan de två som har sex utan av normer i samhället.
Jag känner ofta inte igen mig i dina beskrivningar av patriarkala relationer. Jag har aldrig upplevt den känslomässiga maktojämlikheten utan snarare när det gäller praktiska grejer. Snarare har mina förhållanden stärkt mig i den jag är, jag har känt mig sedd som den jag är av någon annan och blivit älskad för just detta. Kravet att passa in och vara någon annan den jag inte är har försvunnit när jag har funnit någon som faktiskt tillåter mig vara den jag är., hur komplicerad jobbig och dramatisk jag vill. Och för mig har detta varit en enorm lättnad.
Men det jag ser är att män i större utsträckning fått lära sig att se till sina egna behov. Och kvinnor först tänka på andras diton. Och självklart påverkar det även sex. Män har krav på sig att vara sexatlet och det ena med det tredje, men det är min uppfattning att de lär sig att bejaka sin egen sexualitet på ett helt annat vis för att för dem är det mer naturligt att fokusera på sina egna behov främst. Och det verkar inte falla dem in att inte alla fungerar så utan att den han har sex med kanske gör grejer för hans njutning, inte för sin egen.
Hur som helst, jag har haft turen att ha legat med män som gärna vill lära sig och vara bra älskare osv och det som alltid gjort störst skillnad för mig är när jag sagt till snubben: ”när du rör mig så rör du mig som du vill beröra mig, det som tänder dig. berör mig istället på ett vis som du tror att jag vill bli berörd på. om du inte vet så fråga.”
Och det har vart som nån himla lampa som tänds att ”ahaaaa så ska man tänka och aaahaa när du tar på mig kanske du inte bara gör det för din skull utan hur du tänker att jag vill bli berörd på”.
Citat Fanny:
”Jag känner mig förvirrad när folk pratar om samtyckessex och icke samtyckessex som två saker som det går en skarp linje emellan. Så har det aldrig varit för mig. Jag förstår att vissa kanske upplever det så, men för mig finns det en enorm gråzon. En zon där jag har haft sex jag inte njutit av för att jag velat ha något annat, där jag har haft sex på någon annans villkor, där jag inte orkat säga ifrån eller där jag sagt ifrån men ändå inte upplevt att det gått in ordentligt.”
Mycket intressant då det handlar om vad som BORDE vara en gemensam emotionell överenskommelse/handling på det stora hela men inte alltför sällan så uppstår situationen att det blir en ”(o)planerad obalans” där en part tar över den gemensamma handlingen (samma typ utav dilemma existerar även i en hel del andra emotionella situationer)… här FINNS alltså en STOR gråzon helt klart även från Mitt perspektiv.
En jäkligt knasig sak som KAN uppstå (det varierar – varför vet jag inte) för mig är att jag faktiskt förlorar en del utav mitt emotionella tänkande i sex ELLER i starka känslor… för Min slutar det ofta med att jag själv faktiskt blir avtänd på mig själv (liksom.. vad fan… sjönk EQ-nivån med 50 poäng här.. ok.. då lägger jag ner eftersom det knappast finns någon gemensam njutning att uppnå här). Jag skämtade en gång under en diskussion (med allvar i skämtet) med god vän till mig om att både han och jag saknade ”knull-reflex” (dvs ,”in-ut” är inget vi går igång på). Så vi skippade ofta den där knull-biten till stora delar (inte helt men höll det på en absolut minimal nivå) med våra partners/dejter och hade annan sex helt enkelt (vi gör det än idag). Hälften utav problemet var därmed löst! Att lösa den resterande biten var att antingen ha en bra ”naturlig emotionell koppling” till en partner/dejt (=du förstår DIREKT vad någon annan vill och inte vill och behöver inte känna dig otrygg) ELLER att träna på att kommunicera känslomässigt (vilket är absolut svårast givetvis då det kräver mycket tid och emotionellt arbete från alla inblandade… men det kan absolut vara värt det). Vissa tycker det är totalt oromantiskt och sabbar stämningen (som om den inte redan var sabbad) att prata om sådant men då kan dom ju komma upp med en bättre idé.
Sen har jag följande generell OT-fråga till dig i detta sammanhang, Fanny, då jag läste igenom många utav dina blogg-inlägg häromdagen om hur du ser på män och mäns ”kollektiva ’permanenta’ förbindelse till patriarkatet” (anledningen till frågan är att söka efter ett ”teoretiskt ramverk” för vad man skulle kunna kalla för ”icke-konventionella personer/människor”):
OM Jag INTE definierar Mig som man (men ”biologiskt sett” är man) och OM jag INTE känner igen mig speciellt mycket alls i beskrivningen ”man” (förutom då en erfarenhet utav att ”vara” eller snarare SPELA man och mer eller mindre objektivt sett den sidan utav verkligheten)… är jag fortfarande en del utav patriarkatet, enligt Din definition? Utifrån hur jag har förstått det hittills så är jag det MEN om jag då verkligen spetsar till det då genom ett helt fiktivt scenario… OM jag är en alien som har en kostym i form utav en man. Gäller samma resonemang DÅ?
Någon här, eller du Fanny, har kanske förstått vad jag ”döljer öppet” här ovan. Jag går omkring i en ”manlig biologisk form” men min egen personliga definition utav mig själv är varken man eller kvinna. Tyvärr saknar jag ett användbart pronomen för mig själv. Jag har ett MEN det säger ju NOLL om mig själv till andra då orden är mina egna och baserade på egna modeller om maktstrukturer som DELVIS är relaterade till saker som patriarkat med mera. Och för att vara så tydlig som möjligt så att varken Fanny eller någon annan får för sig att detta är en troll-post så är jag INTE en alien i ”manliga kläder”. Detta är en seriös post på alla sätt och vis men självklart väljer du, Fanny, hur du hanterar denna OT-fråga i posten som jag valde att kasta in här sedan djupgående läsning på din blogg de senaste dagarna… har läst kommentarsreglerna och har noll problem med dom!).
Känner igen mig exakt i allt du skriver. Tycker även det går att relatera det du skrev för ett tag sen om att inte vilja ha sex!
Amen! Min nuvarande partner brukar försöka uppmuntra mig till att prata om hur jag vill ha det, vad jag tycker är skönt etc. Men, precis som du beskriver, så har jag aldrig lärt mig/fått utrymmet att göra det i tidigare sexuella relationer vilket gör att det finns en sorts mental spärr för att uttrycka vad jag känner ang. sex. Sen tänker jag; ska jag vara hans coach som hejar på och uppmuntrar under sexakten? Personligen känner jag att jag fokuserar på att lyssna in hans kroppsspråk när vi är intima. Verkar han dra sig undan? Blev han helt plötsligt tyst? Ja, då tyckte han antagligen inte att det vi gjorde var skönt och provar något annat. Tänka sig! Jag klarade av att göra den bedömningen utan hans verbala uppmuntran eller coaching. Skämt åsido. Sex är något som självfallet kan vara väldigt fint och skönt om båda parter är med på vad som sker och kommunikation är en viktig del i det hela. Men det gäller inte bara verbal kommunikation utan även kroppslig sådan. Just nu är jag i ett läge där jag känner att sex är ganska kravfyllt eftersom att jag typ förväntas veta vad jag tycker är skönt (och att dessutom kunna beskriva det i ord) plus guida honom rätt. Håller helt och fullt med om att det finns en gråzon också.
Tack för en fantastisk blogg! <3